Ett slut är också en början ...

Sitter på golvet i en tom och urstädad lägenhet. Det känns nästan surrealistiskt att det är samma lägenhet som jag har bott i under fyra av mina Chalmers år. Vemodigt, men också spännande att få göra något nytt och spännande. Och att äntligen få bo ihop med Andreas igen.

Ett slut är en början, brukar man säga. Och nu är det ex-jobb och sedan förhoppningsvis ett riktigt, spännande och utmanande jobb som väntar. Men jag kommer aldrig glömma Göteborg och tiden här. Den har varit sådär underbar, krävande och livsomvälvande som man kan förvänta sig av sin högskoletid. Och jag kommer aldrig att glömma alla människor som gjorde den sådär fantastisk och jag hoppas att ni aldrig glömmer mig trots att jag försvinner till Schweiz.

Nu ska vi packa in det sista i bilen och sen kommer min underbaraste Andreas hem!

Klimatstrategi och krigsstrategi - vad har de gemensamt?

För er som känner mig (politiskt i alla fall) så vet ni det redan, och för er som inte gör det så får ni reda på det nu; det senaste året har jag drivit en liten privat mission i Centerpartiet och CUF - nämligen att man ska skrota elcertifikatsystemet som har en tendens att bara gynna redan etablerade aktörer på energimarknaden och förnyelsebara bränslen som redan är kommersiellt gångbara. Jag skriver om det här bland annat. Min kamp kom i alla fall halvvägs - det kom in i CUF:s sakpolitiska program, klubbades på (C) Göteborgs distriktsstämma och slutade vid detta aningen urvattnade citat: "Centerpartiet vill ... stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion då det kommer till sol- och vågkraft".

Hur som helst sitter jag just nu och skriver på ett scientific paper om just elcertifikat och till vilken grad de underlättar marknadsintroduktion för nya entreprenörer. Handledare är min favorit elcertifikatsguru Staffan Jacobsson som var den som öppnade mina ögon för problemen med systemet förra hösten. Idag delade han med sig av en liknelse utöver det vanliga - och den tänker jag skicka vidare till er nu:

När man fortfarande utformade den svenska krigföringen efter potentiella angrepp från att ryssen skulle anfalla så var grundtanken i Skåne att ryssarna skulle landstiga på Österlen. Strategin var då att genskjuta dem genom att kasta sig över Linderödsåsen och mota tillbaka dem innan de hann landstiga i någon hamn, då skulle det vara kört. Målet var effectiveness snarare än efficiency - ryssen skulle motas bort från hamnarna även om det resulterade i fler dödsoffer. Fokus var att på ett effektivt sätt lyckas med målsättningen (inga ryssar på svensk mark) även om kostnaden var högre än vad den skulle kunna ha varit om krigsföringen lagts upp på ett annat sätt.

Kanske anar ni vart jag är på väg. Kanske är det för sent för oss att tänka neoklassisk kostnadseffektivitet ut i fingerspetsarna när ryssen är halvvägs in i hamnen (eller klimatförändringarna är på väg att trilla över kanten till oåterkalleliga). Kanske måste vi bara köra, för att nå ett effektivt resultat och döda ryssen i tid (eller ställa om till ett helt nytt energisystem innan det är för sent) även om det kommer att kosta några extra svenska soldater livet (eller några extra procent av BNP). Kanske är den strategin det enda sättet att rädda livet på de civila skåningarna när ryssarna invaderar (eller rädda alla de länder som kommer att drabbas otroligt hårt av ett förändrat klimat). Kanske måste vi sätta effectiveness över efficiency just i detta fallet.

Jag har inte bestämt mig själv vad som kommer vara mest lyckat rent politiskt, men jag vet att vi måste handla nu och jag hoppas att alla ledare som bråkar på COP15 förstår det och gör något vettigt med de mandat de har fått från alla oss som inte kan vara där. Men det är onekligen en bra liknelse som tål att tänkas på. Speciellt för dem som ständigt ser på världen genom neoklassiska glasögon.

Några svenska soldaters liv mot att hindra ryssen från att ta över Skåne - var drar vi gränsen? Kanske är teknikspecifika inmatningslagar en av lösningarna?

Innovation och IKEA; bra kombination

Har jobbat på IKEA hela helgen, är ganska trött nu - det känns som att halva Västsverige har varit där för att köpa ljus till julen. Det finns få ställen som man kan träffa lika mycket intressant folk som på IKEA och jag har två små berättelser som jag bara måste dela med mig av. Det finns inga gränser för människan innovation och nyskapande och detta är bara små smakprov på det.

- Den första kunden som kom in i lördags morse fyllde en hel kundvagn med värmeljus (120 stycken 100-pack med GLIMMA). Jag stod precis bredvid, och trevlig som man är i sin gula IKEA tröja så frågade jag om han gillade att att tända ljus (jag förväntade mig givetvis svaret att han köpte till ett företag eller liknande). Då berättar han att han värmer hela sitt hus från 1860-talet med värmeljus; ett 100-pack om dagen går det åt. Nu köpte han på det så att det skulle räcka till mars. Fascinerande, ett sådär lagom mått av galenskap, snålhet och innovation. Mysigt måste det vara också.

- När jag stod och plockade TINDRA LJUV (trepack med doftljus som luktar kanelbulle, chokladkaka och kola) så hör jag ett gäng killar i 25 års åldern bakom mig stå och diskutera ljusen. Ljusavdelningen är ju sällan fullsmockad med killar i den åldern så jag spetsade öronen; den ena killen hade köpt ett paket ljus och tänt kanelbulleljuset när han hade visning på lägenheten han skulle sälja. Ett enkelt sätt att få lite hemtrevlig doft - och tydligen ett bra sätt att få upp priset lite när det blev budgivning. Det slutade med att alla hans kompisar tyckte att det var en bra idé och köpte varsitt paket.

Nu är dags för spurten innan jul - 3 caseinlämningar, 2 presentationer och 1 tenta ska samsas med försäljning av möbler, flyttstädning och lite möten. Den 18:e december kan jag andas ut. Då är sista kursen på Chalmers avklarad, bara ex-jobbet kvar och Andreas kommer hem och vårt 1,5 år långa distansförhållande sjunger äntligen på sista versen.

Debatt och en fantastisk riksdagslista i Göteborg

Långt blogguppehåll har det blivit - men nu är det dags att dra igång igen. Mycket har såklart hänt sedan i somras, men jag börjar med det senaste. Igår fick jag mina "15 minutes of fame"; jag var med i Debatt och diskuterade klimatkris. 4 CUF:are var på plats - jag, Magnus Andersson, Emma Wejedal och Daniel Tell för att diskutera tillväxt och klimatet. Programmet i sin helhet och eftersnacket kan du se här.

Betydligt mer fantastiskt än att jag fick vara med i TV är det faktum att Centerpartiet i Göteborg nu har spikat sina listor till valet nästa år. Med den yngsta riksdagslistan någonsin, 55 procent av kandidaterna är under 30 år, så kommer vi att lyfta Göteborg i september 2010. Och det mest fantastiska är att medan (S) kvoterar in ungdomar på sina listor genom stämmobeslut (och då är det 25 procent under 35 år som gäller) så är vår fantastiska lista ett resultat av fantastiska och starka individer. Rickard Nordin är på andra plats på listan - grymt!

