På plats igen

Så var man tillbaka i Göteborg igen. Kommer aldrig vänja mig vid hetsdagar som idag: jobba halv dag, kånka väskor, flyga, kånka väskor och packa upp. Mina armar är inte byggda för så mycket väskkånkande.

Ikväll är det Idol, soffan och ompackning. Imorgon Hässleholm. Mormor fyller år på måndag så det blir mega-smörgåsbord på Yngsjöhavsbad på söndag. Det kan man ju bara inte missa.

Saknar alltid Schweiz lite när jag kommer hem; jobbet, lägenheten, katterna, sjön, värmen, tyskan, Jossan och Alperna. Men å andra sidan så saknar man saker i Sverige när man är i Schweiz.

8 förlorade år

Så var det sista dagen på Nobelprisveckan, och dags för Fredspriset. Inte helt oväntat hade de båda pristagarna med miljön och klimathotet att göra. Al Gore och IPCC är värdiga vinnare.

För mig som grät när Al Gore förlorade mot Bush i presidentvalet känns det dock lite bittert. Om han hade fått styra USA i åtta år hade världen definitivt sett helt annorlunda ut. Det är ju inget sammanträffande att Bush var en extrem högoddsare då Fredspriset tippades på Ladbrokes.

Sammanfattningsvis: Jag är glad för Als skull och för att norrmännen uppmärksammade miljön. Jag är förbannad på USA:s totalt odemokratiska valsystem som gjorde att vi fick dras med George W i 8 år.

Procentsatser eller jämställdhet?

Råkade stöta på ett inlägg om kvotering på Ung Vänsters blogg. Ett inlägg som främst gick ut på att håna motståndare till kvotering. Och jag blir så trött på denna debatt som aldrig kan få någon vettig nyans från vänsterhåll.

Inte nog med att Ung Vänster har tagit patent på begreppet feminism och gjort det till något som folk sammankopplar med saker som kvotering, tvång och orakade ben. Jag är också feminist, men jag tror på frihet - jag tror på individen och varje enskild människa. Och jag tror att vi aldrig någonsin kommer att kunna skapa en slagkraftig och effektiv jämställdhetspolitik om inte alla är med på det. En av de kanske viktigaste sakerna är att män måste förstå att de tjänar på jämställdhet - de slipper också ur sina stereotypa könsroller och blir fria.

Så var det det där med kvotering. Det kommer aldrig, aldrig, aldrig att lösa problemet. Jag tror inte på procentsatser, jag tror på människor, på förändrade normer och förväntningar, på medvetna föräldrar, på uppmuntran istället för straff. Till skillnad från Ung Vänster så tror inte jag att man skapar ett jämställt samhälle med förbud, regler och procentsatser.

Över min döda kropp att jag skulle ta ett jobb om jag visste att någon annan var bättre lämpad för det. Jag vill inte att staten ska ge mig en enda fördel för att jag är tjej. Jag vill däremot skapa mig mina egna fördelar för att jag är Ida.

Har Horace blivit politiskt korrekt?

Det har varit mycket diskussioner kring den mansdominerade Nobelvärlden och huruvida män värderar mäns jobb högre än kvinnors eftersom de kan identifiera sig bätte med det. Detta diskuterades bland annat i morgonsoffan hos SVT i måndags. Och nu, efter en vecka med manliga Nobelprisvinnare så kom äntligen den där kvinnan - Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur.

Och inte nog med att Lessing är kvinna - hon är även skrivit ett av de mest betydelsefulla feministiska verken, The golden notebook (1962). Även om Lessing inte själv kallar verket feministiskt så är det en otroligt komplex bok som både berör könskampen och det politiska klimat som fanns i Europa under 1960-talet.

Kvinna och feminist - är du sjuk Horace?

SVP går framåt

Som ett brev på posten publicerades idag resultatet av den senaste SRG-valbarometern här i Schweiz. Och otroligt nog så fortsätter SVP att plocka röster och har nu nått rekordsiffror - 27.3 % av rösterna, vilket är minst sagt skrämmande med tanke på deras främlingsfientliga propaganda.

SP (socialdemokraterna) går knappt tillbaka och ligger nu på 21.7 %. FDP (liberalerna) och CVP (kristdemokraterna) tampas i mitten med 15.5 respektive 15.4 %. Die Grüne ligger på 10 procent och deras framgångar verkar ha mattats lite.

Köttfrossa

Jag har alltid sett mig själv som lite hobbyvegetarian, som undvikit kött när det varit möjligt. Mest för miljöns skull, men även för att jag inte riktigt gillar kött. Men idag testade jag fyra nya sorters kött när jag, Andreas, Raphael och Josefine var på mexikansk restaurang och åt fajitas.

