Precis Lagom

Just det är namnet på CUF:s Europaparlamentsvalkampanj. Vi i Göteborg har massor på gång, och för att alla härliga CUF:are lättare ska kunna hålla koll på nya skolbesök och vad som händer så har jag nu lagt upp kalendern här på min blogg. Håll ögonen öppna, och hör av er till mig om det saknas något i kalendern, eller om ni vill hänga med ut på något!

Ikväll blir det ligga i soffan efter åtta timmars jobb på lönehelg-IKEA. Oj, oj vad mina fötter gör ont.

Riksdagsledamöter som vågar vara olydiga!

Svallvågorna efter FRA-debattens diskussion om partipiskor har ebbat ut, men frågan kvarstår fortfarande; hur fungerar egentligen demokratin i riksdagen? Kan och vågar våra riksdagsledamöter följa sitt eget hjärta, sitt eget samvete och verkligen representera de väljare som har valt dem?

Ibland blir jag sådär otroligt stolt över att vara centerpartist och nu är jag stolt över Göteborgs egen riksdagsledamot, Eva Selin-Lindgren. Hon har tillsammans med Solveig Ternström startat bloggen olydiga där de diskuterar just de här frågeställningarna. Så här skriver de i det första inlägget:

"Vi kallar oss "olydiga", för vi lyder inte under någon auktoritet utom den som ges av våra egna samveten."

Det är modigt, och viktigt. Jag hoppas att det inte stannar vid en blogg, jag hoppas att frågan på allvar och på riktigt tas upp och diskuteras i riksdagen. Alla folkvalda måste kunna och har som skyldighet att följa sitt samvete - och inte partipiskan.

Och stoltheten över Eva blir ju inte mindre av att jag precis fick veta att hon är hjärnan bakom institutionen för energi och miljö på Chalmers. Hon är en förebild på många fler än ett sätt.

När jag blir stor ska jag rädda världen

Jag är ganska naiv. Jag är övertygad att jag kan göra skillnad, och det är därför jag läser på Chalmers, det är därför jag skriver den här bloggen och det är därför jag är med i Centerpartiets Ungdomsförbund. Jag vill rädda världen, det är svaret jag ger dem som undrar vad jag vill bli när jag blir stor.

Räddavärldeningenjör.

För mig handlar det inte om att jag vill bli politiker. Det handlar om att ha en plattform där jag får debattera, vässa mina argument och hitta nya infallsvinklar på gamla problem. Det handlar om alla fantastiska människor som gör att det känns värt att gå till varenda möte, ringa alla telefonsamtal och bära runt på min papperskasse med CUF-material till alla skolor.

Och framförallt handlar det om att jag har en kanal för alla mina idéer om hur världen ska kunna räddas på bästa sätt. Om man är miljöingenjör, brinner för energifrågor och har hållbar utveckling högst upp på sin önskelista så känns målet lite närmare när man är omgiven av underbara människor som brinner för samma sak och när man är ett telefonsamtal från miljöministern.

Vill du rädda världen med mig? Bli medlem genom att Sms:a CUF till 72 550

Egoism och översvämningar

Igår avslutades det vetenskapliga klimatmötet i Köpenhamn, där drygt 2000 forskare från 80 länder har diskuterat risker med klimatförändringarna men också lösningar och möjligheter för framtiden. Detta möte ska resultera i en rapport som kommer att ligga till grund för klimatmötet i Köpenhamn i december.

Jag tyckte personligen att det var lite dålig planering att lägga det vetenskaplig klimatmötet mitt under brinnande tentavecka på Chalmers eftersom alla vår lärare var där istället för att svara på frågor om oklart formulerade frågeställningar på tentorna. Men jag antar att tentaveckorna på svenska tekniska högskolor inte är det viktigaste att ta hänsyn till när man planerar ...

