Magnus Betnér om jämställdhet

Det är så härligt nör folk tar orden ur munnen på en och säger saker tusen gånger bättre än vad man själv hade gjort. Titta på Magnus Betnér när han pratar om jämställdhet (från Stockholm Live). Han är helt underbar.

Igår fick jag ett sånt där oroligt trevligt och spontant telefonsamtal. Karin Fälldin ringde vid åtta och sa att hon hade tre öl i väskan och frågade om hon fick komma över. Det var hur trevligt som helst att sitta och småmysa och prata politik sådär på torsdagskvällen. Fint initativ.

Nu återgår jag till Byggnadsfysikböckerna. Tentan närmar sig fortare än vad jag önskar.

Jämställt JämO?

Ibland blir jag trött, och speciellt trött blir jag när människor inte förstår var problemet med jämställdhet verkligen ligger. På Metros finanssidor idag kan man läsa "Nu knappar kvinnorna in" där JämO Claes Borgström klappar sig själv på huvudet och säger att nu visar statistiken på att kvinnor börjar bli mer jämställda män på lönemarkanden.

Och visst är det bra att löneskillnaderna inom olika lönegrupper minskar (även om kvinnliga mäklare till exempel fortfarande bara tjänar 81% av sina manliga kollegers löner). Men det stora problemet är att även om kommunerna nu är de som är mest jämställda lönemässigt så är det klassiska kvinnojobb som är undervärderade och underbetalda. Jag tror inte att det är en slump att kvinnor väljer långlönejobb. Jag tror att det är en effekt av att samhället under en lång tid förväntat sig att kvinnor ska ta jobb inom till exempel vård och omsorg.

Och med socialdemokraterna vid makten alldeles för länge, där man vägrat privatisera en sektor med en stor andel kvinnor inom - så ser lönemarknaden ut som den gör. Lönerna inom den offentliga sektorn kommer aldrig att stiga om marknaden inte konkurrens utsätts och sjuksköterskor och undersköterskor tillåts starta egna företag.

Inom Landstinget är det störst skillnader - kvinnor tjänar 71 procent av vad männen gör - men enligt JämO så är detta inget konstigt eftersom de flesta läkare är män och därför tjänar mer. Naturligtvis ska läkare tjäna mer, men jag tror inte att kvinnor medvetet väljer lågbetalda jobb - jag tror samhället omdevetet gör det åt dem genom förväntningar och normer.

I slutet av artikeln frågar skribenten om det är den berömda ketchupeffekten som kommer nu, och Borgstöm svarar: "Ja, det skulle kunna vara början på det. Locket är av i alla fall". Jag skulle vilja säja att vi har börjat pilla på säkerhetförslutningen, men att det är otroligt lång väg kvar att gå och otroligt många normer som måste brytas innan vi har ett jämställt Sverige. Att JämO verkar tro att ketchupen bara kommer att rinna ur flaskan utan ansträngning bådar inte gott.

Polisutbildningen prioriterar

Min tilltro till polisutbildningen skjunker dag för dag. Där liksom på lärarutbildningen verkar man ha en förkärlek till att prioritera bort de kurser som är viktiga. I dag läste jag i Metros Göteborgsupplaga att det senaste för just de blivande poliserna är att man har tagit bort 5 poängs-kursen i hatbrott - något som verkligen måste bekämpas och som breder ut sig mer och mer i sämhället. Denna kurs har istället ersatts med att poliserna ska lära sig simma 150 meter. Som sagt, skönt med prioriteringar - drunknande poliser har länge varit ett stort problem.

Lantz i P1

Lyssnade precis på Magnus som var med i Lantz i P1 i eftermiddags. För mig så både tycker om Annika Lantz och Magnus så var det en mycket trevlig tillställning - härliga frågor och härliga svar från Magnus. Skönt med humor och glimten i ögat.

Magnus fick genomgå testet "Hur Fredrick Federley är du?" och fick två Fredrick och fyra Magnus som resultat. Det är precis som det ska vara - plocka ut godbitarna från Fredricks ledarskap och krydda med dubbelt så mycket av dig själv så kommer CUF att fortsätta växa de närmaste åren.

Och visst vill vi hellre se Maud i paljetter på Gay-galan än i en tunna med de övriga alliansledarna.

Passivhus - nästa steg

Är lite sådär smålycklig och lättad nu. Dels för att min byggnadsfysikaliska konstruktionsuppgift blev godkänd så att jag kan koncentrera mig på tentorna, men också för att jag fick mer vatten på kvarn angående det miljövänliga byggandet.