Mina fyra nya köttsorter är: krokodil, struts, bläckfisk och känguru.

Korta kommentarer runt schweiziska valet

Som sagt så är valrörelsen i full gång här i Schweiz. Det finns fem stora partier, men det handlar inte alls om partipolitik på samma sätt som hemma - här är det i stort sett bara personval som gäller. Dessutom sitter alla de fem stora partierna i regeringen (Bundesrat).

Det har gjorts en del undersökningar och de frågor som är absolut viktigast för schweizarna i valet är miljö/klimat och integrationsfrågor - vilket har märkts i debatten. Die Grüne har gått fram väldigt mycket (på socialdemokraternas bekostnad mestadels) och SVP (schweiziska folkpartiet) har blivit otroligt uppmärksammade också i utlandet för sin aggressiva integrationspolitik.

Det som uppmärksammats mest är kanske valaffischen med tre vita får som sparkar ut ett svart från den schweiziska flaggan och att de vill införa förbud motuppförande av minareter. För mig känns detta otroligt rasistiskt, men ni ska veta att detta är Schweiz största parti, med över 25 % av rösterna. Schweizarna är otroligt patriotiska och SVP vinner otroligt mycket på att de vill "bevara Schweiz schweiziskt". Dessutom finns det väldigt mycket invandrare i Schweiz (även om det mesta är arbetskraftsinvandring) - 20 % i hela landet och i Zürich är siffran med all säkerhet ännu högre.

Detta har givetvis uppmärksammats runt om i världen och SVP har (med rätta) kallats högerextrema både av "New York Times", "El Pais" och ett antal andra större tidningar. Det har skrivits otroligt mycket om detta i schweizisk media och nu är nästan 50 procent rädda för att SVP:s politik ska ge Schweiz dåligt rykte i utlandet. Om det kommer ge något utslag på valresultatet vet man inte ännu.

Mer om valet följer för den som är intresserad av schweizisk politik!

Schweiziska valet - klockrent citat

Det drar ihop sig till val i Schweiz, och det är verkligen valkampanj av stora mått här just nu. Jag ska kommentera det lite mer när jag får tid, men jag måste bara dela med mig av ett citat som jag läste i "20 Minuten", schweizisk gratistidning imorse.

I Schweiz är debatten om att sänka rösträttsåldern till 16 år ganska het, och en kanton har redan gjort det. En förespråkare för sänkt rösträttsålder fick frågan om inte 16-åringar är för omogna och för lite politiskt intresserade för att få rösta, varpå hon svarar:

"Sen när har intelligens och politiskt intresse blivit ett krav för att få rösta?"

Och visst är det så.

Bildbevis på kapitalismens överlägsenhet

Det har basunerats ut i världens alla medier de senaste dagarna - bildbeviset på kapitalismens överlägsenhet. Korea är fascinerande, det är ett land, en kultur, en befolkning. På en generation har två olika politiska system gjort dem till varandras motsatser. Kommunism mot kapitalism, fattigdom mot tillväxt, nord mot syd. Och bilden säger allt; beige pyjamas mot svart kostym, 80-tals glasögon mot slips, nord mot syd.

Ett fredsavtal länderna emellan är givetvis ett första steg på väg. Men det är så mycket som behövs, framförallt måste Kim Jong-Il en gång för alla börja se till sitt folks bästa och inte vara nöjd bara han får årgångsviner och DVD-filmer till residenset i Pygongyang.

Nu är i allafall beslutet taget (enligt Aftonbladet) att länderna ska skicka en gemensam hejarklack till OS i Peking nästa år. Det gäller att ta de viktigaste besluten först.

Rädda sossar

Det känns på något sätt som om Göteborg, den härliga arbetarstaden, har blivit sossarnas riktiga högborg. Här har man kvar makten, men Göran Johansson som enväldig härskare. Livrädda är man dock, speciellt nu när Centerpartiet startat en avdelning på självaste Avenyn. Denna rädsla tar sig främst uttryck i form av smustkastning och allmänt hån av landsbygden. Andreas Ljungkvist och Marie Wickberg har skrivit mer om detta fenomen.

Bokmässans skörder

Fick med mig fem böcker hem från bokmässan. Lovar att ge mitt utlåtande då de är färdiglästa (tiden för detta kan variera mellan två dagar och två år). En salig blandning blev det i alla fall:

Kyoto och fjärilarna - en klimatthriller av Lennart Ramberg. Klimatdebatten ur en annan synvinkel har man sagt. Vi får väl se.