Och det är ju det det där med egoism som är farligt just nu. För mig är klimatmötet i december sista chansen på något sätt. Det är då vi verkligen behöver ett kraftfullt ställningstagande. Inte bara några procent hit eller dit, utan verkligen något som kan transformera hela den energiproducerande sektorn - för det börjar bli bråttom. Problemet är att i tider av finansiell kris blir länder mer egoistiska är någonsin - och kortsiktiga resultat blir viktigare än långsiktiga. I december kommer jag mer än någonsin att hoppas på Obama, han och USA kommer att ha en nyckelroll - liksom Indien och Kina. Vår värld behöver en bra överenskommelse.

Snälla, snälla, snälla ...

Största möjliga klimateffekt per krona?

Ingen har väl missat dagens smakprov ur klimatpropositionen, som kommer i sin helhet under onsdagen. Andreas Carlgren säger bland annat:

"Jag gillar de billiga lösningarna. Vi har bråttom att få ner utsläppen. Då måste vi i första hand fokusera på de ekonomiskt effektiva åtgärderna – att få största möjliga klimateffekt per krona."

Jag gillar också billiga lösningar, och jag är övertygad om att incitamenten för fossilfria fordonsbränslen måste öka - men jag är väldigt tveksam till att detta förslag är att skapa största möjliga klimateffekt per krona.

Jag har ett eget förslag till miljöministern (som jag ska försöka redogöra för så klart och tydligt som möjligt med en hjärna söndermosad efter 12 timmars pluggande till min, passande nog, Environmental Policy Instruments tenta på torsdag); öppna ögonen utanför Sverige - fordonsskatter och högre dieselpris må få hyfsad effekt på nationell nivå, men hur gott vi än tycker om oss själva så är vi en mycket liten del av världen.

Att vi är små behöver dock inte betyda att vi är obetydliga - det vi ska göra är att satsa på teknikutveckling och satsa på utveckling av tekniker som är på väg in på marknaden men som inte är kostnadseffektiva ännu. Även om jag överlag är skeptisk till att politiker ska välja "vinnare" när det kommer till teknikutveckling så är jag övertygad om att exempelvis en inmatningslag liknande den i Tyskland för solkraft skulle ge betydligt större klimateffekt per statlig krona i ett globalt perspektiv.

En sådan lag skulle ge Sverige en solcellsindustri värd dess namn och och de skulle ge oss möjlighet att exportera tekniken. Vi pratar ofta om att vi i Sverige är så otroligt bra på miljöteknik. Om vi inte skärper oss snart och verkligen satsar på teknikutveckling och inte bara på tekniker färdiga för marknaden kommer det snart att vara ett minne blott.

Magnus Andersson skriver också om bristen av anslag till forskning och utveckling i klimatpropositionen.


Och dagens namnförslag till det göteborgska pariserhjulet är ... Gamla Ullevi (och jag nöjer mig med 20 000 för det förslaget).

Tentavecka och kärnkraft - två sidor av samma mynt

Tentavecka. Alla som går på Chalmers eller andra tekniska högskolor vet vad det innebär. Du försvinner från världen, tappar all uppfattning om tid och rum och gör ditt bästa för att fördela tiden mellan dina tentor. Det är mycket kaffe, suckar och en stor dos av ifrågasättande av vad man faktiskt utsätter sig själv för.

Detta är min femtonde tentavecka (vilket innebär att jag bara har tre kvar!) och av någon anledning lär man sig aldrig av sina misstag. Och det är väl kanske ett återkommande problem, inte bara för mig. En satsning på kärnkraft är ett typexempel - vi räddar oss ut från en lock-in med icke-förnyelsebara resureser genom att låsa in oss i en annan. Men måste lära från historien - och om jag hade gjort det hade jag läst mer de andra sju veckorna av den här läsperioden, och inte allt de senaste dagarna.

Om två timmar smäller det i alla fall första gången, och på torsdag kommer nästa tenta. Och hur jobbigt det än är med tentor, så kan jag inte hjälpa att jag tycker om den där adrenalinkicken man får av lite lagom mycket tentaångest.