I helgen fick jag igenom min motion om att vi i CUF ska sträva efter en individuell betalning av vatten, el och värme i flerbostadshus. Nu är mitt nästa mål att få med i vår miljöpolitik att vi ska sträva efter att satsa mer på forskning och utveckling av passivhus som jag ser som nästa, viktiga steg.

Ett passivhus är ett hus som genom en ökad isoleringstjocklek inte b ehöver någon ytterligare uppvärmningsanordning. Värme från hushållsapparater och människor är tillräckligt för att hålla en jämn nivå året om. Om vi kan göra dessa byggen ekonomiskt lösamma genom ytterligare forskning och utveckling och sträva efter att de flesta nya hus som byggs ska fungera på detta sätt så kommer vi på sikt att minska vårt uppvärmningsbehov och därmed beroende av el och andra uppvärmningskällor radikalt. Detta tror jag är rätt steg att ta.

Jag känner mig mer inspirerad än någonsin att förändra, och det har jag vår positiva anda och vår fantasiska genomenskap i CUF Göteborg att tacka för. Tack alla ni som gjorde stämman till en så fantastisk upplevelse!

Gott och blandat från CUF:s förbundsstämma

Ojoj, vad mycket som har hänt de senaste dagarna. I onsdags bar det av, från Göteborg till Kalmar och mot min första CUF-stämma. Nervöst, men framförallt förväntansfullt. Och jag måste säga att alla förväntningar uppfylldes. Det var otroligt roligt att vara med, träffa massor med nya människor från hela Sverige - och framförallt - att kunna vara med och påverka den poitik vi ska driva i CUF.

Dessutom valde vi ny förbundsordförande och till stor del ny förbundsstyrelse. Jag tror att Magnus och Marie i toppen är ett lysande, oslagbart team som kommer att driva vår politik stenhårt framåt de närmaste åren och som framförallt kommer att våga både vara kaxiga och ta massor med plats. Jag önskar er båda lycka till, Fredericks och Annies kappa är stor att fylla - men jag tror att ni kommer att klara det galant.

Så lite kort om de beslut som togs på stämman, mina två största besvikelser är att vi röstade mot individuell föräldrarförsäkring och att vår egen Rickard inte kom in i försbundsstyrelsen. Jag tror verkligen att han hade behövts där som en äkta socialliberal slipsten till övriga styrelsen. Därmed inget ont sagt om den nu valda förbundsstyrelsen som jag tror kommer göra ett allldeles lysande jobb och ett stort grattis till alla de nyinvalda - Johan, Per, Andreas, Josefin och Lisa.

Dessutom, för att ta det korta drag;
- vi är för individuell betalning av vatten, el och värme i flerbostadshus
- vi är för ett yrkesförsvar
- vi bryr oss fortfarande orimligt mycket om A-traktorer
- vi vill behålla sexköpslagen
- vi vill behålla monarkin
- vi vill inte längre sänka rösträttsåldern till 16 år
- vi vill forsätta att verka för en platt skatt
- vi är fortfarande för polygami
och mycket, mycket mer ..

I går var vi dessutom på en träff för alla allians-ungdomsförbund, ordnat av MUF i Göteborg då Annie kom och pratade om liberala gruppen, platt skatt, public service och integritet. Otroligt roligt att träffa folk från de andra ungdomsförbunden, jag hoppas att vi kan fortsätta samarbetet lite då och då.

Olive goes striptease

Har precis tittat på "Little miss Sunshine" - underbart härlig film som får en att må otroligt bra. På det allra råaste sätt driver den med de fruktansvärda, amerikanska barnskönhetstävlingarna och får vem som helst att känna att den gamla klyschan ÄR sann. Skönhet kan verkligen komma inifrån.

Den är så oväntad och därför så underbar. På skönhetstävlingen springer alla hemska mammor (som MÅSTE ha för lite att göra) runt och sminkar, soldushar, tuperar och driver sina döttrar till vansinne. Då går Olive in och gör farfars stripdans. Helt fantastisk och en välbehövlig sågning av dessa sjuka tävlingar.

Tack för det - det räddade min annars ganska sönderstressade dag.

Törnrosa ...

... sov i hundra år. Jag har i alla fall vaknat till liv efter ett knappt halvår. Bättre sent än aldrig, för att klyscha vidare. Nu ska jag i alla fall rycka upp mig - det finns så mycket jag vill skriva om, men så lite tid, så jag får helt enkelt börja prioritera (precis som med allt annat).

