Dagens citat

"Vi är bäst på miljöresultat. De är bäst på miljöprat"
- Maud Olofsson (efter debatt med Maria Wetterstrand)

Så sjukt sant. Miljöpartiet är mycket prat och lite hockey - och miljön blir inte bättre av goda intentioner.

Två veckor kvar till val - uppdatering

Två veckor kvar till val - och jag laddar för att åka hem till Göteborg och köra hårt den sista veckan. Att göra valrörelse på distans är inte det lättaste, men debatten i Sverige och alla uppdateringar följs i alla fall med stort intresse av alla oss svenskar här nere i Zürich.

Sommaren har varit fantastisk och totalt utmattande på samma gång. Jag började jobba på SAM - sustainable asset management i april och de senaste fem månaderna har jag jobbat med att göra årets Dow Jones Sustainability Index. Det har varit massvis med jobb, men också så fantastiskt roligt att se hur olika företag arbetar med sustainability och hur det omsätts i investeringar.

För det är det här som är grejen - det är marknadskrafter som behövs för att få företag att ändra beteende, inte förbud. Under de senaste månaderna har jag sett otaliga exempel på det, och på vilka förbättringar som faktiskt görs - framförallt i Asien - för att gå över till mer hållbara sätt att bedriva företag.

Hursomhelst, nu är det valfokus som gäller. Och bättre sent än aldrig som jag brukar säga. På fredag åker jag till Sverige, och då är det stenhårt kampanjande som gäller. Jag hoppas att vi ses då.

Nu är det slut med stearinljus ...

Jag är inget jättefan av tidningar som försöker fundera ut fyndiga aprilskämt år efter år (inget kan någonsin slå nylonstrumpa som ger färg-TV ändå). Men detta var ändå ganska kul.

Detta är bara början ...

... om vi inte avskaffar elcertifikatsystemet. Inte för att jag tycker att det på något sätt är dåligt att Kina investerar i vindkraft och att kinesisk vindindustri är på stark frammarsch. Tvärt om. Det som är under all kritik är hur Europa (med undantag av Tyskland, Spanien och i perioder Danmark) har hanterat frågan om marknadsintroduktion av ny energiteknik. Jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Utan ett system där vind- och solenergi specifik gynnas genom teknikspecifika lagar så kommer Europa att stå utanför nästa stora industriella revolution. Och det är redan på väg att hända. Många politiker pratar om att vi ska skapa gröna jobb i högteknologiska sektorer, men det sker inte av sig själv och inte utan stöd.

Förövrigt såg jag det här på Miljöaktuellts hemsida. Ingen överraskning kanske att den offentliga sektorn är kass på innovation (eller att de själva tycker att de är bra). Men likväl ett dåligt betyg till stat, regioner och kommuner.

Ny distriktsstyrelse i Göteborg

Är nyss hemkommen till min brors lägenhet i Göteborg med en blandning av glädje och vemod. CUF Göteborg har haft distriktsstämma ikväll (väldigt lägligt just när jag var hemma) och jag har avgått som distriktsordförande efter två år. Det har varit två fantastiskt roliga, jobbiga och underbara år och jag vill tacka alla Göteborgs CUF:are som har gett mig förtroendet att leda distriktet. Nostalgisk som jag är så är det med lite vemod i hjärtat, men samtidigt med mycket glädje som jag lämnar över till en alldeles sprillans ny ordförande och en grym distriktsstyrelse. Jag tror inte att det är många distrikt som kan ståta med en sådan rutin och kunskap som ni har! Jag är övertygad om att Göteborg kommer att fortsätta att växa och att ni kommer att göra en grym valkampanj på hemmaplan (medan jag försöker göra mitt bästa från Schweiz).

Den nya styrelsen ser ut som följer:

Ordförande: Henrik Trusell, nyval
Vice ordförande: Daniel Tell, omval
Kassör: Niklas Dahlgren, omval
Ledamöter: Daniel Runvik, omval; Emma Wejedal, omval; Niklas Fröjd, nyval; Ida Jansson, nyval och Malin Henriksson, nyval.

Tack, och lycka till - CUF Göteborg kommer att fortsätta vara fantastiskt!

Det där med medbestämmande behöver inte vara så svårt

I Zürich spärrades många ögon upp idag när en röd spårvagn trafikerade gatorna (spårvagnarna i Zürich är blå-vita, som de i Göteborg). Anledningen är att man snart behöver köpa in ett 60-tal nya vagnar och därför vill testa dem innan köpet. Under testen så kommer både kommentarer från förare och passagerare att samlas in för att man ska kunna säkerställa att de nya spårvagnar motsvarar kundförväntningar såväl som önskemål från förarna. Testen som genomförs nu är den tredje typen av spårvagn som testas.

Jag vet inte om det är jag som är naiv, men är inte detta en bra grej att genomföra innan en investering. Jag drar mig till minnes att inköpet av de nya spårvagnarna i Göteborg för några år sedan orsakade klagomål både från förare och resenärer. Beslut som tas i samråd med berörda brukar ge positiva resultat. Känslan av att kunna påverka, allt från typ av spårvagnar till skattesatser är viktigt. Bara som ett tips från coachen.

Och när jag ändå är inne på Schweiz-temat: "Du är vad du äter" kan tyckas vara en fyndig titel på ett TV-program. Men igår slog det mig vad det heter på tyska, då kan vi snacka fyndigt: "Man ist was man isst". Fast det var bara en parentes.

