Precis Lagom

Just det är namnet på CUF:s Europaparlamentsvalkampanj. Vi i Göteborg har massor på gång, och för att alla härliga CUF:are lättare ska kunna hålla koll på nya skolbesök och vad som händer så har jag nu lagt upp kalendern här på min blogg. Håll ögonen öppna, och hör av er till mig om det saknas något i kalendern, eller om ni vill hänga med ut på något!

Ikväll blir det ligga i soffan efter åtta timmars jobb på lönehelg-IKEA. Oj, oj vad mina fötter gör ont.

Riksdagsledamöter som vågar vara olydiga!

Svallvågorna efter FRA-debattens diskussion om partipiskor har ebbat ut, men frågan kvarstår fortfarande; hur fungerar egentligen demokratin i riksdagen? Kan och vågar våra riksdagsledamöter följa sitt eget hjärta, sitt eget samvete och verkligen representera de väljare som har valt dem?

Ibland blir jag sådär otroligt stolt över att vara centerpartist och nu är jag stolt över Göteborgs egen riksdagsledamot, Eva Selin-Lindgren. Hon har tillsammans med Solveig Ternström startat bloggen olydiga där de diskuterar just de här frågeställningarna. Så här skriver de i det första inlägget:

"Vi kallar oss "olydiga", för vi lyder inte under någon auktoritet utom den som ges av våra egna samveten."

Det är modigt, och viktigt. Jag hoppas att det inte stannar vid en blogg, jag hoppas att frågan på allvar och på riktigt tas upp och diskuteras i riksdagen. Alla folkvalda måste kunna och har som skyldighet att följa sitt samvete - och inte partipiskan.

Och stoltheten över Eva blir ju inte mindre av att jag precis fick veta att hon är hjärnan bakom institutionen för energi och miljö på Chalmers. Hon är en förebild på många fler än ett sätt.

När jag blir stor ska jag rädda världen

Jag är ganska naiv. Jag är övertygad att jag kan göra skillnad, och det är därför jag läser på Chalmers, det är därför jag skriver den här bloggen och det är därför jag är med i Centerpartiets Ungdomsförbund. Jag vill rädda världen, det är svaret jag ger dem som undrar vad jag vill bli när jag blir stor.

Räddavärldeningenjör.

För mig handlar det inte om att jag vill bli politiker. Det handlar om att ha en plattform där jag får debattera, vässa mina argument och hitta nya infallsvinklar på gamla problem. Det handlar om alla fantastiska människor som gör att det känns värt att gå till varenda möte, ringa alla telefonsamtal och bära runt på min papperskasse med CUF-material till alla skolor.

Och framförallt handlar det om att jag har en kanal för alla mina idéer om hur världen ska kunna räddas på bästa sätt. Om man är miljöingenjör, brinner för energifrågor och har hållbar utveckling högst upp på sin önskelista så känns målet lite närmare när man är omgiven av underbara människor som brinner för samma sak och när man är ett telefonsamtal från miljöministern.

Vill du rädda världen med mig? Bli medlem genom att Sms:a CUF till 72 550

Egoism och översvämningar

Igår avslutades det vetenskapliga klimatmötet i Köpenhamn, där drygt 2000 forskare från 80 länder har diskuterat risker med klimatförändringarna men också lösningar och möjligheter för framtiden. Detta möte ska resultera i en rapport som kommer att ligga till grund för klimatmötet i Köpenhamn i december.

Jag tyckte personligen att det var lite dålig planering att lägga det vetenskaplig klimatmötet mitt under brinnande tentavecka på Chalmers eftersom alla vår lärare var där istället för att svara på frågor om oklart formulerade frågeställningar på tentorna. Men jag antar att tentaveckorna på svenska tekniska högskolor inte är det viktigaste att ta hänsyn till när man planerar ...

Och det är ju det det där med egoism som är farligt just nu. För mig är klimatmötet i december sista chansen på något sätt. Det är då vi verkligen behöver ett kraftfullt ställningstagande. Inte bara några procent hit eller dit, utan verkligen något som kan transformera hela den energiproducerande sektorn - för det börjar bli bråttom. Problemet är att i tider av finansiell kris blir länder mer egoistiska är någonsin - och kortsiktiga resultat blir viktigare än långsiktiga. I december kommer jag mer än någonsin att hoppas på Obama, han och USA kommer att ha en nyckelroll - liksom Indien och Kina. Vår värld behöver en bra överenskommelse.