Har precis läst debattsidorna i dagens GP där Andreas favoritlärare från Statsvetenskap A (Gunnar Falkemark) rasar över dyra infrastrukturnotor. Den senaste i raden är Götatunneln i Göteborg, som inte bara blev försenad i tid, utan även kostade 1,4 miljarder mer än den kalkyl som gjordes innan bygget startade. Götatunneln är dessvärre inte ensam, nästan alla större infrastrukturprojekt i Sverige de senaste åren har kostat betydligt mer i slutändan än vad som var kalkylerat vid byggets start - vilket naturligtvis kostar skattebetalrna stora summor pengar.

Och jag håller med honom till fullo - både som politiskt intresserad och som student inom området så känns det fullständigt befängt och bortkastat att göra kostnadskalkyler på något i förväg om de inte stämmer. Dessa kalkyler blir då bara lögn och lurendrejeri - som leder till att politikerna godkänner dem och byggena blir av trots att de inte passade in i budgeten från början.

Jag funderar på varför - är de som gör dessa kalkyler så hårt drivna av sina arbetsgivare och de politiker som till varje pris vill få sina idéer genomförda? Eller är man helt enkelt inte tillräckligt realistisk - tror man inte att saker går snett i den verklighet vi lever i?

Praktexemplet på att saker faktiskt går snett är självklart Hallandsås-bygget. 16 (!) år försenat och med en prisökning som börjar närma sig det 10-dubbla så kommer kanske snart tågen mellan Göteborg och Malmö att tjäna minuter som kan räknas på fingrarna. Glädjekalkyler i all ära - men vem kan se skattebetalarna i ögonen när pengar kastas bort på det sättet? Geologiprofessorn på Chalmers visste inte om han skulle skratta eller gråta när han berätta för oss om 50 miljoners borrspetsen man brutit av i Hallandsåsen bara för att man inte hade tid att undersöka berggrunden ordentligt.

Vi behöver sanna, ärliga kalkyler för att politiker ska kunna ta rimliga beslut, visst kan man effektivisera mycket genom ringleder och tunnlar - men då ska alla kort på bordet från början. Alla ska veta vad det kommer att kosta och hur lång tid det kommer att ta - först då kan man avgöra om det verkligen är värt den effektvisering som det innebär.

Nu fasar jag för Göran Johansson (och Socialdemokraterna i Göteborgs) nästa gigantiska paradbygge - Västlänken. Västlänken är en tunnel som ska gå under Göteborg för att möjliggöra pendeltåg från andra stationer i centrum än Centralstationen. Och hur bra detta än är - så kommer Göteborg alltid att ligga på lera som är näst intill omöjlig (och väldigt dyrt) att bygga på. Detta om något kommer att kräva sanningsenliga kalkyler utan påtryckningar från vare sig Göteborgs egen folkhemsfader eller byggföretagens ledningar. Skattebetalarna måste respekteras så mycket att de har rätt att veta att deras pengar inte går till ett drömprojekt som kommer att ta nästan två decenium att färdigställa.

Nu är det jul igen - en stor släng av vemod

Är hemma i Hässleholm över julen, och konstaterar återigen hur tragiskt och vemodigt det känns. Här brukade man känna alla, all ens klasskamrater, orienteringskompisar, gamla lärare och bekanta fanns här. Nu känns det som en öde, främmande stad. Alla är utflyttade och när man återvänder så är de enda man känner igen en och annan högstadielärare, pensionärerna i orienteringsklubben och familjen. Allt välbekant är borta.

Det är då det blir så tydligt att man släppt greppet, att man gått vidare och skaffat sig ett nytt, eget liv. Och lite stolt blir man över att ha lyckats lämna Hässleholm i tid, för tänk att vara ensam kvar. Det hade jag nog inte orkat.

Skjutsade iväg lillebror på juldagsförfest. Han är lyckligt (?) lottad och har fortfarande kvar en slags fast punkt med gymnasiekompisar här i hålan. Jag är inte det allra minsta på festhumör. Saknar mest Andreas, det är det tråkiga med att komma från olika ställen - det är helt omöjligt att vara tillsammans över julen utan att svika någons släkt och traditioner.