Marknaden är fortfarande inte redo - men tyskarna kan inte själva dra lasset

De tyska inmatningstarifferna för sol- och vindenergi har varit överlägsna alla andra styrmedel (som det svenska elcertifikatsystemet) då det kommer till att hjälpa nya tekniker in på marknaden och skapa större tillverkningsvolymer. Nu är dock en minskning av dessa på väg, även om en förlängning föreslagits för vissa typer av solcellsinstallationer. Det är inte förvånande att tyskarna börjar dra in på stödet. Marknaden för solceller är ännu inte redo, den behöver fortfarande stöd. Men tyskarna (och spanjorerna) kan inte dra hela lasset själva, speciellt inte nu när det finns en överhängande risk att ett certifikatsystem liknande det svenska kommer att bli EU-standard.

Det enda vettiga är att skrota elcertifikatsystemet och stötta tyskarna i deras kamp att skapa en europeisk, konkurrenskraftig industri för förnyelsebar energiteknik. Annars kommer nästa industriella revolution att utspela sig i en helt annan del av världen än den senaste.

En första slutsats: transporter är för billigt

Det är kanske ingen nyhet, att transporter är för billigt. Men nu, när jag är drygt två månader in på arbetet med mitt ex-jobb så visas det med all önskvärd tydlighet. Jag tittar på hur man ska kunna mäta och styra miljöpåverkan från godstransporter och utför ex-jobbet åt ABB. Efter att ha genomfört mina första intervjuer i veckan så är det en sak som kanske kan ses som förvånande, speciellt från politiskt håll.

För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.

Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?

Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.

Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.

Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.

Om göteborgska trängselavgifter

Det har blossat upp en ordentlig debatt kring införandet av trängselavgifter i Göteborg. Ett nytt enfrågeparti (jag ska inte ens kommentera vad jag tycker om enfrågepartier), Vägvalet, har startats och diskussionen på nätet går varm. Så jag känner att några kommentarer är på plats.

För det första så tycker jag inte att förslaget i Göteborg är perfekt på något sätt; framförallt bör miljöbilar undantas avgifterna och genomresor göras billigare. Dessutom känns det som att 40 betalstationer (jag vet inte om det är sant, men jag läste det någonstans) är aningen överdrivet. Om inte annat för att trängselavgifter inom en inte allt för avlägsen framtid inte kommer att behöva bestämmas av fasta stationer överhuvudtaget utan kan grundas på exakta avstånd i inbyggda GPS:er - vänta några år bara; tekniken är på frammarsch.

För det andra så tycker jag att infrastrukturplaneringen i Göteborg under (S) ledning har varit ett skämt; Götatunneln där både kostnader och tid drog iväg oförsvarligt mycket är ett exempel på de socialdemokratiska, lyckokalkylerade prestigeprojekten. Därför tar det emot för mig att se trängselavgifter som enbart infrastrukturfinansiering (även om det uppenbarligen behövs).

För mig är trängselavgifter en samhällsekonomiskt effektiv miljöåtgärd där externa kostnader internaliseras och, i detta fall, bilisterna får betala för sin miljöpåverkan. Vissa verkar hävda att bilister är extra hårt drabbade, och jag har många gånger tidigare påpekat att det är ett osunt stor fokus på transport då det kommer till minskningar av växthusgaser och luftföroreningar, men om målet är att internalisera alla externa miljökostnader så måste man börja någonstans och detta är just nu praktiskt genomförbart. För mig är polluters pay principle den lag som bör gälla. Även för de på Hisingen.

Vad gäller samhällsekonomisk effektivitet så är det så där härligt politiker-flummigt, men om man ska vara ärlig så är det, hur abstrakt det än låter, något som är bra för alla. Gunnar Lannér, lektor på väg- och trafikgruppen på Chalmers, sa en gång till mig att det är samhällsekonomiskt effektivt att införa trängselavgifter i städer ner till Örebros storlek och man är ju beredd att tro på honom när Jonas Eliasson (KTH) konstaterar att trängselskatterna i Stockholm har varit en succé; bland annat har den samhälleliga vinsten varit 654 MSEK per år, exklusive investeringskostnader, sedan de återinfördes 2007 och trängseln har minskat med 50 procent.

Trängselavgifter är en litet steg på vägen på en internalisering av externa miljökostnader, men det är ett stort steg för mänskligheten. För mig att principen det viktiga; en effektiv miljöpolitik måste bygga på att korrigera då marknaden inte lyckas sätta ett pris på gemensamma tillgångar som miljön. Jag är i alla fall sugen på att lämna över ett jordklot i hyfsat skick till de som kommer efter oss. Är du?

Kompetens och prestationer - inget för Miljöpartiet

Nu har Miljöpartiet i Göteborg visat ett smakprov på vad en röst på dem i valet kommer att innebära i realiteten. I kommunstyrelsen behandlades i veckan en motion från Vänsterpartiet. De vill att den som har högst bruttolön i kommunen inte får ha mer än fyra gånger så hög lön som den med lägst. Denna motion röstade Miljöpartiet, i Sveriges näst största stad, för. De båda partierna skriver följande i yrkandet till motionen (finns tyvärr inte på internet):

"Konsekvensen av förslaget kommer att innebära en lönepolicy där faktorer som kompetens, utbud/efterfrågan på arbetskraft och prestation får en mindre synlig löneeffekt. Istället kommer de timmar som den anställde lägger ner på sitt arbete att vara en tydligare faktor för vilken lön som erhålls."