Snälla, snälla, snälla ...

Största möjliga klimateffekt per krona?

Ingen har väl missat dagens smakprov ur klimatpropositionen, som kommer i sin helhet under onsdagen. Andreas Carlgren säger bland annat:

"Jag gillar de billiga lösningarna. Vi har bråttom att få ner utsläppen. Då måste vi i första hand fokusera på de ekonomiskt effektiva åtgärderna – att få största möjliga klimateffekt per krona."

Jag gillar också billiga lösningar, och jag är övertygad om att incitamenten för fossilfria fordonsbränslen måste öka - men jag är väldigt tveksam till att detta förslag är att skapa största möjliga klimateffekt per krona.

Jag har ett eget förslag till miljöministern (som jag ska försöka redogöra för så klart och tydligt som möjligt med en hjärna söndermosad efter 12 timmars pluggande till min, passande nog, Environmental Policy Instruments tenta på torsdag); öppna ögonen utanför Sverige - fordonsskatter och högre dieselpris må få hyfsad effekt på nationell nivå, men hur gott vi än tycker om oss själva så är vi en mycket liten del av världen.

Att vi är små behöver dock inte betyda att vi är obetydliga - det vi ska göra är att satsa på teknikutveckling och satsa på utveckling av tekniker som är på väg in på marknaden men som inte är kostnadseffektiva ännu. Även om jag överlag är skeptisk till att politiker ska välja "vinnare" när det kommer till teknikutveckling så är jag övertygad om att exempelvis en inmatningslag liknande den i Tyskland för solkraft skulle ge betydligt större klimateffekt per statlig krona i ett globalt perspektiv.

En sådan lag skulle ge Sverige en solcellsindustri värd dess namn och och de skulle ge oss möjlighet att exportera tekniken. Vi pratar ofta om att vi i Sverige är så otroligt bra på miljöteknik. Om vi inte skärper oss snart och verkligen satsar på teknikutveckling och inte bara på tekniker färdiga för marknaden kommer det snart att vara ett minne blott.

Magnus Andersson skriver också om bristen av anslag till forskning och utveckling i klimatpropositionen.


Och dagens namnförslag till det göteborgska pariserhjulet är ... Gamla Ullevi (och jag nöjer mig med 20 000 för det förslaget).

Tentavecka och kärnkraft - två sidor av samma mynt

Tentavecka. Alla som går på Chalmers eller andra tekniska högskolor vet vad det innebär. Du försvinner från världen, tappar all uppfattning om tid och rum och gör ditt bästa för att fördela tiden mellan dina tentor. Det är mycket kaffe, suckar och en stor dos av ifrågasättande av vad man faktiskt utsätter sig själv för.

Detta är min femtonde tentavecka (vilket innebär att jag bara har tre kvar!) och av någon anledning lär man sig aldrig av sina misstag. Och det är väl kanske ett återkommande problem, inte bara för mig. En satsning på kärnkraft är ett typexempel - vi räddar oss ut från en lock-in med icke-förnyelsebara resureser genom att låsa in oss i en annan. Men måste lära från historien - och om jag hade gjort det hade jag läst mer de andra sju veckorna av den här läsperioden, och inte allt de senaste dagarna.

Om två timmar smäller det i alla fall första gången, och på torsdag kommer nästa tenta. Och hur jobbigt det än är med tentor, så kan jag inte hjälpa att jag tycker om den där adrenalinkicken man får av lite lagom mycket tentaångest.

Dubbelsuck - kan vi inte sluta prata om kvotering och prata om jämställdhet?

Vissa nyheter blir man tröttare än andra av att läsa. För mig känns inlägget om kvotering i jämställdhetsdebatten som att pyssla med miljöpolitik och köra stadsjeep. Eller som att träffa Anna Skipper på McDonalds med tre BigMac-menyer framför sig.

Kvotering har inte i jämställdhetsdebatten att göra. Jag vet att det är en klyscha, men aldrig någonsin vill jag få ett jobb jag inte är värd, aldrig någonsin vill jag tvingas fundera över om jag fick ett förtroendeuppdrag för att jag var den bästa eller för att den saknades tio procent till jämställt. Då väntar jag hellre på jämställdheten ett tag till.