Imorgon blir det inspirationsdag i Göteborg och sedan hem till mamma och pappa för att äta julbord på söndag. Fin uppladdning för näst sista tentan någonsin på tisdag.

Learning how to go with the flow

Efter en och en halv veckas joggande i skogen ovanför Zollikon varje morgon har jag kunnat konstatera att jag har gjort en sak rätt och många, många fel ur ett hemmafruperspektiv.

Rätt: Det är helt rätt att ge sig ut runt klockan nio för dagens motionsrunda. Skogen är fylld med hemmafruar som precis har skickat iväg barnen till skolan och mannen till jobbet.

Fel: Mitt största fel är helt klart att jag faktiskt springer. Det verkar vara helt ute. Man ska gå, så är det. Men jag är stark, och kämpar mot grupptrycket. Sen är det tydligen inte helt optimalt att vara själv (även om jag har ipoden med mig); man ska ha hund, stavar, häst eller åtminstone en annan hemmafru med sig. Kombinationer av så många som möjligt, exempelvis stavar, hund och vän eller häst och stavar verkar ge extra pluspoäng.

Hursomhelst, jag kämpar på. Det finns mycket anpassning att göra - men imorgon är det midsommar och jag har varit på IKEA och shoppat sill och tunnbröd så det kommer att bli fantastiskt!

SGBC - men byggbranschen behöver mer än frivilliga övernskommelser

I veckan har Sweden Green Building Council bildats. Det hela är en sammanslutning mellan byggföretag, arkitekter, fastighetsägare och andra som har inflytande över svensk byggindustri. Drift av byggnader står idag för mellan 30 coh 40 procent av energianvändningen i världen - men har en otrolig förbättringspotential som är alldeles för outnyttjad. En paraplyorganisation som denna kan förhoppningsvis hjälpa till att dra upp gemensamma riktlinjer för en bransch som enligt min mening har alldeles för slapp lagstiftning när det kommer till energianvändning.

Byggbranschen är långsam och konservativ och den behöver minst sagt en sprak i baken när det kommer till energieffektivisering och energisnåla hus. En lagstiftning på 110 kWh/kvadratmeter och år är alldeles för lam när man utan särkilt stora investeringar kan bygga hus med halva energiåtgången. Jag har bland annat tidigare skrivit om ämnet här, här och här. Och CUF är, vad jag vet, det enda ungdomsförbund som har ett stämmobesult på att vi vill sänka 110 kWh-lagstiftningen.

Teknikutveckling och åtgärder som underlättar för ny teknik att ta sig in på marknaden är några av de absolut viktigaste frågorna om vi ska kunna möta klimatkrisen, och det som frusterar mig så sjukt mycket är när det finns teknik som är maknadsmässigt gångbar men som inte används för att lagstiftningen är för slapp i en konservativ bransch. SGBC är ett steg i rätt riktning och jag hoppas på goda resultat - men frivilla överenskommelser kommer inte att vara nog för att förändra så snabbt som vi behöver.

Jag finner det fortfarande både intressant och besynnerligt att det diskuteras transport och därmed både morötter och piskor för att få oss att gå över till mer hållbara transportslag och drivmedel medan byggbranschen och hela byggbeståndet fortfarande är tabu och vandrar i någon form av mörker. Transporter svarar för 25 procent av energianvändningen - byggbeståndet för 30 till 40 procent. Varför detta mörker i den poltiska debatten?

Man gör bara ett debutalbum

Jag inser att Johan Palm bara är typ sexton och att han troligen inte har några intentioner att går med i mensa anytime soon, men kunde ingen av de som producerade hans reklamfilm förklarat att man bara gör ett debutalbum (ja, jag tillbringar för mycket tid framför TV:n).

Imorgon blir det sola, bada och prata politik på Letten med Andreas och Lars på dagen och födelsedagsmiddag på kvällen. Inte dåligt. Det kommer att bli en fantastisk Zürich-helg.

Flodhästgener och ISO14001 certifiering

Idag har (troligtvis) det första pressmeddelandet någonsin innehållande mig skickats ut. Jag är såklart sjukt glad och nöjd, men problematiken med min flodhäst-look är ganska påtaglig i fotografiet. Nu när jag är hemmafru har jag ju som bekant hyfsat mycket tid över (mellan pressvecksstrykandet) att analysera obetydliga saker och det är ett faktum: På 80 procent av alla bilder som jag är med på sticker jag ut hakan i en väldigt påtaglig flodhästpose. Förhoppningsvis är det bara en stillbildsdefekt och inte ett tecken på en okänd flodhästs mormors-mormors-mor. Jag får diskutera det med mamma och pappa vid tillfälle.

Uppdatering: Jag vill ju inte påstå att pressmeddelandet kommer att göra mig till landskändis - men kanske kändis i nordöstra Skåne för en dag. Hittills har Kristianstadsbladet ringt och jag hittade detta på Norra Skånes hemsida.

Något som jag helt glömde bort att skriva om i valrörelsen, men som jag är otroligt glad och stolt över (och som kanske bevisar vilket parti som är det riktiga miljöpartiet) är att Centerpartiet som (troligtvis) första parti i hela världen har blivit certifierade enligt ISO 14001 som innebär att man har ett internationellt certifierat miljöledningssystem. En sådan certifiering är en bekräftelse på att man tar miljöproblematiken på största allvar och har en strategi för hur man ska handskas med den inom organisationen. Som jag sagt så många gånger tidigare - det är detta som skiljer Centerpartiet från Miljöpartiet - vi är doers, inte tomma löften.

Hemmafrulivet dag tre och valreflektioner

Idag har jag lämnat det ombonade hemmet i Zollikon och begett mig in till Zürich med min Burberry väska i högsta hugg som en äkta hemmafru. Klar överrepresentation av kvinnor på bussen, en härlig tur på stan och en islatte. Sen hämtade jag Andreas bil på hans jobb och begav mig tillbaka hem. Underbar dag.

Liten reflektion: Bara i ett land med mer jordbrukssubventioner än i EU-området kan man uppleva det jag upplevde idag - framför UBS (en av Europas största banker) huvudkontor finns en bondgård med åtta (!) kor. Fabulous.

På tal om jordbrukssubventioner så försöker jag fortfarande förstå hur Miljöpartiet kan lyckas så väl med sin överbudspolitik. Även Karl och Oscar har reflekterat över detta. Det må vara så att väljare är irrationella och att marginalkostanderna för "mysalternativen" är låga men jag tror fortfarande att mycket av svaret ligger i Centerpartiets sätt att märknadsföra oss. Vi har inte nått ut med vår miljöpolitik. Väljarna förknippar oss fortfarande inte med miljöpolitik och ingen är tillräckligt tydlig med vad som skiljer oss från Miljöpartiet och varför vår väg kommer att vara minst lika effektiv som förbudsvägen.