Dubbelsuck - kan vi inte sluta prata om kvotering och prata om jämställdhet?

Vissa nyheter blir man tröttare än andra av att läsa. För mig känns inlägget om kvotering i jämställdhetsdebatten som att pyssla med miljöpolitik och köra stadsjeep. Eller som att träffa Anna Skipper på McDonalds med tre BigMac-menyer framför sig.

Kvotering har inte i jämställdhetsdebatten att göra. Jag vet att det är en klyscha, men aldrig någonsin vill jag få ett jobb jag inte är värd, aldrig någonsin vill jag tvingas fundera över om jag fick ett förtroendeuppdrag för att jag var den bästa eller för att den saknades tio procent till jämställt. Då väntar jag hellre på jämställdheten ett tag till.

Jag kommer joina Hanna i diskussionen, var så säkra.

Bygglov för pariserhjul men inte för solceller?

Göran Johanssons ständiga närvaro i Göteborgs politiken är uppenbarligen inte slut i och med hans avgång. Idag kan man läsa på GP:s hemsida om det 60 meter höga och 275 ton tunga pariserhjulet som nu är på väg till Göteborg från Brisbane i Australien för att sättas upp vid Operahuset.

Rickard skriver också om detta och reflekterar lite över den galenskap det här är på alla sätt och vis. Den demokratiska förankringen är urdålig, men framförallt visar detta beslut på orimligheten i sossarnas sätt att styra Göteborg. Samtidigt som ansökningar om att sätta upp solceller på taket avslås så är det tydligen inga problem att slå upp denna enorma London look a like mitt i stan. Det är väl ingen hemlighet vad jag föredrar att kommunstyrelsen i Göteborg fokuserar på. Att hjulet dessutom fraktas över halva jordklotet och har någon typ av klimatanläggning som känns aningen överflödig i Göteborg där man fryser 355 dagar om året gör ju inte saken bättre. Men pariserhjulet har gondoler med tak, det lär ju skydda mot regnet i alla fall.

En sak är klar i alla fall, sossarna kommer få svårt att använda argumentet att det saknas pengar. Kalaset kommer att kosta 22 miljoner om året i leasingavgift.

Mer kan man läsa här, här och här.

Första solcellen under en dollar - nu gäller det att plocka teknikerna från hyllan

Miljöaktuellt skriver idag om att företaget First Solar nu producerat sin första solcell under en dollar per watt, vilket grovt räknat innebär en krona per kWh. Detta är givetvis fantastiskt goda nyheter, och det visar att forskningen går framåt - om än långsamt - på området.

Dock är det fortfarande så att solcellerna är för omogna för en kommersiell marknad, speciellt i Sverige där vi har färre soltimmar per år än i södra Europa. Vindkraft är betydligt billigare per kWh, och även om jag tycker att vindkraft är ett fantastiskt sätt att producera energi så är jag övertygad om att vi behöver både solen och andra outvecklade energikällor för att ta oss ur vårt fossila samhälle.

Det finns ett kraftig behov i Sverige av bättre stödsystem för de förnyelsebara tekniker som ännu inte är kommersiellt gångbara - det system som vi har idag med gröna elcertifikat gynnar i princip bara de energislag som är mest kostnadseffektiva. Teknikutveckling händer inte av sig själv - jag som ingenjör kan dra mitt strå till stacken och ställa en energi på hyllan, men sen måste även beslutsfattarna göra sitt och plocka ner det därifrån.

Ikväll går jag på CUF Göteborgs EU-kurs och avslutar min andra dag av tentapluggande med att läsa det sista kapitlet i min Environmental Policy Instruments bok. Imorgon börjar tentatuggandet på allvar. Jippie.