Lite vemodigt är det dock att köra genom Hässleholm efter att ha släppt av lillebror, här har man växt upp, gått i skolan, sprungit, hängt på stan och fikat. Här har man gjort allt. Och nu har man ingenting kvar. Ny affärer och nya människor på stan. Men samtidigt känns det skönt, så skönt att man har släppt greppet och gjort ett stort, ärligt försök att stå på egna ben, skaffa sig en egen tillvaro - oberoende av föräldrarna.

Det är två svåra gränsdragningar; den mellan barndom och vuxenvärld och den mellan trygghet och frihet. Jag hoppas att gråzonen därimellan snart är utsuddad för min del.

Gonatt, speciellt du Andreas. Vi ses snart i Zürich.

Uppskjutet uppskjutet!

Satt uppe till halv fyra i natt och pluggade med två mål - dels att klara den muntliga duggan vi hade idag, och dels att få se Christer Fuglesang få slyga upp i rymden. Jag klarade i och för sig duggan, men besvikelsen över att de inte kunde skjuta iväg raketen är ändå ganska stor.

Har gått och väntat på det den senaste månaden nu, lite spänd så där. Efter 171 rymdresor ska Sverige äntligen få göra sitt avtryck på rymdkartan. Tittade på dokumentären om Fuglesang i onsdags kväll, jag vet inte om det är jag som är sentimental - men jag blev sådär osvenskt patriotisk när jag såg honom gå runt i den apelsinfärgade rymddräkten med den SVENSKA flaggan på armen.

Det är vid sådana tidpunkter, rymduppskjutningar och idrottshändelser, som jag får en sån där 'stolt-över-att-vara-svensk'-klump i magen. Och samtidigt så blir man irriterad över att det fortfarande är så tabu att vara patriotisk i Sverige. Ibland älskar jag att vara svensk (lika mycket som jag kan svära över det andra gånger) - och då vill jag kunna vara stolt svensk utan att folk ser ner på mig.

Nu blir det till att invänta söndag morgon 02.45 då ett nytt uppskjutningsförsök ska göras. Hoppas verkligen att uppskjutet inte blir uppskjutet igen.

Grattis Connie!

Fick förresten reda på av min pappa igår att min gamla tubalärare Connie (till vänster på bilden ...) har fått mottaga ett pedagogikstipedium ur Kungens hand. Måste säga att jag blev både stolt och lite nostalgisk. Connie är på många sätt anledningen till varför jag är där jag är idag. Det var han som fick mig att fortsätta spela när jag var fjorton, trött på allt tubakånkande och bara ville lägga av. Då var det han som motiverade mig vidare genom att lägga undervisningen på min ambitionsnivå, med mitt bästa i fokus. Han har en enastående egenskap att veta vad som är bäst för varje enskild elev och tvingar ingen varken att göra några hemläxor eller att satsa allt på musiken.

Connie var dessutom den som hjälpte mig när jag bestämde mig för att söka till Försvarsmusikcentrum, och det var helt hans förtjänst att jag kom in. Han la ner massor med obetalda timmar för att få mig att lyckas, utan att på något sätt behöva göra det - för att han insåg att det var viktigt för mig. Och hade jag inte kommit in i LDK hade jag aldrig träffat Andreas, jag hade troligvis inte bott i Göteborg, och den här bloggen och mitt engagemanfg i Centerpartiet hade antagligen aldrig fötts.

Så tack Connie för allt, ingen är värd det priset mer än du - du har förändrat mitt och andras liv mer än du tror med din lysande pedagogik och ditt aldrig sinande engagemang. Det behövs fler lärare som du!

Svenska folket har äntligen förstått!

Grattis svenska folket! Två gånger denna höst har ni visat att ni har blivit lite bättre; först ny regering och nu vann Markus 'Idol', kanske kan man få slippa sitta hemma och vara arg i TV-soffan i fortsättningen, vare sig det är riksdagsvalsresultat eller talangjaktsresultat som presenteras ...

Två olika sorters frihet

Var hemma i Hässleholm i helgen. Alltid lika skönt att komma hem, få maten serverad och bara ta det lugnt. I söndags var jag, Andreas och min lillebror Erik och red islandshästar. Jag hade inte ridit sedan muck så det kittlade lite imagen. Men frihetskänslan när man galopperar på en liten, knubbig pålle genom skogen och solen skiner i ansikte är obeskrivbar - och oslagbar.

Min andra stora dos av total frihetslängtan fick jag lite senare på söndagen när jag började läsa Johan Norbergs bok 'När människan skapade världen', som vi blev tipsade om på 'Ung, grön och liberal'-kursen. Det är så det ska vara! Gick och la mig helt lyrisk den kvällen, om ni inte har läst den gör det!