Citatet är omöjligt att misstolka - en röst på Miljöpartiet är en röst på ett Sverige där kompetens och prestationer inte ska avgöra din lön. Ett Sverige där utbildning och effektivitet inte lönar sig utan det enda som räknas är hur många timmar du lägger ner på jobbet. Inte konstigt att Miljöpartiet ständigt kritiserar den senaste mandatperiodens miljöpolitik - att göra saker snabbt och effektivt är ju inget som verkar falla dem i smaken.

Nu vet vi i alla fall vad Miljöpartiet i Göteborg kommer att åstadkomma om de får styra tillsammans med (S) ytterligare en mandatperiod. Och det är inte vare sig kompetens- eller prestationsrelaterat.

Läs också Rickard som skriver utförligare på ämnet.

Uppdatering: Magnus Andersson kommenterar också Miljöpartiets vänstersväng.

När är det dags för action?

Med risk för att börja låta tjatig för de (kanske tre stycken) som följer min blogg; men är det inte dags snart att bredda fokus i miljödebatten? Det är för mycket produktion, transport och kostnader som diskuteras och för lite energieffektivisering, bebyggelse och besparingar. Missförstå mig rätt, jag står längst fram i leden då det kommer till att vi ska kämpa för en förnyelsebar energiproduktion och fordonsflotta, men det kommer att ta tid - och det finns saker vi kan göra nu, direkt, och spara både energi och pengar på köpet.

Peter Johansson, VD på Schneider Electric Buildings Sweden, skriver idag en debattartikel i Miljö Aktuellt där han manar till energieffektivare byggande - inte bara bland nyproduktioner utan också genom effektivisering av det redan befintliga bostadsbeståndet.

Och det är här min frustration kommer in; jag gjorde min C-uppsats om hållbart byggande - det var två år sedan och en liten klick i havet om man jämför med forskning och genomförda projekt som finns på området. Lik väl är det tyst som muren får politiskt håll. Man pratar bilar, bilar, bilar och mångmiljardinvesteringar i snabbtåg. Men när det kommer till byggbranschen så tigs det som muren. Man vågar inte reglera, inte ställa krav - och då handlar det ändå om åtgärder där investeringarna i de flesta fall skulle vara tillbakabetalda inom tio år och miljövinsterna enorma.

Det svenska byggbeståndet står för 30 procent av koldioxidutsläppen, transporter för 25 procent. Är det kanske dags för en jämställdhetsdebatt även på det här området? Jag säger som den gode Dolph: a little less conversation and a little more action, please.

Den fantastiska människan

Sitter i vår nya, stora lägenhet och filosoferar med ömma muskler (kom precis hem från gymmet). När jag flög ner till Zürich senast så slog det mig hur fantastisk människan är, hur gränslös innovationslustan har varit och vilka möjligheter det finns om man bara låter innovation och entreprenörskap sprudla.

Tanken slog mig just under inflygningen till Zürich, jag satt vid fönstret precis över vingen och tittade ut. Och vad fantastiskt och förunderligt det är att se en hel stad lysa från ovan när man sitter i ett flygplan högt upp i luften. Hittills har människan övervunnit alla hinder naturen har gett henne (även om vissa saker verkar ta längre tid än andra, läs: fusion); vi har lärt oss flyga och lysa upp när solen har gått ner. Och det bara med hjälp av innovativa människor och en vilja att utforska världen, att göra det omöjliga och möjligheten att använda sitt entreprenörskap på en fri marknad.

Om man tänker på det, så är många fantastiska uppfinningar och upptäckter (som elektricitet och flygplan) egentligen bara en efterskapning av det naturen redan gett. Elektriciteten är ett sätt att återskapa ljuset och energin från solen och flygplanet är ett sätt att låta även människan få vingar som fåglarna.

Vad vill jag då med detta (aningen flummiga och way too filosofiska) inlägg? Jo, förutom att berätta att jag precis har varit och tränat, så vill jag slå ett slag mot all valfläskande, förbjudande miljöpartistisk miljöpolitik. Ingen blir gladare av (eller tror jag innerst inne vill) bli förbjuden att köpa bensin eller få sin elförbrukning ransonerad. Däremot tror jag på att människans fantastiskhet kommer att vara det som löser våra problem - om vi tror på alla de begåvade människor därute och deras fantastiska idéer och utformar en politik där det är lättare för nya, smarta lösningar att komma in på marknaden så kommer vi också att kunna lösa de miljöproblem vi har.

Människan har övervunnit alla hinder hon hittills ställts inför - varför skulle det vara annorlunda den här gången när vi är rikare och har mer kunskap än någonsin?

Ett slut är också en början ...

Sitter på golvet i en tom och urstädad lägenhet. Det känns nästan surrealistiskt att det är samma lägenhet som jag har bott i under fyra av mina Chalmers år. Vemodigt, men också spännande att få göra något nytt och spännande. Och att äntligen få bo ihop med Andreas igen.

Ett slut är en början, brukar man säga. Och nu är det ex-jobb och sedan förhoppningsvis ett riktigt, spännande och utmanande jobb som väntar. Men jag kommer aldrig glömma Göteborg och tiden här. Den har varit sådär underbar, krävande och livsomvälvande som man kan förvänta sig av sin högskoletid. Och jag kommer aldrig att glömma alla människor som gjorde den sådär fantastisk och jag hoppas att ni aldrig glömmer mig trots att jag försvinner till Schweiz.

Nu ska vi packa in det sista i bilen och sen kommer min underbaraste Andreas hem!

Klimatstrategi och krigsstrategi - vad har de gemensamt?