Personligen tror jag att en lösning kan vara ett namnbyte. Centerpartiet attraherar inga nya väljargrupper, eller åtminstone sker övergången otroligt långsamt. Centerpartiet är som bekant inte det mest hippa namnet, det är inget lockande i det - det är mellanmjölk, så är det bara. Ett alternativ för att nå ut är kanske att snylta lite från ett av de nyaste (surprise) schweiziska partierna - die grün-liberale (även den som inte är det minsta bevandrad i tyska bör kunna räkna ut betydelsen av det). Man kanske inte behöver gå hela vägen, men ett tillägg á la Folkpartiet till Centerpartiet - miljöliberalerna eller Centerpartiet - gröna liberaler skulle kunna göra gott.

Jag ber till Darwin och alla de andra killarna i min personliga vetenskapsreligon om en marknadsföring som träffar på rätt ställen till nästa val.

Beobachtungen einer Hausfrau

De närmaste tre månaderna kommer bloggen (förutom miljö- och energipolitik som alltid) att reflektera över livet som hemmafru i Schweiz. I brist på jobb kommer jag att kombinera två distanskurser med ett grymt välbetalt internship som Hausfrau. Inte dåligt.

Idag är min första dag på jobbet. Följande reflektioner har gjorts så här långt:

1. Efter att "Godmorgon Sverige" är slut finns det verkligen inget på TV under ett par timmar. Bara TV-shop och UR, inte ens Oprah. Ett utmärkt tillfälle för dagens löprunda, jag känner mig redan som en ny människa.

2. Ordentlig som jag är begav jag mig efter löprundan och efterföljande dusch till affären för att veckohandla. Big mistake. Handla aldrig på lunchtid när du är hemmafru, då är alla de där förvärvsarbetande där och inhandlar lunch och du mister de förmåner som finns med att kunna handla på dagtid. Misstaget ska aldrig upprepas.

Efter det lilla missödet med handlingen kom jag dock back on track när jag kom hem, slängde ihop en sallad och kunde ägna luchen åt att sappa mellan Ellen DeGeneres och Oprah. Väldigt mycket daytime-TV, väldigt mycket hemmafru. Underbart.

Det här är jag förövrigt grymt nöjd över. Jag skulle inte byta utbildning för allt i världen, jag älskar mitt Master's program, men det är ju kul att ha det på print (av någon annan än Naturskyddsföreningen som blivit gudaförklarade på sistone).

Grym kampanjspurt

Vår egen "pink army" intog Nordstan i Göteborg idag - och det var en kampanjspurt som hette duga. En, som alltid, fantastiskt bra och snygg Marie var på plats och under dagen räknade jag till inte mindre än 18(!) CUF:are som var på plats, i sjukt snygga rosa tröjor och som delade ut närmare 1200(!) Marie-foldrar och massvis med annat valmaterial.

Om inte Göteborg har upptäckt oss tidigare så kan jag lova att de gjorde det idag! Och underbart är att köerna ringlar långa till förröstningslokalerna från öppning till stängning. Oengagemanget som media basunerar ut märks i alla fall inte i Göteborg. Själv gav jag idag upp tanken på att gå och rösta på söndag (det finns en del annat att göra) och gick till förröstningsvagnen på Landala Torg (det är mindre kö där ..) och kryssade Marie efter en fantastisk dag. Gör det du också - du har två dagar på dig!

Är du latent centerpartist?

Jag hoppas att ingen missat att valet närmar sig med stormsteg - på söndag är det dags och jag hoppas att alla utnyttjar sin rösträtt och beger sig till vallokalen (om man inte redan har gjort det). I Göteborg har förtidsröstandet troligtvis slagit alla rekord, Göteborgs stad har gjort ett fantastiskt arbete - det känns inbjudande, roligt och viktigt att rösta när man möts av den EU-flaggor och gula stjärnor i Nordstan. Att man dessutom kan rösta med legitimation (utan röstkort) gör att det är enkelt och tillgängligt. Precis vad som behövs.

Jag brukar säga att alla är centerpartister, men de vet inte om det. Jag är medveten om att detta är en sanning med modifikation, men det är mer än en väljare som kommit fram till mig och sagt att de gjort vilket-parti-är-jag-quiz på internet och blivit centerpartister i slutändan. Och funnit det förvånande. Jag är inte förvånad. Centerpartiets politik är modern och frihetstörstande, och har utvecklats och reformerats till något nytt och spännande de senaste åren. Vi är vassa och vågar ta ställning i stället för att mesa i mitten och vi utgår från människor och inte system. Om du är en av dem som är latent centerpartist och inte vågar ta steget ut - kolla på filmerna här och låt dig övertygas.

Plastfrustration - jag är trött på att leka dagis!

Har varit sådär lagom bitter som bara jag kan vara de senaste tre dagarna. Jag och min miljöfjantvapendragare Albertina har slitit sexton timmar om dagen för att få ihop en halvtaskig livscykel analys på avfallshantering av polyetenplastförpackningar. So far so good - är man på två stämmor på en och en halv vecka får man skylla sig själv. Bitterheten grundar sig dock i följande:

1. Vi gör en LCA med data från 1990 på ett ämne där vi redan vet svaret. Helt oväntat är det bättre att återvinna plastförpackningar än att lägga dem på soptippen. Det hade känns betydligt mer intressant med en mer aktuell frågeställning, som om det lönar sig med återvinning jämför med förbränning om man räknar med att den extra energi som produceras ligger på marginalen.

2. Chalmers ställer alldeles för låga krav på utbytesstudenter, så är det bara. Vissa är fantastiska, men många har för lite förkunskaper - framförallt när det kommer till engelska och rapportskrivande. No blame on them, men jag vill att kraven ska öka både på de som tas in och på Chalmers att tydligt förmedla vad som krävs av en vetenskaplig rapport. Vi sysslar inte med dagisverksamhet, vi är också där för att lära oss - så är det bara. Vi gav upp i tisdags och sa till våra två gruppvänner att vi skulle fixa det "sista" (vilket de märkligt nog inte reagerar över, och det tog oss typ 40 timmar att göra klart).

Positivt är dock att WWF sänker varningsfärgerna på torsken. Det ger lite hopp - vi kan fortfarande rädda världen, och kraftiga insatser ger resultat. Med eller utan återvinning av plastförpackningar.

Långsiktig etanol

Barack Obama ser inte majsbaserad etanol som en långsiktig lösning - och sätter därmed den amerikanska jordbrukslobbyn på plats. Härliga nyheter. Obama växer mer och mer i mina ögon när det kommer till miljöfrågor (även om det givetvis finns mycket kvar att jobba med) och det faktum att han lyssnar på den amerikanska EPA och konstaterar att majsbaserad etanol är en bra brygga mot mer hållbara etanolalternativ är mycket positivt.

Jag har själv argumenterat mig varm för första generationens etanol (med ganska låga energivärden) de senaste veckorna, framförallt på CUF:s stämma förra helgen. Inte för att det är exemplariska bränslen, utan för att det behövs billiga alternativ för att driva utveckling av både teknik, infrastrukturer och männsikors vanor när det kommer till en så stor omställning. Långsiktigt håller jag med Obama, och hoppas på andra och tredje generationens cellulosabaserad etanol och sockerörsetanol som också är hyfsat energieffektiv.

Vi måste tänka framtid - vi måste tänka teknikutveckling.

Det är en hårfin linje mellan idioti och engagemang

Är förkyld, trött efter en och en halv vecka fylld med stämmor och politik och funderar var gränsen mellan idioti och ideellt engagemang går med tanke på att jag har lovat att vara i Skara på valfestival klockan åtta imorgon bitti.

