Satt uppe till halv fyra i natt och pluggade med två mål - dels att klara den muntliga duggan vi hade idag, och dels att få se Christer Fuglesang få slyga upp i rymden. Jag klarade i och för sig duggan, men besvikelsen över att de inte kunde skjuta iväg raketen är ändå ganska stor.
Har gått och väntat på det den senaste månaden nu, lite spänd så där. Efter 171 rymdresor ska Sverige äntligen få göra sitt avtryck på rymdkartan. Tittade på dokumentären om Fuglesang i onsdags kväll, jag vet inte om det är jag som är sentimental - men jag blev sådär osvenskt patriotisk när jag såg honom gå runt i den apelsinfärgade rymddräkten med den SVENSKA flaggan på armen.
Det är vid sådana tidpunkter, rymduppskjutningar och idrottshändelser, som jag får en sån där 'stolt-över-att-vara-svensk'-klump i magen. Och samtidigt så blir man irriterad över att det fortfarande är så tabu att vara patriotisk i Sverige. Ibland älskar jag att vara svensk (lika mycket som jag kan svära över det andra gånger) - och då vill jag kunna vara stolt svensk utan att folk ser ner på mig.
Nu blir det till att invänta söndag morgon 02.45 då ett nytt uppskjutningsförsök ska göras. Hoppas verkligen att uppskjutet inte blir uppskjutet igen.
No comments:
Post a Comment