Våld, en historia av kärlek - av Joyce Carol Oates, en av favoritförfattarna vars språk är så underbart att man nästan tappar andan i vissa av hennes böcker. Läs Blonde!

Montecore, en unik tiger - av Jonas Hassen Khemiri. Är sjukt nyfiken på honom. Har liksom legat i min "läsdvala" medan han har slagit igenom.

Ett tal till min systers bröllop - av Linda Skugge. En av dem som väckte mitt feminismintresse med Fittstim för sådär jättelängesen, kan fortfarande inte låta bli och läsa hennes böcker. Brukar bli sådär härligt, upplyft förbannad.

Könskrig, hur vi delas upp och hur vi hör ihop - samlingbok med flera olika skribenter, kända och okända. Spännande.

Sowieso, nu ska jag återgå till packning. Schweiz imorgon. Underbart. Kanske kan jag redogöra för en av böckerna när jag kommer hem om två veckor.

Daugava

"mina ögon för blöta
för att orka göra epilogen rättvis
jag orkar inga fler ord
inga krafter för en vacker utgång"


Winnerbäck, lika poetisk och underbar som alltid. Hoppas på att kunna vara på plats när han spelar i Göteborg senare i oktober. Kommer aldrig glömma första gången jag såg Winnerbäck live. Kärlek vid första ögonkastet.


"jag skulle kanske leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu"

Bror, Schweiz och bokmal i exil

Full fart framåt. Idag fyller lillebror (som nu är stor) 20. Big day. Detta ska givetvis firas. Sen är det massor som ska skrivas till vår underbara tidning Verto. Glöm inte att söka till Redaktionsrådet! Vi behöver fler engagerade, taggade CUF:are med pennan i högsta hugg!

På söndag sedan så bär det av ner till det förlovade landet, Schweiz, igen. Underbart att få uppleva lite höst där nere, få jobba lite och träffa alla underbara vänner igen! Två veckor kommer jag och Andreas vara där nere innan vi kommer tillbaka till Sverige igen och får bita i det sura äpplet efter att ha försakat skolan i två veckor. Men vad gör man inte för att få ytterligare några fina, schweiziska idéer att sätta tänderna i under CUF Göteborgs sakpolitiska diskusionskvällar under hösten.

Jag vågar nästan utlova minst en ny Schweiz-motion till nästa stämma ..

Sist men inte minst så är det ju även bokmässa i Göteborg i helgen, så där mysigt och höstigt. Speciellt för mig som är lite av en bokmal i exil. Älskar böcker, men har för lite tid. Dessutom har Chalmers förstört det där med bokglädje för mig nu. De roligaste böckerna jag har läst de senaste två åren har handlat om byggnadsmaterial och geoteknik. Men inspiration behöver man alltid och därför ska jag ta mig tid att gå runt och mysa lite på svenska mässan i helgen.

Det gäller att samla makt

I helgen samlades närmare 100 CUF:are i Göteborg på den återuppstådda maktsamlingen, jag skriver om detta på CUF Göteborg blogg.

Tack alla ni som var med och förgyllde helgen!

Straffade pappor behöver individuell föräldrarförsäkring

På DN Debatt tar man upp ett problem som jag flertalet gånger tryckt på i debatten om den individuella föräldrarförsäkringen - nämlingen det faktum att inte bara mammor förlorar på att föräldrarförsäkringen ser ut som den gör idag. Alla förlorar på att inte dela försäkringen lika mellan vårdnadshavarna:

Mamman - för att hon förväntas vara hemma och därför ses som "en dålig mamma" om hon väljer att gå tillbaka till jobbet tidigare än genomsnittnet. Och få saker är mer föraktat av samhället än dåliga mödrar. På det sättet kommer kvinnor alltjämt att ligga steget efter män vad gäller både löneutveckling och karriärsmöjligheter.
Pappan - för att han förväntas satsa allt på jobbet och inte vara hemma längre än maximalt två månader med sitt barn. En man som prioriterar familjen före jobbet är knappast attraktiv hos chefen då det kommer till befordran och löneökningar.
Barnet - ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Att ge ett barn 20 % pappa och 80 % mamma är det samma som att låta det växa upp med stereotypa könsroller från dag ett.

Givetvis är det här otroligt komplext, och i grund och botten så grundar sig problemet i de för
väntningar som samhället ställer på oss utifrån kön. Men att förändra dessa normer och värderingar tar otroligt lång tid. Jag tror på frihet och jag tror på köksbordsdemokrati, men detta är en sak som kan göra så otroligt mycket för jämställdheten, för kvinnors löneutveckling och möjligheter på arbetsmarknaden och för uppluckringen av våra stereotypa föreställningar av män och kvinnor att jag tror att det är värt det.