För er som känner mig (politiskt i alla fall) så vet ni det redan, och för er som inte gör det så får ni reda på det nu; det senaste året har jag drivit en liten privat mission i Centerpartiet och CUF - nämligen att man ska skrota elcertifikatsystemet som har en tendens att bara gynna redan etablerade aktörer på energimarknaden och förnyelsebara bränslen som redan är kommersiellt gångbara. Jag skriver om det här bland annat. Min kamp kom i alla fall halvvägs - det kom in i CUF:s sakpolitiska program, klubbades på (C) Göteborgs distriktsstämma och slutade vid detta aningen urvattnade citat: "Centerpartiet vill ... stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion då det kommer till sol- och vågkraft".

Hur som helst sitter jag just nu och skriver på ett scientific paper om just elcertifikat och till vilken grad de underlättar marknadsintroduktion för nya entreprenörer. Handledare är min favorit elcertifikatsguru Staffan Jacobsson som var den som öppnade mina ögon för problemen med systemet förra hösten. Idag delade han med sig av en liknelse utöver det vanliga - och den tänker jag skicka vidare till er nu:

När man fortfarande utformade den svenska krigföringen efter potentiella angrepp från att ryssen skulle anfalla så var grundtanken i Skåne att ryssarna skulle landstiga på Österlen. Strategin var då att genskjuta dem genom att kasta sig över Linderödsåsen och mota tillbaka dem innan de hann landstiga i någon hamn, då skulle det vara kört. Målet var effectiveness snarare än efficiency - ryssen skulle motas bort från hamnarna även om det resulterade i fler dödsoffer. Fokus var att på ett effektivt sätt lyckas med målsättningen (inga ryssar på svensk mark) även om kostnaden var högre än vad den skulle kunna ha varit om krigsföringen lagts upp på ett annat sätt.

Kanske anar ni vart jag är på väg. Kanske är det för sent för oss att tänka neoklassisk kostnadseffektivitet ut i fingerspetsarna när ryssen är halvvägs in i hamnen (eller klimatförändringarna är på väg att trilla över kanten till oåterkalleliga). Kanske måste vi bara köra, för att nå ett effektivt resultat och döda ryssen i tid (eller ställa om till ett helt nytt energisystem innan det är för sent) även om det kommer att kosta några extra svenska soldater livet (eller några extra procent av BNP). Kanske är den strategin det enda sättet att rädda livet på de civila skåningarna när ryssarna invaderar (eller rädda alla de länder som kommer att drabbas otroligt hårt av ett förändrat klimat). Kanske måste vi sätta effectiveness över efficiency just i detta fallet.

Jag har inte bestämt mig själv vad som kommer vara mest lyckat rent politiskt, men jag vet att vi måste handla nu och jag hoppas att alla ledare som bråkar på COP15 förstår det och gör något vettigt med de mandat de har fått från alla oss som inte kan vara där. Men det är onekligen en bra liknelse som tål att tänkas på. Speciellt för dem som ständigt ser på världen genom neoklassiska glasögon.

Några svenska soldaters liv mot att hindra ryssen från att ta över Skåne - var drar vi gränsen? Kanske är teknikspecifika inmatningslagar en av lösningarna?

Innovation och IKEA; bra kombination

Har jobbat på IKEA hela helgen, är ganska trött nu - det känns som att halva Västsverige har varit där för att köpa ljus till julen. Det finns få ställen som man kan träffa lika mycket intressant folk som på IKEA och jag har två små berättelser som jag bara måste dela med mig av. Det finns inga gränser för människan innovation och nyskapande och detta är bara små smakprov på det.

- Den första kunden som kom in i lördags morse fyllde en hel kundvagn med värmeljus (120 stycken 100-pack med GLIMMA). Jag stod precis bredvid, och trevlig som man är i sin gula IKEA tröja så frågade jag om han gillade att att tända ljus (jag förväntade mig givetvis svaret att han köpte till ett företag eller liknande). Då berättar han att han värmer hela sitt hus från 1860-talet med värmeljus; ett 100-pack om dagen går det åt. Nu köpte han på det så att det skulle räcka till mars. Fascinerande, ett sådär lagom mått av galenskap, snålhet och innovation. Mysigt måste det vara också.

- När jag stod och plockade TINDRA LJUV (trepack med doftljus som luktar kanelbulle, chokladkaka och kola) så hör jag ett gäng killar i 25 års åldern bakom mig stå och diskutera ljusen. Ljusavdelningen är ju sällan fullsmockad med killar i den åldern så jag spetsade öronen; den ena killen hade köpt ett paket ljus och tänt kanelbulleljuset när han hade visning på lägenheten han skulle sälja. Ett enkelt sätt att få lite hemtrevlig doft - och tydligen ett bra sätt att få upp priset lite när det blev budgivning. Det slutade med att alla hans kompisar tyckte att det var en bra idé och köpte varsitt paket.

Nu är dags för spurten innan jul - 3 caseinlämningar, 2 presentationer och 1 tenta ska samsas med försäljning av möbler, flyttstädning och lite möten. Den 18:e december kan jag andas ut. Då är sista kursen på Chalmers avklarad, bara ex-jobbet kvar och Andreas kommer hem och vårt 1,5 år långa distansförhållande sjunger äntligen på sista versen.