Jag kommer joina Hanna i diskussionen, var så säkra.

Bygglov för pariserhjul men inte för solceller?

Göran Johanssons ständiga närvaro i Göteborgs politiken är uppenbarligen inte slut i och med hans avgång. Idag kan man läsa på GP:s hemsida om det 60 meter höga och 275 ton tunga pariserhjulet som nu är på väg till Göteborg från Brisbane i Australien för att sättas upp vid Operahuset.

Rickard skriver också om detta och reflekterar lite över den galenskap det här är på alla sätt och vis. Den demokratiska förankringen är urdålig, men framförallt visar detta beslut på orimligheten i sossarnas sätt att styra Göteborg. Samtidigt som ansökningar om att sätta upp solceller på taket avslås så är det tydligen inga problem att slå upp denna enorma London look a like mitt i stan. Det är väl ingen hemlighet vad jag föredrar att kommunstyrelsen i Göteborg fokuserar på. Att hjulet dessutom fraktas över halva jordklotet och har någon typ av klimatanläggning som känns aningen överflödig i Göteborg där man fryser 355 dagar om året gör ju inte saken bättre. Men pariserhjulet har gondoler med tak, det lär ju skydda mot regnet i alla fall.

En sak är klar i alla fall, sossarna kommer få svårt att använda argumentet att det saknas pengar. Kalaset kommer att kosta 22 miljoner om året i leasingavgift.

Mer kan man läsa här, här och här.

Första solcellen under en dollar - nu gäller det att plocka teknikerna från hyllan

Miljöaktuellt skriver idag om att företaget First Solar nu producerat sin första solcell under en dollar per watt, vilket grovt räknat innebär en krona per kWh. Detta är givetvis fantastiskt goda nyheter, och det visar att forskningen går framåt - om än långsamt - på området.

Dock är det fortfarande så att solcellerna är för omogna för en kommersiell marknad, speciellt i Sverige där vi har färre soltimmar per år än i södra Europa. Vindkraft är betydligt billigare per kWh, och även om jag tycker att vindkraft är ett fantastiskt sätt att producera energi så är jag övertygad om att vi behöver både solen och andra outvecklade energikällor för att ta oss ur vårt fossila samhälle.

Det finns ett kraftig behov i Sverige av bättre stödsystem för de förnyelsebara tekniker som ännu inte är kommersiellt gångbara - det system som vi har idag med gröna elcertifikat gynnar i princip bara de energislag som är mest kostnadseffektiva. Teknikutveckling händer inte av sig själv - jag som ingenjör kan dra mitt strå till stacken och ställa en energi på hyllan, men sen måste även beslutsfattarna göra sitt och plocka ner det därifrån.

Ikväll går jag på CUF Göteborgs EU-kurs och avslutar min andra dag av tentapluggande med att läsa det sista kapitlet i min Environmental Policy Instruments bok. Imorgon börjar tentatuggandet på allvar. Jippie.

Problemet när alla äger allt och ingen egentligen äger något

Idag diskuterades problematiken med internationella överenskommelser kring klimatpolitiken i skolan. För det blir genast ett problem när ett stort antal länder ska komma överens om något som är bra för alla, men kanske inte maximerar inkomsten för varje indivudellt land. Detta problem uppkommer i de flesta situationer där miljön skadas och ingen äganderätt är definierad för det som behöver räddas.

Vi fick fundera lite kring "The beach problem", vilket ni också kan göra. Det är som följer: På en lång strand ligger människor och solar, jämnt utspridda. På stranden jobbar två glassförsäljare med varsin vagn. De som solar går alltid den till den glassförsäljaren som är närmast, och ju längre det är att gå desto mindre glass köper de. Var vill glassförsäljarna stå för att maximera sin inkomst? Var ska glassförsäljarna stå för att maximera den totala inkomster för de båda?

Klimatförhandlingarna fungerar likadant - om man inte med säkerhet vet att man kan lita på att de andra ska ratificera protokollet så vet man inte heller om man själv vågar följa ett protokoll - risken är att de andra blir "free riders" och drar nytta av den bättre miljön som andra länder åstadkommer utan att själva minska sin konkurrenskraft.

I vilket fall som helst så hoppas jag på Obama och USA i Köpenhamn i december.