Hursomhelst så börjar en intensiv månad nu, följ EP-valsplaneringen i kalendern i vänsterspalten om du vill ha koll på var jag är och glöm inte att skicka i väg ett mail till mig om du kan hjälpa till på något av alla skolbesök. Läste förresten att miljö- och klimatfrågorna är de frågor som svenskarna tycker är viktigast inför EP-valet, ytterligare en anledning att rösta på Centerpartiet och kryssa Marie Wickberg. Noterar också att SNF har granskat de svenska europaparlamentarikerna under den senaste mandatperioden, och att Lena Ek är en av endast fem som har fått tummen upp för sitt arbete. Bra jobbat Lena!

Partistämma - korta kommentarer

Centerpartiets stämma är inte slut förrän imorgon, men jag som åkte därifrån redan igår tänkte sammanfatta några korta kommentarer:

- (Största) besvikelser: Att vi inte vågar avskaffa LAS helt, dock är mini-LAS (som låter som något man kan ha i koppel) i alla fall ett steg på vägen och det verkar som att partisekreterare Flanking också ser det det som ett steg på vägen, vilket är positivt. Att vi har tagit fram ett öppenhetsprogram där vi inte vågar gå hela vägen. Det blir inget riv upp, gör om, gör rätt när det kommer till FRA bland annat. Tråkigt, och svagt.

- Seger: Stämman gick mot riksdagsgruppen och vill ge vård till papperslösa.

Sen måste jag säga att även om det inte ser ut precis som jag hade önskat så här vi numera ett otroligt bra och ambitiöst program för klimatpoltik, ett snabbprotokoll kan hittas här.

Bland annat vill vi göra vätgasbilar lagliga i Sverige, vi är fortsatt lite mesigt positiva till GMO (jag hade önskat en än mer positiv skrivning, men det är en seger över motståndarsidan), vi vill ta fram en strategi för energieffektivisering i det befintliga bostadsbeståndet med fokus på miljonprogramsområdena (något som jag länge argumenterat för) och vi vill stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion då det kommer til sol- och vågkraft (jag hade dock önskat en skrivining som explicit pekade på en inmatningslag liknande den i Tyskland). Och mycket, mycket mer.

Jag kan med stolthet och säkerhet säga att inget svenskt parti har ett klimatprogram som ens kommer i närheten av det här! Ett ljus i mörkret bland besvikelserna ovan.

David Brent och uppladdning inför imorgon!

Sitter och lyssnar på min brittiske föreläsare i Strategic Management - som har läskigt många drag av David Brent i The Office. Han har redan hunnit prata om två av sina exfruar och sin Porsche och klockan är inte ens halv nio!

Själv njuter jag av att min Andreas är hemma den här veckan och laddar inför partistämman som börjar imorgon. Jag kommer att kämpa stenhårt för att Centerpartiet ska gå mot en miljöpolitik som är mer solidarisk med övriga världen och som är mer inriktad på teknikutveckling - med ett perspektiv som stäcker sig fram mot nästa sekel.

Jag kommer att argumentera för en positiv inställning till GMO och ett avskaffande av elcertifikatsystemet (eller åtminstone att systemet inte ska utökas och krascha den tyska solcellsindustrin). Dessutom hoppas jag att vi ska lägga större vikt vid effektiviseringsfrågan - speciellt då det kommer till byggbranschen. Där finns stor potential!

Jag hoppas vi ses i helgen, och att jag får lite hjälp i talarstolen ...

En långsiktig plantskola - (C) borde vara glada!

Kom hem till Göteborg efter en fantastisk stämma i Östersund klockan sex i morse. Har sovit några timmar, förberett en tvivelaktig presentation och framförallt förundrats över vår genomslagskraft i media det senaste dygnet. Positiva och kritiska röster blandas, men det allra mest läskiga är ledaren i Östersundsposten.

Anna Stjernström frågar sig vilken politik som gror i ungdomsförbundet, och om Centerpartiet ska vara glada eller inte över att CUF nu ökar i medlemstal - med tanke på vilket politik som drivs. CUF är på väg framåt, och med en mer liberal och långsiktig miljöpolitik än någonsin. Det handlar om hållbar utveckling - miljömässig, social och ekonomisk i alla delar av världen och inte bara ett bevarande om det svenska jordbruket.

Anna Stjernström sågar båda de beslut som jag motionerade om drev igenom på stämman - en positiv inställning till GMO och avskaffning om elcertifikaten - som kortsiktiga. Jag vill hävda motsatsen å det starkaste. Vi måste börja titta både utanför Sverige och längre än de närmaste 50 åren.

Om vi börjar med GMO, så ska sägas att GMO givetvis ska kontrolleras och att aktiv forskning ska fortsätta att göra grödorna ännu bättre. Men det som är viktigt är principen att vi nu har besultat att vi är positiva till GMO - det är otroligt viktigt när konkurrensen om odlingsbart land ökar och det blir fler och fler magar att mätta i världen. GMO kan anpassas till salta, torra och näringsfattiga jordar och ge högre avkastning i fattiga delar av världen. GMO tillsammans med punktbevattning och punktgödning är en del av framtidens hållbara jordbruk.

Vidare till elcertifikaten; det är svårt att kortfattat beskriva bristerna med systemet. Men framförallt handlar det om långsiktigheten (som ironiskt nog är det som kritiseras i ÖP:s ledare ovan). Det handlar om att det inte kommer att räcka med biobränslen, vattenkraft och vindkraft som är de energislag som premieras med dagens system. Det handlar om att det inte räcker med pengar till forskning och utveckling. Och i slutändan handlar det framförallt om hur man skapar en marknad och hur man utvecklar teknik som inte är ekonomiskt effektiv - som till exempel solceller. Vi behöver ett system som ska skapar en efterfrågan så att dessa tekniker kan bli billigare - titta bara på Tyskland där solceller nu produceras i betydligt större skala än i Sverige.

Jag vill även poängtera att elcertifikatsystemet inte bara ska tas bort, utan ersättas med en inmatningslag liknande den i Tyskland. Och på så sätt skapa incitament till ytterligare teknikutveckling.

Jag tycker att ledarskribenten på ÖP ska fundera en gång till innan hon anklagar CUF för att tänka kortsiktigt och inte förstå vad som krävs av entreprenörer som vill producera förnyelsebar energi - för det är just det vi gör!

Mer om stämman kan bland annat läsas på Magnus (som enhälligt omvaldes till ordförande) blogg.

Karin Ernlund - ny förbundsordförande i CS

Vill ge ett grattis, en liten rosa partyhatt och ett stort hurra till Centerstudenters nya förbundsordförande - Karin Ernlund. Karin har varit med i CUF i Göteborg sedan jag kom hit, och alltid gjort alla möten lite roligare och lite intressanta. Inte många kommer insläntrande på expen efter ett halvår i Hongkong med kommentaren "jag vill ju inte missa avdelningsårsmötena - det är det roligaste på hela året!"

Jag är övertygad om att Karin kommer att göra ett fantastiskt jobb, hon har större kunskap om organisation och föreningsverksamhet än någon annan jag känner (ingen kan skriva protokoll som Karin) och framförallt är hon en brilljant debattör som aldrig viker en tum från det hon verkligen tror på. Hon om någon kommer att kunna lyfta studentfrågorna i partiet - och det är verkligen en nödvändighet!