Debatt och en fantastisk riksdagslista i Göteborg

Långt blogguppehåll har det blivit - men nu är det dags att dra igång igen. Mycket har såklart hänt sedan i somras, men jag börjar med det senaste. Igår fick jag mina "15 minutes of fame"; jag var med i Debatt och diskuterade klimatkris. 4 CUF:are var på plats - jag, Magnus Andersson, Emma Wejedal och Daniel Tell för att diskutera tillväxt och klimatet. Programmet i sin helhet och eftersnacket kan du se här.

Betydligt mer fantastiskt än att jag fick vara med i TV är det faktum att Centerpartiet i Göteborg nu har spikat sina listor till valet nästa år. Med den yngsta riksdagslistan någonsin, 55 procent av kandidaterna är under 30 år, så kommer vi att lyfta Göteborg i september 2010. Och det mest fantastiska är att medan (S) kvoterar in ungdomar på sina listor genom stämmobeslut (och då är det 25 procent under 35 år som gäller) så är vår fantastiska lista ett resultat av fantastiska och starka individer. Rickard Nordin är på andra plats på listan - grymt!

Imorgon blir det inspirationsdag i Göteborg och sedan hem till mamma och pappa för att äta julbord på söndag. Fin uppladdning för näst sista tentan någonsin på tisdag.

Learning how to go with the flow

Efter en och en halv veckas joggande i skogen ovanför Zollikon varje morgon har jag kunnat konstatera att jag har gjort en sak rätt och många, många fel ur ett hemmafruperspektiv.

Rätt: Det är helt rätt att ge sig ut runt klockan nio för dagens motionsrunda. Skogen är fylld med hemmafruar som precis har skickat iväg barnen till skolan och mannen till jobbet.

Fel: Mitt största fel är helt klart att jag faktiskt springer. Det verkar vara helt ute. Man ska gå, så är det. Men jag är stark, och kämpar mot grupptrycket. Sen är det tydligen inte helt optimalt att vara själv (även om jag har ipoden med mig); man ska ha hund, stavar, häst eller åtminstone en annan hemmafru med sig. Kombinationer av så många som möjligt, exempelvis stavar, hund och vän eller häst och stavar verkar ge extra pluspoäng.

Hursomhelst, jag kämpar på. Det finns mycket anpassning att göra - men imorgon är det midsommar och jag har varit på IKEA och shoppat sill och tunnbröd så det kommer att bli fantastiskt!

SGBC - men byggbranschen behöver mer än frivilliga övernskommelser

I veckan har Sweden Green Building Council bildats. Det hela är en sammanslutning mellan byggföretag, arkitekter, fastighetsägare och andra som har inflytande över svensk byggindustri. Drift av byggnader står idag för mellan 30 coh 40 procent av energianvändningen i världen - men har en otrolig förbättringspotential som är alldeles för outnyttjad. En paraplyorganisation som denna kan förhoppningsvis hjälpa till att dra upp gemensamma riktlinjer för en bransch som enligt min mening har alldeles för slapp lagstiftning när det kommer till energianvändning.

Byggbranschen är långsam och konservativ och den behöver minst sagt en sprak i baken när det kommer till energieffektivisering och energisnåla hus. En lagstiftning på 110 kWh/kvadratmeter och år är alldeles för lam när man utan särkilt stora investeringar kan bygga hus med halva energiåtgången. Jag har bland annat tidigare skrivit om ämnet här, här och här. Och CUF är, vad jag vet, det enda ungdomsförbund som har ett stämmobesult på att vi vill sänka 110 kWh-lagstiftningen.

Teknikutveckling och åtgärder som underlättar för ny teknik att ta sig in på marknaden är några av de absolut viktigaste frågorna om vi ska kunna möta klimatkrisen, och det som frusterar mig så sjukt mycket är när det finns teknik som är maknadsmässigt gångbar men som inte används för att lagstiftningen är för slapp i en konservativ bransch. SGBC är ett steg i rätt riktning och jag hoppas på goda resultat - men frivilla överenskommelser kommer inte att vara nog för att förändra så snabbt som vi behöver.

Jag finner det fortfarande både intressant och besynnerligt att det diskuteras transport och därmed både morötter och piskor för att få oss att gå över till mer hållbara transportslag och drivmedel medan byggbranschen och hela byggbeståndet fortfarande är tabu och vandrar i någon form av mörker. Transporter svarar för 25 procent av energianvändningen - byggbeståndet för 30 till 40 procent. Varför detta mörker i den poltiska debatten?

Man gör bara ett debutalbum

Jag inser att Johan Palm bara är typ sexton och att han troligen inte har några intentioner att går med i mensa anytime soon, men kunde ingen av de som producerade hans reklamfilm förklarat att man bara gör ett debutalbum (ja, jag tillbringar för mycket tid framför TV:n).

Imorgon blir det sola, bada och prata politik på Letten med Andreas och Lars på dagen och födelsedagsmiddag på kvällen. Inte dåligt. Det kommer att bli en fantastisk Zürich-helg.

Flodhästgener och ISO14001 certifiering

Idag har (troligtvis) det första pressmeddelandet någonsin innehållande mig skickats ut. Jag är såklart sjukt glad och nöjd, men problematiken med min flodhäst-look är ganska påtaglig i fotografiet. Nu när jag är hemmafru har jag ju som bekant hyfsat mycket tid över (mellan pressvecksstrykandet) att analysera obetydliga saker och det är ett faktum: På 80 procent av alla bilder som jag är med på sticker jag ut hakan i en väldigt påtaglig flodhästpose. Förhoppningsvis är det bara en stillbildsdefekt och inte ett tecken på en okänd flodhästs mormors-mormors-mor. Jag får diskutera det med mamma och pappa vid tillfälle.