Problemet när alla äger allt och ingen egentligen äger något

Idag diskuterades problematiken med internationella överenskommelser kring klimatpolitiken i skolan. För det blir genast ett problem när ett stort antal länder ska komma överens om något som är bra för alla, men kanske inte maximerar inkomsten för varje indivudellt land. Detta problem uppkommer i de flesta situationer där miljön skadas och ingen äganderätt är definierad för det som behöver räddas.

Vi fick fundera lite kring "The beach problem", vilket ni också kan göra. Det är som följer: På en lång strand ligger människor och solar, jämnt utspridda. På stranden jobbar två glassförsäljare med varsin vagn. De som solar går alltid den till den glassförsäljaren som är närmast, och ju längre det är att gå desto mindre glass köper de. Var vill glassförsäljarna stå för att maximera sin inkomst? Var ska glassförsäljarna stå för att maximera den totala inkomster för de båda?

Klimatförhandlingarna fungerar likadant - om man inte med säkerhet vet att man kan lita på att de andra ska ratificera protokollet så vet man inte heller om man själv vågar följa ett protokoll - risken är att de andra blir "free riders" och drar nytta av den bättre miljön som andra länder åstadkommer utan att själva minska sin konkurrenskraft.

I vilket fall som helst så hoppas jag på Obama och USA i Köpenhamn i december.

Lerums CUF-avdelning växer så att det knakar

Strax innan jul bildade vi tre nya avdelningar i Göteborg, en av dem - Lerum - har växt så att det knakar ända sedan dess. Christopher Hansson som är ordförande snittar nästan en ny medlem i veckan så här långt. Fantastiskt, och på måndag ska vi till gymnasiet i Lerum på skolbesök!

Och jag kan ju inte låta bli att dela med mig av två debattartiklar som de redan fått in i den lokala tidningen. Stolt är jag, detta är verkligen en avdelning för framtiden - kör hårt Christopher och alla ni andra i Lerum!

Vågkraft eller bilföretag på väg utför?

Ibland är det skönt att vara utomlands och ha alternativ till svenska tidningar som ser Saabs problem utifrån och lite mer nyanserat. Även om jag har full förståelse för att situationen i Trollhättan kommer att vara tuff ett antal år framöver så har jag svårt för offertonen som gått genom svenska medier de senaste dagarna.

Det bästa vore kanske att inse att om ett företag har gått med förlust i 15 år så brister det förr eller senare, och i så fall - ju förr desto bättre. Ju tidigare man kan påbörja förändringen, ju snabbare är man klar. Ren logik. Och jag personligen tror att det finns företag med betydligt bättre utsikter för framtiden. Någon mer än jag som är mer sugen på ett företag som utvecklar vågkraft och är på uppgång än ett företag som gör bilar som ingen vill köpa?

Idag streamar jag herrarnas 15 kilometer klassisk stil från tjeckiska Liberec klockan 12.50 och håller tummarna för att Johan Olsson och Anders Södergren har prickat formen och att vallarna i den fantastiska svenska vallbussen har prickat föret.

Citat att döda för

Jag måste bara få kommentera hur lysande Maud Olofsson sköter det här. Nedan ser ni två av de bästa och mest talande citaten för hur frågan ska och bör hanteras av regeringen. Jag har även noterat att Magnus (Andersson) är inne på samma linje som mig när han uppmuntrar påhejarna av statligt ägande i Saab att köpa aktier själva.

"Med all respekt för er tilltro till oss, men tror ni vi är bättre på att ta fram bilmodeller än världens största bilföretag?"

"Ska jag spela monopol med skattebetalarnas pengar på ett företag som inte GM tror kan ge vinst?"

Det är inte svenska statens ansvar att bibehålla den svenska fordonsindustrin!

Jag har en smått nostalgisk relation med Saab. Efter att vårt garage brann ner när jag var sex-sju år investerades det i en vit springare, en Saab 9000, med namnet CLK 162. Det är min barndom bilifierad så att säga, jag har tillbringat oändliga timmar i baksätet tillsammans med min bror, jag har hjälpt pappa att tvätta den på helgerna (okej, det hände inte så ofta) och jag har lärt mig köra bil i den. Nu har han gått till de sälla jaktmarkerna, men 17 år var han trogen min familj (de sista åren bodde han i Bollnäs hos min farbror Rolf).