Kvinnor förtjänar en rättvis chans på arbetsmarknaden, utan krav från samhället och utan att det viskas om hennes dåliga moderskap bakom ryggen på henne. Män förtjänar att få vara hemma med sina barn, utan att kallas toffel av sina manliga kollegor och utan att diskrimineras av sina arbetsgivare. Men detta händer inte av sig själv, och det händer inte över en natt om vi inte gör något.

En individuell föräldrarförsäkring är rätt sak att göra.

Grön Ungdom på hal is

Magnus Andersson har idag publicerat ett synnerligen intressant (och skrämmande) inlägg på sin blogg, där han berättar att Grön Ungdom går samman med Revolutionär Kommunistisk Ungdom, Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Ungsocialisterna och Ung Vänster och kampanjar mot Alliansens skolpolitik.

Läs Magnus blogginlägg här.

Underbar, idésprudlande helg!

Jag är så glad att vi äntligen har kommit igång med Cityakuten! En kampanj som det har pratats om sedan jag gick med i CUF (och innan det också, har jag nu fått veta). I princip kan man sammanfatta kampanjen med att vi vill göra Göteborg till en bättre stad att bo i, på alla möjliga sätt och vis men främst enligt våra fyra kampanjpunkter:

1. Trafikmagasinet - bygg ut och förättra kollektivtrafiken, bilfrizon i Göteborg innanför Vallgraven och på Avenyn, trängselavgifter ..
2. Mitt i naturen - skapa en nationalstadspark i Göteborg, förbättra luften, fler soptunnor, schweiziskt sopsorteringssystem ..
3. Bygglov - bygg mer, förtäta city, individuell betalning av el, värme och vatten, bygg miljövänligt, marknadshyror ..
4. När och fjärran - gör Göteborg till en Fairtrade City!

Jag är otroligt stolt över vår kampanj, som i många avseenden rör precis de punkter som jag intresserar mig mest för i politiken och som jag även sitter och tragglar i skolan varje dag med byggande och miljö.

Helgen inleddes med en kick-off dag på Scandic under lördagen då vi hade bjudit en rad olika föreläsare bland annat från Trafikkontoret, Västsvenska Industri- och handelskammaren och Fairetrade. Dessutom kom även Magnus Andersson och pratade om miljövänligt byggande och marknadshyror och Andreas pratade om det så omtalade sopsorteringssystemet i Zürich. Det var en otroligt lyckad dag med god uppslutning och mycket engagerade frågor och diskussioner.

Under söndagen så var vi mer utåtriktade och delade ut flygblad och annat smått och gott i Brunnsparken. Då hade vi dessutom fin-fint sällskap av Johan Pettersson och Ida Karlsson från Förbundsstyrelsen.

För att sammanfatta denna fantastiskt inspirerande helg så vill jag tacka alla underbara medlemmar i Göteborg, vi kan bli hur bra som helst, och jag tror att folk i Göteborg börjar märka vilka vi är och att vi verkligen bryr oss om att Göteborg ska bli en bättre stad för alla som bor här. Ni är guld värda, allihopa!

Mycket snack och ingen hockey - satsa på tågtrafiken, på riktigt!

Det blir inte mycket bloggat nerifrån Schweiz, men nu tänkte jag ta mig lite i kragen i alla fall. Här är allt bara bra, solen skiner nog mer än i Sverige (efter vad jag har sett rapporteras) även om det inte har varit så varmt som här brukar vara. Jag jobbar flitigt, är inne på min åttonde vecka nu, fem veckor kvar och jag trivs utmärkt. Trodde aldrig att det skulle vara så roligt att sälja papper på tyska :)

Satt precis och diskuterade med min kollega Marie, och vi kom in på hur vi transporterar vårt papper från Sverige ner till Schweiz och Österrike. Det mesta försöker vi köra med järnväg, både av ekonomiska och miljömässiga själv, men en del måste vi kör med lastbilar ner. Vi vill båda hemskt gärna gå över till att köra så mycket som möjligt med järnväg, med tanke på just miljön - men hela sommaren har det varit otroligt mycket förseningar på de vagnar som framförallt gått genom Polen.