Uppdatering: Jag vill ju inte påstå att pressmeddelandet kommer att göra mig till landskändis - men kanske kändis i nordöstra Skåne för en dag. Hittills har Kristianstadsbladet ringt och jag hittade detta på Norra Skånes hemsida.

Något som jag helt glömde bort att skriva om i valrörelsen, men som jag är otroligt glad och stolt över (och som kanske bevisar vilket parti som är det riktiga miljöpartiet) är att Centerpartiet som (troligtvis) första parti i hela världen har blivit certifierade enligt ISO 14001 som innebär att man har ett internationellt certifierat miljöledningssystem. En sådan certifiering är en bekräftelse på att man tar miljöproblematiken på största allvar och har en strategi för hur man ska handskas med den inom organisationen. Som jag sagt så många gånger tidigare - det är detta som skiljer Centerpartiet från Miljöpartiet - vi är doers, inte tomma löften.

Hemmafrulivet dag tre och valreflektioner

Idag har jag lämnat det ombonade hemmet i Zollikon och begett mig in till Zürich med min Burberry väska i högsta hugg som en äkta hemmafru. Klar överrepresentation av kvinnor på bussen, en härlig tur på stan och en islatte. Sen hämtade jag Andreas bil på hans jobb och begav mig tillbaka hem. Underbar dag.

Liten reflektion: Bara i ett land med mer jordbrukssubventioner än i EU-området kan man uppleva det jag upplevde idag - framför UBS (en av Europas största banker) huvudkontor finns en bondgård med åtta (!) kor. Fabulous.

På tal om jordbrukssubventioner så försöker jag fortfarande förstå hur Miljöpartiet kan lyckas så väl med sin överbudspolitik. Även Karl och Oscar har reflekterat över detta. Det må vara så att väljare är irrationella och att marginalkostanderna för "mysalternativen" är låga men jag tror fortfarande att mycket av svaret ligger i Centerpartiets sätt att märknadsföra oss. Vi har inte nått ut med vår miljöpolitik. Väljarna förknippar oss fortfarande inte med miljöpolitik och ingen är tillräckligt tydlig med vad som skiljer oss från Miljöpartiet och varför vår väg kommer att vara minst lika effektiv som förbudsvägen.

Personligen tror jag att en lösning kan vara ett namnbyte. Centerpartiet attraherar inga nya väljargrupper, eller åtminstone sker övergången otroligt långsamt. Centerpartiet är som bekant inte det mest hippa namnet, det är inget lockande i det - det är mellanmjölk, så är det bara. Ett alternativ för att nå ut är kanske att snylta lite från ett av de nyaste (surprise) schweiziska partierna - die grün-liberale (även den som inte är det minsta bevandrad i tyska bör kunna räkna ut betydelsen av det). Man kanske inte behöver gå hela vägen, men ett tillägg á la Folkpartiet till Centerpartiet - miljöliberalerna eller Centerpartiet - gröna liberaler skulle kunna göra gott.

Jag ber till Darwin och alla de andra killarna i min personliga vetenskapsreligon om en marknadsföring som träffar på rätt ställen till nästa val.

Beobachtungen einer Hausfrau

De närmaste tre månaderna kommer bloggen (förutom miljö- och energipolitik som alltid) att reflektera över livet som hemmafru i Schweiz. I brist på jobb kommer jag att kombinera två distanskurser med ett grymt välbetalt internship som Hausfrau. Inte dåligt.

Idag är min första dag på jobbet. Följande reflektioner har gjorts så här långt:

1. Efter att "Godmorgon Sverige" är slut finns det verkligen inget på TV under ett par timmar. Bara TV-shop och UR, inte ens Oprah. Ett utmärkt tillfälle för dagens löprunda, jag känner mig redan som en ny människa.

2. Ordentlig som jag är begav jag mig efter löprundan och efterföljande dusch till affären för att veckohandla. Big mistake. Handla aldrig på lunchtid när du är hemmafru, då är alla de där förvärvsarbetande där och inhandlar lunch och du mister de förmåner som finns med att kunna handla på dagtid. Misstaget ska aldrig upprepas.

Efter det lilla missödet med handlingen kom jag dock back on track när jag kom hem, slängde ihop en sallad och kunde ägna luchen åt att sappa mellan Ellen DeGeneres och Oprah. Väldigt mycket daytime-TV, väldigt mycket hemmafru. Underbart.

Det här är jag förövrigt grymt nöjd över. Jag skulle inte byta utbildning för allt i världen, jag älskar mitt Master's program, men det är ju kul att ha det på print (av någon annan än Naturskyddsföreningen som blivit gudaförklarade på sistone).

Grym kampanjspurt

Vår egen "pink army" intog Nordstan i Göteborg idag - och det var en kampanjspurt som hette duga. En, som alltid, fantastiskt bra och snygg Marie var på plats och under dagen räknade jag till inte mindre än 18(!) CUF:are som var på plats, i sjukt snygga rosa tröjor och som delade ut närmare 1200(!) Marie-foldrar och massvis med annat valmaterial.

Om inte Göteborg har upptäckt oss tidigare så kan jag lova att de gjorde det idag! Och underbart är att köerna ringlar långa till förröstningslokalerna från öppning till stängning. Oengagemanget som media basunerar ut märks i alla fall inte i Göteborg. Själv gav jag idag upp tanken på att gå och rösta på söndag (det finns en del annat att göra) och gick till förröstningsvagnen på Landala Torg (det är mindre kö där ..) och kryssade Marie efter en fantastisk dag. Gör det du också - du har två dagar på dig!