Men hur nostalgisk jag än är, så tycker jag att regeringen gör helt rätt då man vägrar gå in med pengar i företaget. Jag tycker inte att någon regering borde gå i med pengar i något bilföretag - man borde istället se sanningen i vitögat och inse att dessa företag producerar bilar som ingen vill köpa och att det därför är naturligt att de omformas eller går i konkurs. Jag läste att Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, Tomas Eneroth, hade uttalat följande i frågan:

"Det viktigaste är att sluta ordkriget mot GM och inse att inte bara jobben i Trollhättan står på spel. Vi har ansvar för att bibehålla en fordonsindustri i Sverige."

Va? Ni måste lyfta skygglapparna lite, lite! Det är inte svenska statens ansvar att bibehålla en fordonsindustri i Sverige! Det är kanske tid att inse att Sverige inte är den ultimata platsen att tillverka bilar längre. Jag anser att (en av) statens uppgifter är att medborgarna får ut maximal nytta av sina skattepengar. Det kommer inte att hända om pengarna investeras i ett sjunkande skepp som Saab.

Jag tror att det är dags att inse att vi står inför en ny teknologisk transition. För 80 år sedan jobbade en majoritet av svenskarna inom jordbruket - idag är det ett fåtal procent. För de enskilda individer som förlorar jobben på Saab eller Volvo är det givetvis en tragedi, men på sikt kommer nya yrken att födas och folk kommer att jobba med nya saker. Detta påskyndas inte genom att hålla fast vid gamla, dåliga lösningar.

Och om vi i Sverige verkligen tyckte att våra skattepengar skulle användas till att rädda Saab - varför går vi inte bara och köper en Saab själva? Då kan man i alla fall få välja själv om det är en bra investering eller inte.

Distriktsstämma i Göteborg imorgon!

Härliga dagar i Göteborg, solen skiner nästan och jag har en ledig eftermiddag. Eller ledig är väl att ta i, men jag är inte i skolan i alla fall. Har dessutom tränat fem dagar i rad så jag har så mycket träningsvärk att jag helst ligger platt på mage.

I morgon är det dags för Distriktsstämma i Göteborg, härligt härligt - men en del fiffel med verksamhetsberättelse, verksamhetsplan och dagordning. Administration är definitivt inte min bästa del av ideellt arbete. Men det kommer liksom på köpet på något sätt.

Hursomhelst så blir det en säkert en härlig stämma, som vanligt har vi många Göteborgsmotioner att behandla! Och på fredag bär det av till Schweiz igen, underbart!

Kommentarer kring klimatpropositionen

Något måste man väl skriva en dag som denna. Det var minst sagt blandade känslor när jag satte på nyheterna i morse och insåg vilka som skulle bli dagens stora rubriker. Alla har väl sett dem i tidningarna och på TV: "Centerpartiet säljer sin själ" eller "Centern överger kärnkraftsfrågan". Och även om det är med stor besvikelse som som jag inser att man nu ska få ersätta de svenska kärnkraftsreaktorerna med nya så måste man se ljuset i mörkret. För i alla lägen kommer min övertygelse om att vi behöver en kraftfull klimatpolitik som verkligen ger resultat att väga tyngre än mitt kärnkraftsmotstånd.

Och det vi har fått i den klimatproposition som nu är lagd skulle vi aldrig fått om vi inte hade kunnat tänka oss att kompromissa. Vi har utökade planeringsmål för vindkraften till 30 TWh till år 2020 - vilket är en gigantisk satsning. För att ge elproducenterna möjlighet att realisera detta har man dessutom föreslagit en förenkling av processen för att få uppföra vinkraftverk, vilket är något som både jag och CUF har drivit hårt det senaste året. Dessutom finns mål för transportsektorn, energieffektivtet, forskning och infrastruktur för gas som alla är kraftfulla och underbyggda med tydliga vägar som ska ta oss dit.