Hur kan det vara så? Måste vi inte inse nu att vi en gå för alla måste ta tag i den utvecklingen som sker med vårt klimat, att vi måste satsa och att vi måste göra det enklare och billigare för de - privatpersoner och företag - som VILL vara miljövänliga! Holmen Paper exporterar enorma mängder papper från de tre bruken i Sverige till hela världen varje år och de vill vara miljömedvetna, de vill tranportera med tåg och båtar och undvika miljöfarliga koldioxid utsläpp i största möjliga mån, men hur ska det vara möjligt om vi inte bygger ut och effektiviserar järnvägen? Hur ska det vara möjligt om vi inte utbildar tillräckligt med lokförare?

Den svenska järnvägen är gammal och dålig, på många ställen kan inte tågen köra på sin fulla kapacitet för att rälsen inte klarar av det. Är det då inte dags att rusta upp, att satsa lite pengar, att bygga nytt? En stor del av de lokförare som jobbar idag är 40-talister, som snart kommer att gå i pension, är det då inte dags att satsa mer på lokförarutbildningarna, att göra det till ett fra,tidsyrke, att höja länerna och förbättra arbetsvillkoren så att fler unga väljer den vägen och så att vi kan täcka den accelererande efterfrågan på tåtrafik?

Det räcker inte att bara prata, SJ är ett statligt bolag som vi måste börja satsa på. Helst igår.

Magnus Betnér om jämställdhet

Det är så härligt nör folk tar orden ur munnen på en och säger saker tusen gånger bättre än vad man själv hade gjort. Titta på Magnus Betnér när han pratar om jämställdhet (från Stockholm Live). Han är helt underbar.

Igår fick jag ett sånt där oroligt trevligt och spontant telefonsamtal. Karin Fälldin ringde vid åtta och sa att hon hade tre öl i väskan och frågade om hon fick komma över. Det var hur trevligt som helst att sitta och småmysa och prata politik sådär på torsdagskvällen. Fint initativ.

Nu återgår jag till Byggnadsfysikböckerna. Tentan närmar sig fortare än vad jag önskar.

Jämställt JämO?

Ibland blir jag trött, och speciellt trött blir jag när människor inte förstår var problemet med jämställdhet verkligen ligger. På Metros finanssidor idag kan man läsa "Nu knappar kvinnorna in" där JämO Claes Borgström klappar sig själv på huvudet och säger att nu visar statistiken på att kvinnor börjar bli mer jämställda män på lönemarkanden.

Och visst är det bra att löneskillnaderna inom olika lönegrupper minskar (även om kvinnliga mäklare till exempel fortfarande bara tjänar 81% av sina manliga kollegers löner). Men det stora problemet är att även om kommunerna nu är de som är mest jämställda lönemässigt så är det klassiska kvinnojobb som är undervärderade och underbetalda. Jag tror inte att det är en slump att kvinnor väljer långlönejobb. Jag tror att det är en effekt av att samhället under en lång tid förväntat sig att kvinnor ska ta jobb inom till exempel vård och omsorg.

Och med socialdemokraterna vid makten alldeles för länge, där man vägrat privatisera en sektor med en stor andel kvinnor inom - så ser lönemarknaden ut som den gör. Lönerna inom den offentliga sektorn kommer aldrig att stiga om marknaden inte konkurrens utsätts och sjuksköterskor och undersköterskor tillåts starta egna företag.

Inom Landstinget är det störst skillnader - kvinnor tjänar 71 procent av vad männen gör - men enligt JämO så är detta inget konstigt eftersom de flesta läkare är män och därför tjänar mer. Naturligtvis ska läkare tjäna mer, men jag tror inte att kvinnor medvetet väljer lågbetalda jobb - jag tror samhället omdevetet gör det åt dem genom förväntningar och normer.

I slutet av artikeln frågar skribenten om det är den berömda ketchupeffekten som kommer nu, och Borgstöm svarar: "Ja, det skulle kunna vara början på det. Locket är av i alla fall". Jag skulle vilja säja att vi har börjat pilla på säkerhetförslutningen, men att det är otroligt lång väg kvar att gå och otroligt många normer som måste brytas innan vi har ett jämställt Sverige. Att JämO verkar tro att ketchupen bara kommer att rinna ur flaskan utan ansträngning bådar inte gott.

Polisutbildningen prioriterar

Min tilltro till polisutbildningen skjunker dag för dag. Där liksom på lärarutbildningen verkar man ha en förkärlek till att prioritera bort de kurser som är viktiga. I dag läste jag i Metros Göteborgsupplaga att det senaste för just de blivande poliserna är att man har tagit bort 5 poängs-kursen i hatbrott - något som verkligen måste bekämpas och som breder ut sig mer och mer i sämhället. Denna kurs har istället ersatts med att poliserna ska lära sig simma 150 meter. Som sagt, skönt med prioriteringar - drunknande poliser har länge varit ett stort problem.

