På DN Debatt tar man upp ett problem som jag flertalet gånger tryckt på i debatten om den individuella föräldrarförsäkringen - nämlingen det faktum att inte bara mammor förlorar på att föräldrarförsäkringen ser ut som den gör idag. Alla förlorar på att inte dela försäkringen lika mellan vårdnadshavarna:
Mamman - för att hon förväntas vara hemma och därför ses som "en dålig mamma" om hon väljer att gå tillbaka till jobbet tidigare än genomsnittnet. Och få saker är mer föraktat av samhället än dåliga mödrar. På det sättet kommer kvinnor alltjämt att ligga steget efter män vad gäller både löneutveckling och karriärsmöjligheter.
Pappan - för att han förväntas satsa allt på jobbet och inte vara hemma längre än maximalt två månader med sitt barn. En man som prioriterar familjen före jobbet är knappast attraktiv hos chefen då det kommer till befordran och löneökningar.
Barnet - ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Att ge ett barn 20 % pappa och 80 % mamma är det samma som att låta det växa upp med stereotypa könsroller från dag ett.
Givetvis är det här otroligt komplext, och i grund och botten så grundar sig problemet i de för
väntningar som samhället ställer på oss utifrån kön. Men att förändra dessa normer och värderingar tar otroligt lång tid. Jag tror på frihet och jag tror på köksbordsdemokrati, men detta är en sak som kan göra så otroligt mycket för jämställdheten, för kvinnors löneutveckling och möjligheter på arbetsmarknaden och för uppluckringen av våra stereotypa föreställningar av män och kvinnor att jag tror att det är värt det.
Kvinnor förtjänar en rättvis chans på arbetsmarknaden, utan krav från samhället och utan att det viskas om hennes dåliga moderskap bakom ryggen på henne. Män förtjänar att få vara hemma med sina barn, utan att kallas toffel av sina manliga kollegor och utan att diskrimineras av sina arbetsgivare. Men detta händer inte av sig själv, och det händer inte över en natt om vi inte gör något.
En individuell föräldrarförsäkring är rätt sak att göra.
No comments:
Post a Comment