Råkade stöta på ett inlägg om kvotering på Ung Vänsters blogg. Ett inlägg som främst gick ut på att håna motståndare till kvotering. Och jag blir så trött på denna debatt som aldrig kan få någon vettig nyans från vänsterhåll.
Inte nog med att Ung Vänster har tagit patent på begreppet feminism och gjort det till något som folk sammankopplar med saker som kvotering, tvång och orakade ben. Jag är också feminist, men jag tror på frihet - jag tror på individen och varje enskild människa. Och jag tror att vi aldrig någonsin kommer att kunna skapa en slagkraftig och effektiv jämställdhetspolitik om inte alla är med på det. En av de kanske viktigaste sakerna är att män måste förstå att de tjänar på jämställdhet - de slipper också ur sina stereotypa könsroller och blir fria.
Så var det det där med kvotering. Det kommer aldrig, aldrig, aldrig att lösa problemet. Jag tror inte på procentsatser, jag tror på människor, på förändrade normer och förväntningar, på medvetna föräldrar, på uppmuntran istället för straff. Till skillnad från Ung Vänster så tror inte jag att man skapar ett jämställt samhälle med förbud, regler och procentsatser.
Över min döda kropp att jag skulle ta ett jobb om jag visste att någon annan var bättre lämpad för det. Jag vill inte att staten ska ge mig en enda fördel för att jag är tjej. Jag vill däremot skapa mig mina egna fördelar för att jag är Ida.
No comments:
Post a Comment