Är du latent centerpartist?

Jag hoppas att ingen missat att valet närmar sig med stormsteg - på söndag är det dags och jag hoppas att alla utnyttjar sin rösträtt och beger sig till vallokalen (om man inte redan har gjort det). I Göteborg har förtidsröstandet troligtvis slagit alla rekord, Göteborgs stad har gjort ett fantastiskt arbete - det känns inbjudande, roligt och viktigt att rösta när man möts av den EU-flaggor och gula stjärnor i Nordstan. Att man dessutom kan rösta med legitimation (utan röstkort) gör att det är enkelt och tillgängligt. Precis vad som behövs.

Jag brukar säga att alla är centerpartister, men de vet inte om det. Jag är medveten om att detta är en sanning med modifikation, men det är mer än en väljare som kommit fram till mig och sagt att de gjort vilket-parti-är-jag-quiz på internet och blivit centerpartister i slutändan. Och funnit det förvånande. Jag är inte förvånad. Centerpartiets politik är modern och frihetstörstande, och har utvecklats och reformerats till något nytt och spännande de senaste åren. Vi är vassa och vågar ta ställning i stället för att mesa i mitten och vi utgår från människor och inte system. Om du är en av dem som är latent centerpartist och inte vågar ta steget ut - kolla på filmerna här och låt dig övertygas.

Plastfrustration - jag är trött på att leka dagis!

Har varit sådär lagom bitter som bara jag kan vara de senaste tre dagarna. Jag och min miljöfjantvapendragare Albertina har slitit sexton timmar om dagen för att få ihop en halvtaskig livscykel analys på avfallshantering av polyetenplastförpackningar. So far so good - är man på två stämmor på en och en halv vecka får man skylla sig själv. Bitterheten grundar sig dock i följande:

1. Vi gör en LCA med data från 1990 på ett ämne där vi redan vet svaret. Helt oväntat är det bättre att återvinna plastförpackningar än att lägga dem på soptippen. Det hade känns betydligt mer intressant med en mer aktuell frågeställning, som om det lönar sig med återvinning jämför med förbränning om man räknar med att den extra energi som produceras ligger på marginalen.

2. Chalmers ställer alldeles för låga krav på utbytesstudenter, så är det bara. Vissa är fantastiska, men många har för lite förkunskaper - framförallt när det kommer till engelska och rapportskrivande. No blame on them, men jag vill att kraven ska öka både på de som tas in och på Chalmers att tydligt förmedla vad som krävs av en vetenskaplig rapport. Vi sysslar inte med dagisverksamhet, vi är också där för att lära oss - så är det bara. Vi gav upp i tisdags och sa till våra två gruppvänner att vi skulle fixa det "sista" (vilket de märkligt nog inte reagerar över, och det tog oss typ 40 timmar att göra klart).

Positivt är dock att WWF sänker varningsfärgerna på torsken. Det ger lite hopp - vi kan fortfarande rädda världen, och kraftiga insatser ger resultat. Med eller utan återvinning av plastförpackningar.

Långsiktig etanol

Barack Obama ser inte majsbaserad etanol som en långsiktig lösning - och sätter därmed den amerikanska jordbrukslobbyn på plats. Härliga nyheter. Obama växer mer och mer i mina ögon när det kommer till miljöfrågor (även om det givetvis finns mycket kvar att jobba med) och det faktum att han lyssnar på den amerikanska EPA och konstaterar att majsbaserad etanol är en bra brygga mot mer hållbara etanolalternativ är mycket positivt.

Jag har själv argumenterat mig varm för första generationens etanol (med ganska låga energivärden) de senaste veckorna, framförallt på CUF:s stämma förra helgen. Inte för att det är exemplariska bränslen, utan för att det behövs billiga alternativ för att driva utveckling av både teknik, infrastrukturer och männsikors vanor när det kommer till en så stor omställning. Långsiktigt håller jag med Obama, och hoppas på andra och tredje generationens cellulosabaserad etanol och sockerörsetanol som också är hyfsat energieffektiv.

Vi måste tänka framtid - vi måste tänka teknikutveckling.

Det är en hårfin linje mellan idioti och engagemang

Är förkyld, trött efter en och en halv vecka fylld med stämmor och politik och funderar var gränsen mellan idioti och ideellt engagemang går med tanke på att jag har lovat att vara i Skara på valfestival klockan åtta imorgon bitti.

Hursomhelst så börjar en intensiv månad nu, följ EP-valsplaneringen i kalendern i vänsterspalten om du vill ha koll på var jag är och glöm inte att skicka i väg ett mail till mig om du kan hjälpa till på något av alla skolbesök. Läste förresten att miljö- och klimatfrågorna är de frågor som svenskarna tycker är viktigast inför EP-valet, ytterligare en anledning att rösta på Centerpartiet och kryssa Marie Wickberg. Noterar också att SNF har granskat de svenska europaparlamentarikerna under den senaste mandatperioden, och att Lena Ek är en av endast fem som har fått tummen upp för sitt arbete. Bra jobbat Lena!