Lantz i P1

Lyssnade precis på Magnus som var med i Lantz i P1 i eftermiddags. För mig så både tycker om Annika Lantz och Magnus så var det en mycket trevlig tillställning - härliga frågor och härliga svar från Magnus. Skönt med humor och glimten i ögat.

Magnus fick genomgå testet "Hur Fredrick Federley är du?" och fick två Fredrick och fyra Magnus som resultat. Det är precis som det ska vara - plocka ut godbitarna från Fredricks ledarskap och krydda med dubbelt så mycket av dig själv så kommer CUF att fortsätta växa de närmaste åren.

Och visst vill vi hellre se Maud i paljetter på Gay-galan än i en tunna med de övriga alliansledarna.

Passivhus - nästa steg

Är lite sådär smålycklig och lättad nu. Dels för att min byggnadsfysikaliska konstruktionsuppgift blev godkänd så att jag kan koncentrera mig på tentorna, men också för att jag fick mer vatten på kvarn angående det miljövänliga byggandet.

I helgen fick jag igenom min motion om att vi i CUF ska sträva efter en individuell betalning av vatten, el och värme i flerbostadshus. Nu är mitt nästa mål att få med i vår miljöpolitik att vi ska sträva efter att satsa mer på forskning och utveckling av passivhus som jag ser som nästa, viktiga steg.

Ett passivhus är ett hus som genom en ökad isoleringstjocklek inte b ehöver någon ytterligare uppvärmningsanordning. Värme från hushållsapparater och människor är tillräckligt för att hålla en jämn nivå året om. Om vi kan göra dessa byggen ekonomiskt lösamma genom ytterligare forskning och utveckling och sträva efter att de flesta nya hus som byggs ska fungera på detta sätt så kommer vi på sikt att minska vårt uppvärmningsbehov och därmed beroende av el och andra uppvärmningskällor radikalt. Detta tror jag är rätt steg att ta.

Jag känner mig mer inspirerad än någonsin att förändra, och det har jag vår positiva anda och vår fantasiska genomenskap i CUF Göteborg att tacka för. Tack alla ni som gjorde stämman till en så fantastisk upplevelse!

Gott och blandat från CUF:s förbundsstämma

Ojoj, vad mycket som har hänt de senaste dagarna. I onsdags bar det av, från Göteborg till Kalmar och mot min första CUF-stämma. Nervöst, men framförallt förväntansfullt. Och jag måste säga att alla förväntningar uppfylldes. Det var otroligt roligt att vara med, träffa massor med nya människor från hela Sverige - och framförallt - att kunna vara med och påverka den poitik vi ska driva i CUF.

Dessutom valde vi ny förbundsordförande och till stor del ny förbundsstyrelse. Jag tror att Magnus och Marie i toppen är ett lysande, oslagbart team som kommer att driva vår politik stenhårt framåt de närmaste åren och som framförallt kommer att våga både vara kaxiga och ta massor med plats. Jag önskar er båda lycka till, Fredericks och Annies kappa är stor att fylla - men jag tror att ni kommer att klara det galant.

Så lite kort om de beslut som togs på stämman, mina två största besvikelser är att vi röstade mot individuell föräldrarförsäkring och att vår egen Rickard inte kom in i försbundsstyrelsen. Jag tror verkligen att han hade behövts där som en äkta socialliberal slipsten till övriga styrelsen. Därmed inget ont sagt om den nu valda förbundsstyrelsen som jag tror kommer göra ett allldeles lysande jobb och ett stort grattis till alla de nyinvalda - Johan, Per, Andreas, Josefin och Lisa.

Dessutom, för att ta det korta drag;
- vi är för individuell betalning av vatten, el och värme i flerbostadshus
- vi är för ett yrkesförsvar
- vi bryr oss fortfarande orimligt mycket om A-traktorer
- vi vill behålla sexköpslagen
- vi vill behålla monarkin
- vi vill inte längre sänka rösträttsåldern till 16 år
- vi vill forsätta att verka för en platt skatt
- vi är fortfarande för polygami
och mycket, mycket mer ..

I går var vi dessutom på en träff för alla allians-ungdomsförbund, ordnat av MUF i Göteborg då Annie kom och pratade om liberala gruppen, platt skatt, public service och integritet. Otroligt roligt att träffa folk från de andra ungdomsförbunden, jag hoppas att vi kan fortsätta samarbetet lite då och då.