Läs även här.

Obama ska bygga snabbtåg för konjunkturmiljarder

Läser på NZZ att Obama ska satsa 13 miljarder på snabbtåg. Minst sagt välbehövligt i de alldeles för stora bilarnas förlovade land. Kollektivtrafiken är hyfsad i vissa av de större städerna, som New York och Washington - men urusel i största delen av landet. Visst det är ett stort land, men i alla fall på medellånga sträckor bör snabbtåg kunna konkurrera med det (aningen skabbiga) inrikesflyget.

Även om Obama pratar fint (han pratar ju alltid så fint!) om satsningen på ett rent och energieffektivt som ska förändra resandestrukturen i USA så är jag ganska övertygad om att största anledningen att detta kommer just nu är mer konjunkturläget och en förhoppning om att det ska skapa nya, amerikanska jobb. Och 8 av de 13 miljarderna kommer mycket riktigt från det gigantiska 787 miljarders konjunkturprogrammet.

Hursomhelst, om man ska göra statliga satsningar för att skapa jobb i kristider - då kan jag inte tänka mig något annat än höghastighetståg.

Det kommer ny snö varje år

Det här med att lära sig av sina misstag ligger liksom inte för oss svenskar. För tredje året i rad brakar VHS-hemsidan ihop samma kväll som ansökningstiden till högskolan går ut. Man kan ju ställa sig tre frågor:

1. Var detta oväntat för VHS? Om svaret är nej (vilket det bör vara eftersom det hände förra och förra-förra året också) varför gjorde man ingenting innan?

2. Jag kan inte mycket om datorer, men hur svårt kan det vara att utforma sajten så att den klarar 5000 personer per timme (jag menar, Facebook fungerar ju) det skulle underlätta ganska rejält både för de som försöker söka och de stackare som sitter nu och försöker administrera sidan.

3. Varför måste man alltid gå in och anmäla sig sista kvällen? Jag gjorde (eller snarare försökte göra det, eftersom sidan la ner då också) förra året när jag skulle välja mastersprogram och det är psykologi på hög nivå - varför varför varför är så få så smarta att de går in ett par dagar tidigare. Knappast så att alla sitter och drar lott sista kvällen om vilken utbildning de ska gå.

Hela den här, aningen patetiska, soppan känns som SJ varje vinter när den första snön kommer - det verkar alltid vara en överraskning, för tågen står alltid stilla. Jag ska hjälpa både VHS och SJ lite på traven; det kommer troligen att behövas lite extra kapacitet till ansökningshemsidan nästa år och det kommer att snöa (utom kanske möjligtvis i Skåne) även denna vinter.

Suck, nu ska jag sova.

Global klimatforsking - en härlig start på dagen

Erik Fellenius, forskningsdirektör på Naturvårdsverket, skriver idag på Brännpunkt om ökad globalisering och mer samarbete då det kommer till klimatforskning. Och man blir glad, glad, glad. Globala problem kräver globala lösningar, så är det. Logiken är solklar - givetvis kommer forskningen att bli mer effektiv om vi samarbetar; jag skickar med glädje mina skattepengar till en forskare i Sydafrika, Tyskland eller Pakistan om de gör ett bättre jobb med dem än om de stannar i Sverige. Precis som att jag gärna köper brasiliansk köttfärs om den är billigare och mer effektivt producerad.

När man funderar på det så är nationell forskning på klimatområdet nästintill onödig. Våra svenska forskare samarbetar redan med forskare från andra länder - minst hälften av alla (och det är många) Christian Azar artiklar som jag har läst det senaste året är skrivna tillsammans med internationella forskare. Och det är ju knappast så att den svenska klimatforskningen syftar till att bara användas i Sverige.

Ett globalt samarbete, där alla länder bidrar med en summa in i en pott och där pengarna sedan fördelas efter forskningens kvalitet och prioritet kommer också att ge oss en bekräftelse - svart på vitt - om svensk miljöforskning är så bra som vi tror (och hoppas) att den är. Och det tror jag verkligen, jag tror att ett samarbete som detta kommer att ge svenska forskare större resurser - men också större möjligheter till internationellt utbyte och samarbete.

En härlig, härlig dag med andra ord. Solen skiner, och jag drömmer om en fantastisk klimatöverenskommerlse i Köpenhamn i december. Detta är ett wake-up call, ett steg på vägen.

Jag och jetsetsvenskar i Verbier ...

Tillbaka i Zollikon efter sex underbara dagar i Verbier. Strålande sol, 18 grader varmt och fantastisk skidåkning - även för mig som var minst sagt ringrostig när jag gav mig ut i backen för första gången på sex-sju år (jag räknar inte med Mössebergsbacken i Falköping).

Och inte bara skidåkningen är rolig i Verbier; minst lika underhållande är det att iaktta alla alldeles för rika människor. Stureplanssvenskar blandat med brittiska femåringar som är mer välartikulerade än jag någonsin kommer att bli (och som av någon underlig anledning går på "under water training" på eftermiddagarna). Tur i alla fall att man vant sig vid schweiziska prisnivåer, att komma som "vanlig" (läs: ej champangesprutande) svensk till mataffären i Verbier kan ju annars kanske bli något av en chock ...

Hur som helst, jag hade en underbar vecka med Andreas, Jonas och Lars som snällt väntade på mig när pucklarna blev för många och för stora. På söndag bär det av hem till Sverige, skola och EP-valskampanj.

68 procent - svårslaget enligt min Chalmershjärna

Idag hade vi ett sånt där fantastiskt möte. Ett möte som gör att det pirrar ända ner i CUF-tårna. Två nya medlemmar, 15 mer eller mindre rutinerade CUF:are och massor med energi, engagemang och entusiasm. Tack alla! Och om det hade funnits ett pris för flest aktiva medlemmar i 100 procent på 100 dagar kampanjen så hade vi sopat hem det med hästlängder. Vi har 25 omlösta (av 43) men 17 som kommer kommer på möte - min lilla Chalmershjärna säger mig att det är 68 procent och svårslaget!

Imorgon bär det av till Zürich igen, för två veckors underbart påsklov med jobb, mys och skidåkning i Verbier. Härligt, härligt.

Hjälp till att rädda Göteborg Wind Orchestra

När jag var nio år bestämde jag mig, till mina föräldrars fasa, för att börja spela tuba. Innan man bestämde sig fick man provblåsa de instrument man var intresserad av i Linnéskolans aula och den långa, ringlade kön till tvärflöjterna var minst sagt avskräckande. Så jag tog den kortaste kön, och det största instrumentet och sen var jag fast. Och Ida, 9 år, stod på sig. Pappa införskaffade en bagagevagn till mig, och sedan dess har jag dragit, burit och släpat runt på min tuba i 14 år.

Jag har spelat i skolorkestrar, Hässleholms stadsmusikkår, lilla brasset, Musikkåren Kamraterna och jag har gjort lumpen på hästryggen med tuban i högsta hugg. Och även om jag aldrig har haft några riktiga musikerintentioner (väl medveten om min tondövhet och brist på improvisationsfärdigheter) så har musiken alltid betytt så mycket, så många kompisar, resor och konserter.