När ska lärarna inse att vår tid är värdefull?

Dagen har varit ganska arg, upprörd och omtumlande, men på ett positivt sätt.

Läser just nu Hållfasthetslära (som en delkurs i Väg- och vattenbyggnads programmet på Chalmers), en kurs som enligt de högre årskurserna är en av de svåraste i hela utbildningen. Därför var det inte så många som reagerade i början av kursen när man kanske inte inte hängde med riktigt i vad läraren stod och predikade om framme vid tavlan.

Men idag kulminerade allt. Vår lärare, som håller kursen för första gången, har föreläsning efter föreläsning bevisat att han är helt okompetent vad gällande planering, struktur och känsla för vad som är viktigt. Idag avslutade han föreläsningen en kvart för sent med att slänga upp fem OH-bilder med kommentaren; 'det här måste ni veta för att klara kursen men jag hinner inte gå igenom det så ni får skriva ut det från internet'.

Och vi kommer återigen tillbaka till vikten med elevdemokrati och att lärarna lyssnar på vad eleverna har för klagomål och förslag till förbättringar istället för att bara slå ifrån sig kritiken. När vi har försökt diskutera upplägget, organisationen och möjligheten att få hjälp med hemuppgifter med den kursansvarige så har vi bara blivit bemötta med samma svar: 'ni är vuxna människor, ni får titta i läroboken och sitta och klura lite på det där själva'. Detta om något bevisar att han inte är kompetent nog att vara lärare.

Om man som lärare tror att elever kommer fram och vill veta lösningen på ett problem för att de är lata och inte orkat sitta själva med det hemma så är man ute på djupt vatten. Om jag går och frågar om något så är det för att jag suttit hemma med en uppgift i timmar, klurat fram och tillbaka, slagit i kursboken och kanske gjort tre-fyra lösningsalternativ som samtliga blivit fel. Man vill inte veta för att man är lat - man vill veta för att kunna applicera lösningsmetoden på andra liknande problem.

Dessutom måste lärare, framförallt på högskolenivå, inse att eleverna är där för att få hjälp att klara tentamen och andra obligatoriska kursmoment. Man är inte där för att få veta kuriosa om gamla schweiziska fysikerfamiljer eller matematiska sekter. Lärare måste inse att studenters tid är värdefull, och lägga upp undervisningen med målet att alla ska kunna klara kursen. Och med det så menar jag inte att man ska stryka material och göra kursen lättare - utan att man helt enkelt ska hålla sig till information som är relevant för att klara de olika kursmomenten.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite av den ilska som växt fram sedan kursen började - och som jag vet delas av många i klassen. Det positiva är dock att ledningen på skolan har insett problemet efter påtrryckningar från oss i klassen och studienämnden på V-sektionen och kommer att ta upp detta till diskussion under nästa vecka. Nu hoppas jag bara att alla i klassen vågar stå fast vid sina åsikter, och att examinatorn - tillika föreläsaren - inte tar det hela som kritik mot honom som person och straffar oss med århundradets värsta tenta den 22:e december.

Min poäng är följande; våga vilja förändra din vardag. När jag och min klasskompis Kimya föreslog att vi skulle gå med problemet till skolledningen visade sig att det var många som tänkt samma sak och till slut blev vi en ansenlig liten grupp som begav oss till chefen för studienämnden, den underbare Anders. Det lönar sig att protestera när man känner sig orättvist behandlad och fungerar det inte då ni vänder er till den första personen (i vårt fall läraren) så finns det alltid andra att vända sig till.

Ta reda på vad ni har för rättigheter - och utnyttja dem!

Elevmajoritet i skolstyrelserna och höjd bensinskatt

Idag hade vi en ny diskussion i vår studiecirkel om det sakpolitiska programmet, denna gången om skolpolitik. Givetvis kom skolminister Jan Björklund och hans förbud mot elevmajoriteter i skolstyrelser. Du kan läsa artikeln io DN här.

Jag tycker att det är en fullständigt absurd argumentation som Björklund för - att elever ska ha rätt att själva påverka sin utbildning borde vara en självklarhet, och elevmajoritet i skolstyrelserna är spjutspetsen på en välfungerande elevdemokrati. Att, som Jan Björklund gör, ta för givet att lärare och rektorer skulle fatta bättre beslut på grund av att de är utbildade känns som en idiotförklaring av eleverna - som definitivt är gamla nog att ta den här formen av beslut när de går i gymnasiet.