Olive goes striptease

Har precis tittat på "Little miss Sunshine" - underbart härlig film som får en att må otroligt bra. På det allra råaste sätt driver den med de fruktansvärda, amerikanska barnskönhetstävlingarna och får vem som helst att känna att den gamla klyschan ÄR sann. Skönhet kan verkligen komma inifrån.

Den är så oväntad och därför så underbar. På skönhetstävlingen springer alla hemska mammor (som MÅSTE ha för lite att göra) runt och sminkar, soldushar, tuperar och driver sina döttrar till vansinne. Då går Olive in och gör farfars stripdans. Helt fantastisk och en välbehövlig sågning av dessa sjuka tävlingar.

Tack för det - det räddade min annars ganska sönderstressade dag.

Törnrosa ...

... sov i hundra år. Jag har i alla fall vaknat till liv efter ett knappt halvår. Bättre sent än aldrig, för att klyscha vidare. Nu ska jag i alla fall rycka upp mig - det finns så mycket jag vill skriva om, men så lite tid, så jag får helt enkelt börja prioritera (precis som med allt annat).

Har precis läst debattsidorna i dagens GP där Andreas favoritlärare från Statsvetenskap A (Gunnar Falkemark) rasar över dyra infrastrukturnotor. Den senaste i raden är Götatunneln i Göteborg, som inte bara blev försenad i tid, utan även kostade 1,4 miljarder mer än den kalkyl som gjordes innan bygget startade. Götatunneln är dessvärre inte ensam, nästan alla större infrastrukturprojekt i Sverige de senaste åren har kostat betydligt mer i slutändan än vad som var kalkylerat vid byggets start - vilket naturligtvis kostar skattebetalrna stora summor pengar.

Och jag håller med honom till fullo - både som politiskt intresserad och som student inom området så känns det fullständigt befängt och bortkastat att göra kostnadskalkyler på något i förväg om de inte stämmer. Dessa kalkyler blir då bara lögn och lurendrejeri - som leder till att politikerna godkänner dem och byggena blir av trots att de inte passade in i budgeten från början.

Jag funderar på varför - är de som gör dessa kalkyler så hårt drivna av sina arbetsgivare och de politiker som till varje pris vill få sina idéer genomförda? Eller är man helt enkelt inte tillräckligt realistisk - tror man inte att saker går snett i den verklighet vi lever i?

Praktexemplet på att saker faktiskt går snett är självklart Hallandsås-bygget. 16 (!) år försenat och med en prisökning som börjar närma sig det 10-dubbla så kommer kanske snart tågen mellan Göteborg och Malmö att tjäna minuter som kan räknas på fingrarna. Glädjekalkyler i all ära - men vem kan se skattebetalarna i ögonen när pengar kastas bort på det sättet? Geologiprofessorn på Chalmers visste inte om han skulle skratta eller gråta när han berätta för oss om 50 miljoners borrspetsen man brutit av i Hallandsåsen bara för att man inte hade tid att undersöka berggrunden ordentligt.

Vi behöver sanna, ärliga kalkyler för att politiker ska kunna ta rimliga beslut, visst kan man effektivisera mycket genom ringleder och tunnlar - men då ska alla kort på bordet från början. Alla ska veta vad det kommer att kosta och hur lång tid det kommer att ta - först då kan man avgöra om det verkligen är värt den effektvisering som det innebär.

Nu fasar jag för Göran Johansson (och Socialdemokraterna i Göteborgs) nästa gigantiska paradbygge - Västlänken. Västlänken är en tunnel som ska gå under Göteborg för att möjliggöra pendeltåg från andra stationer i centrum än Centralstationen. Och hur bra detta än är - så kommer Göteborg alltid att ligga på lera som är näst intill omöjlig (och väldigt dyrt) att bygga på. Detta om något kommer att kräva sanningsenliga kalkyler utan påtryckningar från vare sig Göteborgs egen folkhemsfader eller byggföretagens ledningar. Skattebetalarna måste respekteras så mycket att de har rätt att veta att deras pengar inte går till ett drömprojekt som kommer att ta nästan två decenium att färdigställa.

Nu är det jul igen - en stor släng av vemod

Är hemma i Hässleholm över julen, och konstaterar återigen hur tragiskt och vemodigt det känns. Här brukade man känna alla, all ens klasskamrater, orienteringskompisar, gamla lärare och bekanta fanns här. Nu känns det som en öde, främmande stad. Alla är utflyttade och när man återvänder så är de enda man känner igen en och annan högstadielärare, pensionärerna i orienteringsklubben och familjen. Allt välbekant är borta.