Göteborg Wind Orchestra (GWO) är Sveriges sista heltidsanställda musikkår - som är planerad att läggas ner den 15 maj. Förra året spelade GWO för över 7000 barn och ungdomar och ännu fler vuxna. Att inte inse värdet i att bevara dessa förebilder för alla musicerande ungdomar är ren idioti. Att lägga ner GWO innebär att ta ifrån blivande musiker deras förebilder på samma sätt som man hade gjort mot fotbollsungdomar om man hade lagt ner IFK Göteborg, GAIS, Häcken, Örgryte och Göteborgs FC.

Gå in och skriv på uppropet för att bevara GWO och kom till Gustav Adolfs Torg i Göteborg den 15 april klockan 18.00 - då kommer det att vara en musikmanifestation för GWO:s bevarande där amtörmusiker från hela Göteborgområdet spelar för att få ha kvar sina fantastiska förebilder.

Mitt tips till Socialdemokraterna i Göteborg är att skippa tankarna på det pråliga pariserhjulet - och lägga pengarna på något som betyder något på riktigt.

Precis Lagom

Just det är namnet på CUF:s Europaparlamentsvalkampanj. Vi i Göteborg har massor på gång, och för att alla härliga CUF:are lättare ska kunna hålla koll på nya skolbesök och vad som händer så har jag nu lagt upp kalendern här på min blogg. Håll ögonen öppna, och hör av er till mig om det saknas något i kalendern, eller om ni vill hänga med ut på något!

Ikväll blir det ligga i soffan efter åtta timmars jobb på lönehelg-IKEA. Oj, oj vad mina fötter gör ont.

Riksdagsledamöter som vågar vara olydiga!

Svallvågorna efter FRA-debattens diskussion om partipiskor har ebbat ut, men frågan kvarstår fortfarande; hur fungerar egentligen demokratin i riksdagen? Kan och vågar våra riksdagsledamöter följa sitt eget hjärta, sitt eget samvete och verkligen representera de väljare som har valt dem?

Ibland blir jag sådär otroligt stolt över att vara centerpartist och nu är jag stolt över Göteborgs egen riksdagsledamot, Eva Selin-Lindgren. Hon har tillsammans med Solveig Ternström startat bloggen olydiga där de diskuterar just de här frågeställningarna. Så här skriver de i det första inlägget:

"Vi kallar oss "olydiga", för vi lyder inte under någon auktoritet utom den som ges av våra egna samveten."

Det är modigt, och viktigt. Jag hoppas att det inte stannar vid en blogg, jag hoppas att frågan på allvar och på riktigt tas upp och diskuteras i riksdagen. Alla folkvalda måste kunna och har som skyldighet att följa sitt samvete - och inte partipiskan.

Och stoltheten över Eva blir ju inte mindre av att jag precis fick veta att hon är hjärnan bakom institutionen för energi och miljö på Chalmers. Hon är en förebild på många fler än ett sätt.

När jag blir stor ska jag rädda världen

Jag är ganska naiv. Jag är övertygad att jag kan göra skillnad, och det är därför jag läser på Chalmers, det är därför jag skriver den här bloggen och det är därför jag är med i Centerpartiets Ungdomsförbund. Jag vill rädda världen, det är svaret jag ger dem som undrar vad jag vill bli när jag blir stor.

Räddavärldeningenjör.

För mig handlar det inte om att jag vill bli politiker. Det handlar om att ha en plattform där jag får debattera, vässa mina argument och hitta nya infallsvinklar på gamla problem. Det handlar om alla fantastiska människor som gör att det känns värt att gå till varenda möte, ringa alla telefonsamtal och bära runt på min papperskasse med CUF-material till alla skolor.

Och framförallt handlar det om att jag har en kanal för alla mina idéer om hur världen ska kunna räddas på bästa sätt. Om man är miljöingenjör, brinner för energifrågor och har hållbar utveckling högst upp på sin önskelista så känns målet lite närmare när man är omgiven av underbara människor som brinner för samma sak och när man är ett telefonsamtal från miljöministern.

Vill du rädda världen med mig? Bli medlem genom att Sms:a CUF till 72 550

Egoism och översvämningar

Igår avslutades det vetenskapliga klimatmötet i Köpenhamn, där drygt 2000 forskare från 80 länder har diskuterat risker med klimatförändringarna men också lösningar och möjligheter för framtiden. Detta möte ska resultera i en rapport som kommer att ligga till grund för klimatmötet i Köpenhamn i december.

Jag tyckte personligen att det var lite dålig planering att lägga det vetenskaplig klimatmötet mitt under brinnande tentavecka på Chalmers eftersom alla vår lärare var där istället för att svara på frågor om oklart formulerade frågeställningar på tentorna. Men jag antar att tentaveckorna på svenska tekniska högskolor inte är det viktigaste att ta hänsyn till när man planerar ...

Och det är ju det det där med egoism som är farligt just nu. För mig är klimatmötet i december sista chansen på något sätt. Det är då vi verkligen behöver ett kraftfullt ställningstagande. Inte bara några procent hit eller dit, utan verkligen något som kan transformera hela den energiproducerande sektorn - för det börjar bli bråttom. Problemet är att i tider av finansiell kris blir länder mer egoistiska är någonsin - och kortsiktiga resultat blir viktigare än långsiktiga. I december kommer jag mer än någonsin att hoppas på Obama, han och USA kommer att ha en nyckelroll - liksom Indien och Kina. Vår värld behöver en bra överenskommelse.

Snälla, snälla, snälla ...

Största möjliga klimateffekt per krona?

Ingen har väl missat dagens smakprov ur klimatpropositionen, som kommer i sin helhet under onsdagen. Andreas Carlgren säger bland annat:

"Jag gillar de billiga lösningarna. Vi har bråttom att få ner utsläppen. Då måste vi i första hand fokusera på de ekonomiskt effektiva åtgärderna – att få största möjliga klimateffekt per krona."

Jag gillar också billiga lösningar, och jag är övertygad om att incitamenten för fossilfria fordonsbränslen måste öka - men jag är väldigt tveksam till att detta förslag är att skapa största möjliga klimateffekt per krona.

Jag har ett eget förslag till miljöministern (som jag ska försöka redogöra för så klart och tydligt som möjligt med en hjärna söndermosad efter 12 timmars pluggande till min, passande nog, Environmental Policy Instruments tenta på torsdag); öppna ögonen utanför Sverige - fordonsskatter och högre dieselpris må få hyfsad effekt på nationell nivå, men hur gott vi än tycker om oss själva så är vi en mycket liten del av världen.

Att vi är små behöver dock inte betyda att vi är obetydliga - det vi ska göra är att satsa på teknikutveckling och satsa på utveckling av tekniker som är på väg in på marknaden men som inte är kostnadseffektiva ännu. Även om jag överlag är skeptisk till att politiker ska välja "vinnare" när det kommer till teknikutveckling så är jag övertygad om att exempelvis en inmatningslag liknande den i Tyskland för solkraft skulle ge betydligt större klimateffekt per statlig krona i ett globalt perspektiv.