Dessutom finns flera exempel på där både elever, lärare och utbildningsledare tycker att försöket har fungerat mycket bra, och det är minst sagt omyndighetsförklarande mot dem att ta ifrån dem deras bestämmanderätt i den här sortens frågor. Ett beslut om hur skolstyrelserna ska vara uppbyggda måste kunna tas på lokal nivå, och inte av Jan Björklund och regeringen. Det är min fulla övertygelse att ingen vet bättre hur situationen ser ut i den enskilda kommunen än de som bor och verkar där. Makten måste flyttas närmare människorna, och det här förslaget är inte annat än ett klassiskt exempel på överförmyndari där, i detta fall Jan Björklund, anser sig veta bättre än de som beslutet faktiskt berör.

Läste också att Fredrik Reinfeldt säger nej till att höja bensinskatterna, inte särskilt förvånande - men likväl tråkigt. Jag är övertygad om att höjda bensinskatter är ett nödvändigt ont för att vända den negativa miljöutveckling som accelererat de senaste åren. Det kanske är en negativ människosyn - men jag tror att de flesta människor drivs mer av pengar än av principer. Därför skulle en högre bensinskatt dels leda till att fler använder sig av olika alternativ, som kollektivtrafik och etanoldrivna bilar, dels till att anslagen till forskning om förnyelsebar energi skulle öka ytterligare.

Ni kan kanske tycka att det är lätt för mig att säga, som bor mitt i Göteborg och har tillgång till kollektivtrafik dygnet runt, men jag tror att allt börjar med den enskilda individen. Även om man kanske inte har möjlighet att alltid åka kollektivt eller har råd med att köpa en etanoldriven bil, så kanske man väljer en mindre, bränslesnålare bil och framförallt tänker efter en gång extra innan man tar bilen korta sträckor då man egentligen hade kunnat ta cykeln.

Kort sagt; skrota förbudet mot elevmajoritet i skolstyrelserna och höj bensinskatten. Nu.

Ung, grön och liberal

Var på CUF-kurs i Stockholm i helgen, temat var 'Ung, grön och liberal' och den riktade sig till relativt nyblivna CUF:are, som jag själv. Det var en fullständigt lysande kurs - jag måste ge världens eloge till kursledarna Magnus Andersson, Kajsa Hansson och Tim Svanberg.

Lördagen började med att Gustav Blix, riksdagsledamot (m), kom och pratade om liberalismen och dess historia, därefter gick CUF:s Lars Nyborg igenom Centerpartiets historia under rubriken 'Från Bondeförbund till gröna liberaler'. Det sista som hanns med innan lunch var Henrik Hansson (c) från Näringsdepartementet som berättade om de olika ideologierna från höger till vänster. Eftermiddagen handlade mer om ekonomisk politik, och först var det Anders Nyman från tankesmedjan Captus som pratade om grundläggande samhälls ekonomi innan Per Juth från Svenskt Näringsliv avslutade dagen med en alldeles lysande föreläsning om arbetsmarknadspolitik.

Besöket på söndags förmiddagen bestod av Marie Wickberg från CUF som pratade om liberal feminism och Sakine Madon som diskuterade med oss under temat 'vem ska integreras'. På eftermiddagen gick Magnus Andersson och Johan Pettersson igenom lite om hur man kan synas och höras, både inom CUF och utanför.

Men det var inte bara de lysande föreläsningarna och de engagerande föreläsarna som var behållningen av helgen. Genom att diskutera politik med likasinnade utvecklas man, genom att hela tiden upptäcka nya argument och ingångspunkter - och det är en grym känsla. Dessutom var kursen ett bra tillfälle att knyta nya kontakter inom CUF och få vidga sina vyer lite.

När jag satt på tåget på väg hem, lite smått utmattad efter två intensiva dagar, så kände jag ett lyckorus sprida sig i kroppen. Aldrig har jag känt mig så sugen på att förändra världen - och så övertygad om att vi kommer att lyckas. Tillsammans är vi starka, och i CUF kryllar det av kreativa, underbara personligheter.

Välkommen hit!

Det här är en blogg där personligt kommer att blandas med politiskt, en blogg där vardagliga godbitar kommer att blandas med mina åsikter om aktuella politiska händelser. Men framför allt är detta en blogg där jag vill väcka debatt, ge tankeställare och få fler människor att inse att de kan påverka sin egen vardag.

Showen kan börja.