När ska lärarna inse att vår tid är värdefull?

Dagen har varit ganska arg, upprörd och omtumlande, men på ett positivt sätt.

Läser just nu Hållfasthetslära (som en delkurs i Väg- och vattenbyggnads programmet på Chalmers), en kurs som enligt de högre årskurserna är en av de svåraste i hela utbildningen. Därför var det inte så många som reagerade i början av kursen när man kanske inte inte hängde med riktigt i vad läraren stod och predikade om framme vid tavlan.

Men idag kulminerade allt. Vår lärare, som håller kursen för första gången, har föreläsning efter föreläsning bevisat att han är helt okompetent vad gällande planering, struktur och känsla för vad som är viktigt. Idag avslutade han föreläsningen en kvart för sent med att slänga upp fem OH-bilder med kommentaren; 'det här måste ni veta för att klara kursen men jag hinner inte gå igenom det så ni får skriva ut det från internet'.

Och vi kommer återigen tillbaka till vikten med elevdemokrati och att lärarna lyssnar på vad eleverna har för klagomål och förslag till förbättringar istället för att bara slå ifrån sig kritiken. När vi har försökt diskutera upplägget, organisationen och möjligheten att få hjälp med hemuppgifter med den kursansvarige så har vi bara blivit bemötta med samma svar: 'ni är vuxna människor, ni får titta i läroboken och sitta och klura lite på det där själva'. Detta om något bevisar att han inte är kompetent nog att vara lärare.

Om man som lärare tror att elever kommer fram och vill veta lösningen på ett problem för att de är lata och inte orkat sitta själva med det hemma så är man ute på djupt vatten. Om jag går och frågar om något så är det för att jag suttit hemma med en uppgift i timmar, klurat fram och tillbaka, slagit i kursboken och kanske gjort tre-fyra lösningsalternativ som samtliga blivit fel. Man vill inte veta för att man är lat - man vill veta för att kunna applicera lösningsmetoden på andra liknande problem.

Dessutom måste lärare, framförallt på högskolenivå, inse att eleverna är där för att få hjälp att klara tentamen och andra obligatoriska kursmoment. Man är inte där för att få veta kuriosa om gamla schweiziska fysikerfamiljer eller matematiska sekter. Lärare måste inse att studenters tid är värdefull, och lägga upp undervisningen med målet att alla ska kunna klara kursen. Och med det så menar jag inte att man ska stryka material och göra kursen lättare - utan att man helt enkelt ska hålla sig till information som är relevant för att klara de olika kursmomenten.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite av den ilska som växt fram sedan kursen började - och som jag vet delas av många i klassen. Det positiva är dock att ledningen på skolan har insett problemet efter påtrryckningar från oss i klassen och studienämnden på V-sektionen och kommer att ta upp detta till diskussion under nästa vecka. Nu hoppas jag bara att alla i klassen vågar stå fast vid sina åsikter, och att examinatorn - tillika föreläsaren - inte tar det hela som kritik mot honom som person och straffar oss med århundradets värsta tenta den 22:e december.

Min poäng är följande; våga vilja förändra din vardag. När jag och min klasskompis Kimya föreslog att vi skulle gå med problemet till skolledningen visade sig att det var många som tänkt samma sak och till slut blev vi en ansenlig liten grupp som begav oss till chefen för studienämnden, den underbare Anders. Det lönar sig att protestera när man känner sig orättvist behandlad och fungerar det inte då ni vänder er till den första personen (i vårt fall läraren) så finns det alltid andra att vända sig till.

Ta reda på vad ni har för rättigheter - och utnyttja dem!