Det är kanske ingen nyhet, att transporter är för billigt. Men nu, när jag är drygt två månader in på arbetet med mitt ex-jobb så visas det med all önskvärd tydlighet. Jag tittar på hur man ska kunna mäta och styra miljöpåverkan från godstransporter och utför ex-jobbet åt ABB. Efter att ha genomfört mina första intervjuer i veckan så är det en sak som kanske kan ses som förvånande, speciellt från politiskt håll.
För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.
Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?
Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.
Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.
Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.
No comments:
Post a Comment