En sådan lag skulle ge Sverige en solcellsindustri värd dess namn och och de skulle ge oss möjlighet att exportera tekniken. Vi pratar ofta om att vi i Sverige är så otroligt bra på miljöteknik. Om vi inte skärper oss snart och verkligen satsar på teknikutveckling och inte bara på tekniker färdiga för marknaden kommer det snart att vara ett minne blott.

Magnus Andersson skriver också om bristen av anslag till forskning och utveckling i klimatpropositionen.


Och dagens namnförslag till det göteborgska pariserhjulet är ... Gamla Ullevi (och jag nöjer mig med 20 000 för det förslaget).

Tentavecka och kärnkraft - två sidor av samma mynt

Tentavecka. Alla som går på Chalmers eller andra tekniska högskolor vet vad det innebär. Du försvinner från världen, tappar all uppfattning om tid och rum och gör ditt bästa för att fördela tiden mellan dina tentor. Det är mycket kaffe, suckar och en stor dos av ifrågasättande av vad man faktiskt utsätter sig själv för.

Detta är min femtonde tentavecka (vilket innebär att jag bara har tre kvar!) och av någon anledning lär man sig aldrig av sina misstag. Och det är väl kanske ett återkommande problem, inte bara för mig. En satsning på kärnkraft är ett typexempel - vi räddar oss ut från en lock-in med icke-förnyelsebara resureser genom att låsa in oss i en annan. Men måste lära från historien - och om jag hade gjort det hade jag läst mer de andra sju veckorna av den här läsperioden, och inte allt de senaste dagarna.

Om två timmar smäller det i alla fall första gången, och på torsdag kommer nästa tenta. Och hur jobbigt det än är med tentor, så kan jag inte hjälpa att jag tycker om den där adrenalinkicken man får av lite lagom mycket tentaångest.

Dubbelsuck - kan vi inte sluta prata om kvotering och prata om jämställdhet?

Vissa nyheter blir man tröttare än andra av att läsa. För mig känns inlägget om kvotering i jämställdhetsdebatten som att pyssla med miljöpolitik och köra stadsjeep. Eller som att träffa Anna Skipper på McDonalds med tre BigMac-menyer framför sig.

Kvotering har inte i jämställdhetsdebatten att göra. Jag vet att det är en klyscha, men aldrig någonsin vill jag få ett jobb jag inte är värd, aldrig någonsin vill jag tvingas fundera över om jag fick ett förtroendeuppdrag för att jag var den bästa eller för att den saknades tio procent till jämställt. Då väntar jag hellre på jämställdheten ett tag till.

Jag kommer joina Hanna i diskussionen, var så säkra.

Bygglov för pariserhjul men inte för solceller?

Göran Johanssons ständiga närvaro i Göteborgs politiken är uppenbarligen inte slut i och med hans avgång. Idag kan man läsa på GP:s hemsida om det 60 meter höga och 275 ton tunga pariserhjulet som nu är på väg till Göteborg från Brisbane i Australien för att sättas upp vid Operahuset.

Rickard skriver också om detta och reflekterar lite över den galenskap det här är på alla sätt och vis. Den demokratiska förankringen är urdålig, men framförallt visar detta beslut på orimligheten i sossarnas sätt att styra Göteborg. Samtidigt som ansökningar om att sätta upp solceller på taket avslås så är det tydligen inga problem att slå upp denna enorma London look a like mitt i stan. Det är väl ingen hemlighet vad jag föredrar att kommunstyrelsen i Göteborg fokuserar på. Att hjulet dessutom fraktas över halva jordklotet och har någon typ av klimatanläggning som känns aningen överflödig i Göteborg där man fryser 355 dagar om året gör ju inte saken bättre. Men pariserhjulet har gondoler med tak, det lär ju skydda mot regnet i alla fall.

En sak är klar i alla fall, sossarna kommer få svårt att använda argumentet att det saknas pengar. Kalaset kommer att kosta 22 miljoner om året i leasingavgift.

Mer kan man läsa här, här och här.

Första solcellen under en dollar - nu gäller det att plocka teknikerna från hyllan

Miljöaktuellt skriver idag om att företaget First Solar nu producerat sin första solcell under en dollar per watt, vilket grovt räknat innebär en krona per kWh. Detta är givetvis fantastiskt goda nyheter, och det visar att forskningen går framåt - om än långsamt - på området.

Dock är det fortfarande så att solcellerna är för omogna för en kommersiell marknad, speciellt i Sverige där vi har färre soltimmar per år än i södra Europa. Vindkraft är betydligt billigare per kWh, och även om jag tycker att vindkraft är ett fantastiskt sätt att producera energi så är jag övertygad om att vi behöver både solen och andra outvecklade energikällor för att ta oss ur vårt fossila samhälle.

Det finns ett kraftig behov i Sverige av bättre stödsystem för de förnyelsebara tekniker som ännu inte är kommersiellt gångbara - det system som vi har idag med gröna elcertifikat gynnar i princip bara de energislag som är mest kostnadseffektiva. Teknikutveckling händer inte av sig själv - jag som ingenjör kan dra mitt strå till stacken och ställa en energi på hyllan, men sen måste även beslutsfattarna göra sitt och plocka ner det därifrån.

Ikväll går jag på CUF Göteborgs EU-kurs och avslutar min andra dag av tentapluggande med att läsa det sista kapitlet i min Environmental Policy Instruments bok. Imorgon börjar tentatuggandet på allvar. Jippie.

Problemet när alla äger allt och ingen egentligen äger något

Idag diskuterades problematiken med internationella överenskommelser kring klimatpolitiken i skolan. För det blir genast ett problem när ett stort antal länder ska komma överens om något som är bra för alla, men kanske inte maximerar inkomsten för varje indivudellt land. Detta problem uppkommer i de flesta situationer där miljön skadas och ingen äganderätt är definierad för det som behöver räddas.

Vi fick fundera lite kring "The beach problem", vilket ni också kan göra. Det är som följer: På en lång strand ligger människor och solar, jämnt utspridda. På stranden jobbar två glassförsäljare med varsin vagn. De som solar går alltid den till den glassförsäljaren som är närmast, och ju längre det är att gå desto mindre glass köper de. Var vill glassförsäljarna stå för att maximera sin inkomst? Var ska glassförsäljarna stå för att maximera den totala inkomster för de båda?

Klimatförhandlingarna fungerar likadant - om man inte med säkerhet vet att man kan lita på att de andra ska ratificera protokollet så vet man inte heller om man själv vågar följa ett protokoll - risken är att de andra blir "free riders" och drar nytta av den bättre miljön som andra länder åstadkommer utan att själva minska sin konkurrenskraft.

I vilket fall som helst så hoppas jag på Obama och USA i Köpenhamn i december.

Lerums CUF-avdelning växer så att det knakar

Strax innan jul bildade vi tre nya avdelningar i Göteborg, en av dem - Lerum - har växt så att det knakar ända sedan dess. Christopher Hansson som är ordförande snittar nästan en ny medlem i veckan så här långt. Fantastiskt, och på måndag ska vi till gymnasiet i Lerum på skolbesök!

Och jag kan ju inte låta bli att dela med mig av två debattartiklar som de redan fått in i den lokala tidningen. Stolt är jag, detta är verkligen en avdelning för framtiden - kör hårt Christopher och alla ni andra i Lerum!

