Idag diskuterades problematiken med internationella överenskommelser kring klimatpolitiken i skolan. För det blir genast ett problem när ett stort antal länder ska komma överens om något som är bra för alla, men kanske inte maximerar inkomsten för varje indivudellt land. Detta problem uppkommer i de flesta situationer där miljön skadas och ingen äganderätt är definierad för det som behöver räddas.
Vi fick fundera lite kring "The beach problem", vilket ni också kan göra. Det är som följer: På en lång strand ligger människor och solar, jämnt utspridda. På stranden jobbar två glassförsäljare med varsin vagn. De som solar går alltid den till den glassförsäljaren som är närmast, och ju längre det är att gå desto mindre glass köper de. Var vill glassförsäljarna stå för att maximera sin inkomst? Var ska glassförsäljarna stå för att maximera den totala inkomster för de båda?
Klimatförhandlingarna fungerar likadant - om man inte med säkerhet vet att man kan lita på att de andra ska ratificera protokollet så vet man inte heller om man själv vågar följa ett protokoll - risken är att de andra blir "free riders" och drar nytta av den bättre miljön som andra länder åstadkommer utan att själva minska sin konkurrenskraft.
I vilket fall som helst så hoppas jag på Obama och USA i Köpenhamn i december.
No comments:
Post a Comment