Partistämma - korta kommentarer

Centerpartiets stämma är inte slut förrän imorgon, men jag som åkte därifrån redan igår tänkte sammanfatta några korta kommentarer:

- (Största) besvikelser: Att vi inte vågar avskaffa LAS helt, dock är mini-LAS (som låter som något man kan ha i koppel) i alla fall ett steg på vägen och det verkar som att partisekreterare Flanking också ser det det som ett steg på vägen, vilket är positivt. Att vi har tagit fram ett öppenhetsprogram där vi inte vågar gå hela vägen. Det blir inget riv upp, gör om, gör rätt när det kommer till FRA bland annat. Tråkigt, och svagt.

- Seger: Stämman gick mot riksdagsgruppen och vill ge vård till papperslösa.

Sen måste jag säga att även om det inte ser ut precis som jag hade önskat så här vi numera ett otroligt bra och ambitiöst program för klimatpoltik, ett snabbprotokoll kan hittas här.

Bland annat vill vi göra vätgasbilar lagliga i Sverige, vi är fortsatt lite mesigt positiva till GMO (jag hade önskat en än mer positiv skrivning, men det är en seger över motståndarsidan), vi vill ta fram en strategi för energieffektivisering i det befintliga bostadsbeståndet med fokus på miljonprogramsområdena (något som jag länge argumenterat för) och vi vill stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion då det kommer til sol- och vågkraft (jag hade dock önskat en skrivining som explicit pekade på en inmatningslag liknande den i Tyskland). Och mycket, mycket mer.

Jag kan med stolthet och säkerhet säga att inget svenskt parti har ett klimatprogram som ens kommer i närheten av det här! Ett ljus i mörkret bland besvikelserna ovan.

David Brent och uppladdning inför imorgon!

Sitter och lyssnar på min brittiske föreläsare i Strategic Management - som har läskigt många drag av David Brent i The Office. Han har redan hunnit prata om två av sina exfruar och sin Porsche och klockan är inte ens halv nio!

Själv njuter jag av att min Andreas är hemma den här veckan och laddar inför partistämman som börjar imorgon. Jag kommer att kämpa stenhårt för att Centerpartiet ska gå mot en miljöpolitik som är mer solidarisk med övriga världen och som är mer inriktad på teknikutveckling - med ett perspektiv som stäcker sig fram mot nästa sekel.

Jag kommer att argumentera för en positiv inställning till GMO och ett avskaffande av elcertifikatsystemet (eller åtminstone att systemet inte ska utökas och krascha den tyska solcellsindustrin). Dessutom hoppas jag att vi ska lägga större vikt vid effektiviseringsfrågan - speciellt då det kommer till byggbranschen. Där finns stor potential!

Jag hoppas vi ses i helgen, och att jag får lite hjälp i talarstolen ...

En långsiktig plantskola - (C) borde vara glada!

Kom hem till Göteborg efter en fantastisk stämma i Östersund klockan sex i morse. Har sovit några timmar, förberett en tvivelaktig presentation och framförallt förundrats över vår genomslagskraft i media det senaste dygnet. Positiva och kritiska röster blandas, men det allra mest läskiga är ledaren i Östersundsposten.

Anna Stjernström frågar sig vilken politik som gror i ungdomsförbundet, och om Centerpartiet ska vara glada eller inte över att CUF nu ökar i medlemstal - med tanke på vilket politik som drivs. CUF är på väg framåt, och med en mer liberal och långsiktig miljöpolitik än någonsin. Det handlar om hållbar utveckling - miljömässig, social och ekonomisk i alla delar av världen och inte bara ett bevarande om det svenska jordbruket.

Anna Stjernström sågar båda de beslut som jag motionerade om drev igenom på stämman - en positiv inställning till GMO och avskaffning om elcertifikaten - som kortsiktiga. Jag vill hävda motsatsen å det starkaste. Vi måste börja titta både utanför Sverige och längre än de närmaste 50 åren.

Om vi börjar med GMO, så ska sägas att GMO givetvis ska kontrolleras och att aktiv forskning ska fortsätta att göra grödorna ännu bättre. Men det som är viktigt är principen att vi nu har besultat att vi är positiva till GMO - det är otroligt viktigt när konkurrensen om odlingsbart land ökar och det blir fler och fler magar att mätta i världen. GMO kan anpassas till salta, torra och näringsfattiga jordar och ge högre avkastning i fattiga delar av världen. GMO tillsammans med punktbevattning och punktgödning är en del av framtidens hållbara jordbruk.

Vidare till elcertifikaten; det är svårt att kortfattat beskriva bristerna med systemet. Men framförallt handlar det om långsiktigheten (som ironiskt nog är det som kritiseras i ÖP:s ledare ovan). Det handlar om att det inte kommer att räcka med biobränslen, vattenkraft och vindkraft som är de energislag som premieras med dagens system. Det handlar om att det inte räcker med pengar till forskning och utveckling. Och i slutändan handlar det framförallt om hur man skapar en marknad och hur man utvecklar teknik som inte är ekonomiskt effektiv - som till exempel solceller. Vi behöver ett system som ska skapar en efterfrågan så att dessa tekniker kan bli billigare - titta bara på Tyskland där solceller nu produceras i betydligt större skala än i Sverige.

Jag vill även poängtera att elcertifikatsystemet inte bara ska tas bort, utan ersättas med en inmatningslag liknande den i Tyskland. Och på så sätt skapa incitament till ytterligare teknikutveckling.

Jag tycker att ledarskribenten på ÖP ska fundera en gång till innan hon anklagar CUF för att tänka kortsiktigt och inte förstå vad som krävs av entreprenörer som vill producera förnyelsebar energi - för det är just det vi gör!

Mer om stämman kan bland annat läsas på Magnus (som enhälligt omvaldes till ordförande) blogg.