Vågkraft eller bilföretag på väg utför?

Ibland är det skönt att vara utomlands och ha alternativ till svenska tidningar som ser Saabs problem utifrån och lite mer nyanserat. Även om jag har full förståelse för att situationen i Trollhättan kommer att vara tuff ett antal år framöver så har jag svårt för offertonen som gått genom svenska medier de senaste dagarna.

Det bästa vore kanske att inse att om ett företag har gått med förlust i 15 år så brister det förr eller senare, och i så fall - ju förr desto bättre. Ju tidigare man kan påbörja förändringen, ju snabbare är man klar. Ren logik. Och jag personligen tror att det finns företag med betydligt bättre utsikter för framtiden. Någon mer än jag som är mer sugen på ett företag som utvecklar vågkraft och är på uppgång än ett företag som gör bilar som ingen vill köpa?

Idag streamar jag herrarnas 15 kilometer klassisk stil från tjeckiska Liberec klockan 12.50 och håller tummarna för att Johan Olsson och Anders Södergren har prickat formen och att vallarna i den fantastiska svenska vallbussen har prickat föret.

Citat att döda för

Jag måste bara få kommentera hur lysande Maud Olofsson sköter det här. Nedan ser ni två av de bästa och mest talande citaten för hur frågan ska och bör hanteras av regeringen. Jag har även noterat att Magnus (Andersson) är inne på samma linje som mig när han uppmuntrar påhejarna av statligt ägande i Saab att köpa aktier själva.

"Med all respekt för er tilltro till oss, men tror ni vi är bättre på att ta fram bilmodeller än världens största bilföretag?"

"Ska jag spela monopol med skattebetalarnas pengar på ett företag som inte GM tror kan ge vinst?"

Det är inte svenska statens ansvar att bibehålla den svenska fordonsindustrin!

Jag har en smått nostalgisk relation med Saab. Efter att vårt garage brann ner när jag var sex-sju år investerades det i en vit springare, en Saab 9000, med namnet CLK 162. Det är min barndom bilifierad så att säga, jag har tillbringat oändliga timmar i baksätet tillsammans med min bror, jag har hjälpt pappa att tvätta den på helgerna (okej, det hände inte så ofta) och jag har lärt mig köra bil i den. Nu har han gått till de sälla jaktmarkerna, men 17 år var han trogen min familj (de sista åren bodde han i Bollnäs hos min farbror Rolf).

Men hur nostalgisk jag än är, så tycker jag att regeringen gör helt rätt då man vägrar gå in med pengar i företaget. Jag tycker inte att någon regering borde gå i med pengar i något bilföretag - man borde istället se sanningen i vitögat och inse att dessa företag producerar bilar som ingen vill köpa och att det därför är naturligt att de omformas eller går i konkurs. Jag läste att Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, Tomas Eneroth, hade uttalat följande i frågan:

"Det viktigaste är att sluta ordkriget mot GM och inse att inte bara jobben i Trollhättan står på spel. Vi har ansvar för att bibehålla en fordonsindustri i Sverige."

Va? Ni måste lyfta skygglapparna lite, lite! Det är inte svenska statens ansvar att bibehålla en fordonsindustri i Sverige! Det är kanske tid att inse att Sverige inte är den ultimata platsen att tillverka bilar längre. Jag anser att (en av) statens uppgifter är att medborgarna får ut maximal nytta av sina skattepengar. Det kommer inte att hända om pengarna investeras i ett sjunkande skepp som Saab.

Jag tror att det är dags att inse att vi står inför en ny teknologisk transition. För 80 år sedan jobbade en majoritet av svenskarna inom jordbruket - idag är det ett fåtal procent. För de enskilda individer som förlorar jobben på Saab eller Volvo är det givetvis en tragedi, men på sikt kommer nya yrken att födas och folk kommer att jobba med nya saker. Detta påskyndas inte genom att hålla fast vid gamla, dåliga lösningar.

Och om vi i Sverige verkligen tyckte att våra skattepengar skulle användas till att rädda Saab - varför går vi inte bara och köper en Saab själva? Då kan man i alla fall få välja själv om det är en bra investering eller inte.

Distriktsstämma i Göteborg imorgon!

Härliga dagar i Göteborg, solen skiner nästan och jag har en ledig eftermiddag. Eller ledig är väl att ta i, men jag är inte i skolan i alla fall. Har dessutom tränat fem dagar i rad så jag har så mycket träningsvärk att jag helst ligger platt på mage.

I morgon är det dags för Distriktsstämma i Göteborg, härligt härligt - men en del fiffel med verksamhetsberättelse, verksamhetsplan och dagordning. Administration är definitivt inte min bästa del av ideellt arbete. Men det kommer liksom på köpet på något sätt.

Hursomhelst så blir det en säkert en härlig stämma, som vanligt har vi många Göteborgsmotioner att behandla! Och på fredag bär det av till Schweiz igen, underbart!

Kommentarer kring klimatpropositionen

Något måste man väl skriva en dag som denna. Det var minst sagt blandade känslor när jag satte på nyheterna i morse och insåg vilka som skulle bli dagens stora rubriker. Alla har väl sett dem i tidningarna och på TV: "Centerpartiet säljer sin själ" eller "Centern överger kärnkraftsfrågan". Och även om det är med stor besvikelse som som jag inser att man nu ska få ersätta de svenska kärnkraftsreaktorerna med nya så måste man se ljuset i mörkret. För i alla lägen kommer min övertygelse om att vi behöver en kraftfull klimatpolitik som verkligen ger resultat att väga tyngre än mitt kärnkraftsmotstånd.

Och det vi har fått i den klimatproposition som nu är lagd skulle vi aldrig fått om vi inte hade kunnat tänka oss att kompromissa. Vi har utökade planeringsmål för vindkraften till 30 TWh till år 2020 - vilket är en gigantisk satsning. För att ge elproducenterna möjlighet att realisera detta har man dessutom föreslagit en förenkling av processen för att få uppföra vinkraftverk, vilket är något som både jag och CUF har drivit hårt det senaste året. Dessutom finns mål för transportsektorn, energieffektivtet, forskning och infrastruktur för gas som alla är kraftfulla och underbyggda med tydliga vägar som ska ta oss dit.

Det största problemet är dock att beslutet att överge partiets inrikning i kärnkraftsfrågan inte är förankrad hos gräsrötterna, vilket har synts i media idag. Jag är själv övertygad om att det enda rätta är att avveckla kärnkraften så fort som möjligt - att kärnkraften bara är ett sätt att visa hur dåliga vi är på att lära oss av historien. Vi kommer att låsa in oss i ett hörn precis som med de fossila bränslena där vi är beroende av en energikälla som inte är förnyelsebar. Dock tror jag inte att propositionen som det ser ut kommer att leda till några nyinvesteringar att tala om i kärnkraft eftersom den inte innehåller någon form av statliga subventioner. Utan statliga subventioner är min bestämda uppfattning att light water reaktorer aldrig kommer att bli lönsamma och att breeder reaktorer aldrig kommer att komma till marknaden.

Hur som helst, det har varit en lång dag. Men vi har en klimatproposition på bordet - inte en perfekt proposition - men en som jag kan leva med och som jag tror kommer att vara ett stort steg på vägen.