Det är då det blir så tydligt att man släppt greppet, att man gått vidare och skaffat sig ett nytt, eget liv. Och lite stolt blir man över att ha lyckats lämna Hässleholm i tid, för tänk att vara ensam kvar. Det hade jag nog inte orkat.

Skjutsade iväg lillebror på juldagsförfest. Han är lyckligt (?) lottad och har fortfarande kvar en slags fast punkt med gymnasiekompisar här i hålan. Jag är inte det allra minsta på festhumör. Saknar mest Andreas, det är det tråkiga med att komma från olika ställen - det är helt omöjligt att vara tillsammans över julen utan att svika någons släkt och traditioner.

Lite vemodigt är det dock att köra genom Hässleholm efter att ha släppt av lillebror, här har man växt upp, gått i skolan, sprungit, hängt på stan och fikat. Här har man gjort allt. Och nu har man ingenting kvar. Ny affärer och nya människor på stan. Men samtidigt känns det skönt, så skönt att man har släppt greppet och gjort ett stort, ärligt försök att stå på egna ben, skaffa sig en egen tillvaro - oberoende av föräldrarna.

Det är två svåra gränsdragningar; den mellan barndom och vuxenvärld och den mellan trygghet och frihet. Jag hoppas att gråzonen därimellan snart är utsuddad för min del.

Gonatt, speciellt du Andreas. Vi ses snart i Zürich.

Uppskjutet uppskjutet!

Satt uppe till halv fyra i natt och pluggade med två mål - dels att klara den muntliga duggan vi hade idag, och dels att få se Christer Fuglesang få slyga upp i rymden. Jag klarade i och för sig duggan, men besvikelsen över att de inte kunde skjuta iväg raketen är ändå ganska stor.

Har gått och väntat på det den senaste månaden nu, lite spänd så där. Efter 171 rymdresor ska Sverige äntligen få göra sitt avtryck på rymdkartan. Tittade på dokumentären om Fuglesang i onsdags kväll, jag vet inte om det är jag som är sentimental - men jag blev sådär osvenskt patriotisk när jag såg honom gå runt i den apelsinfärgade rymddräkten med den SVENSKA flaggan på armen.

Det är vid sådana tidpunkter, rymduppskjutningar och idrottshändelser, som jag får en sån där 'stolt-över-att-vara-svensk'-klump i magen. Och samtidigt så blir man irriterad över att det fortfarande är så tabu att vara patriotisk i Sverige. Ibland älskar jag att vara svensk (lika mycket som jag kan svära över det andra gånger) - och då vill jag kunna vara stolt svensk utan att folk ser ner på mig.

Nu blir det till att invänta söndag morgon 02.45 då ett nytt uppskjutningsförsök ska göras. Hoppas verkligen att uppskjutet inte blir uppskjutet igen.

Grattis Connie!

Fick förresten reda på av min pappa igår att min gamla tubalärare Connie (till vänster på bilden ...) har fått mottaga ett pedagogikstipedium ur Kungens hand. Måste säga att jag blev både stolt och lite nostalgisk. Connie är på många sätt anledningen till varför jag är där jag är idag. Det var han som fick mig att fortsätta spela när jag var fjorton, trött på allt tubakånkande och bara ville lägga av. Då var det han som motiverade mig vidare genom att lägga undervisningen på min ambitionsnivå, med mitt bästa i fokus. Han har en enastående egenskap att veta vad som är bäst för varje enskild elev och tvingar ingen varken att göra några hemläxor eller att satsa allt på musiken.

Connie var dessutom den som hjälpte mig när jag bestämde mig för att söka till Försvarsmusikcentrum, och det var helt hans förtjänst att jag kom in. Han la ner massor med obetalda timmar för att få mig att lyckas, utan att på något sätt behöva göra det - för att han insåg att det var viktigt för mig. Och hade jag inte kommit in i LDK hade jag aldrig träffat Andreas, jag hade troligvis inte bott i Göteborg, och den här bloggen och mitt engagemanfg i Centerpartiet hade antagligen aldrig fötts.

Så tack Connie för allt, ingen är värd det priset mer än du - du har förändrat mitt och andras liv mer än du tror med din lysande pedagogik och ditt aldrig sinande engagemang. Det behövs fler lärare som du!

Svenska folket har äntligen förstått!

Grattis svenska folket! Två gånger denna höst har ni visat att ni har blivit lite bättre; först ny regering och nu vann Markus 'Idol', kanske kan man få slippa sitta hemma och vara arg i TV-soffan i fortsättningen, vare sig det är riksdagsvalsresultat eller talangjaktsresultat som presenteras ...