Det största problemet är dock att beslutet att överge partiets inrikning i kärnkraftsfrågan inte är förankrad hos gräsrötterna, vilket har synts i media idag. Jag är själv övertygad om att det enda rätta är att avveckla kärnkraften så fort som möjligt - att kärnkraften bara är ett sätt att visa hur dåliga vi är på att lära oss av historien. Vi kommer att låsa in oss i ett hörn precis som med de fossila bränslena där vi är beroende av en energikälla som inte är förnyelsebar. Dock tror jag inte att propositionen som det ser ut kommer att leda till några nyinvesteringar att tala om i kärnkraft eftersom den inte innehåller någon form av statliga subventioner. Utan statliga subventioner är min bestämda uppfattning att light water reaktorer aldrig kommer att bli lönsamma och att breeder reaktorer aldrig kommer att komma till marknaden.

Hur som helst, det har varit en lång dag. Men vi har en klimatproposition på bordet - inte en perfekt proposition - men en som jag kan leva med och som jag tror kommer att vara ett stort steg på vägen.

Jag saknar ...

... min finaste som är alldeles för långt ifrån mig. Men nu är det bara en vecka till innan jag ska åka ner till Zürich igen. När jag flyttade till Göteborg och Andreas för tre och ett halvt år sen trodde jag aldrig att jag skulle behöva ha ett distansförhållande igen, all saknad, längtan och alla långa telefonsamtal. Men, även om telefonräkningen är högre, så har jag aldrig varit mer kär. Och jag vet att det alltid kommer att vara vi, och jag räknar timmar tills jag får vara hos min finaste igen. Och även om jag är själv i min lägenhet i Göteborg så känner jag mig aldrig ensam på riktigt.

Aldrig ensam, du är bara ett telefonsamtal bort, bara en vecka bort, sen får jag somna bredvid dig igen.

Det är tur att man håller sig sysselsatt i alla fall. Idag hade jag min första räkneövning, min lärardebut kan man säga. Och jag överlevde mot alla odds. De flesta kom tillbaka efter pausen och jag kunde svara på (nästan) alla frågor. Man får ju hoppas att någon lärde sig något.

Imorgon är det Västkurs i Skövde, och mitt eget lilla projekt - att starta upp CUF i Borås fortsätter. För er som ska dit - förbered er på en matsedel utöver det vanliga. Det är farligt att ge mig för mycket makt ...

Andreas, jag saknar dig. Du betyder allt för mig.

Klimatkonvent!

Den 24-25 november så kommer 250 gymnasieungdomar från hela Västra Götaland på Klimatkonvent i Göteborg. CUF är givetvis på plats i både diskussionsgrupper och i workshops. Det ska bli otroligt intressant och roligt att diskutera klimat och framförallt vad politiken kan göra för klimatet med ungdomar från hela regionen. Kolla gärna in på www.klimatkonventet.se

CUF är med som enda borgerliga ungdomsförbund, vilket verkligen visar att vi är ett grönt, borgerligt alternativ som tar miljöfrågan på allvar. På "andra" sidan finns Grön Ungdom och Ung Vänster med. Jag kan inte låta bli att kommentera Ung Vänsters val av workshop-rubrik: "Det är inte du som ska byta livsstil, det är överklassen". Det är kanske det mest skrattretande jag har hört, visserligen tror jag att ingen radikalt kommer att behöva byta livsstil då nya, mer effektiva tekniker utvecklas - men om någon skulle byta livsstil så kanske man ska titta lite utanför det som är mitt framför näsan och inse att alla i Sverige förbrukar mer av jordens resurser än vad som är hållbart just nu (Gränsen för vad som är hållbart i ett långt perspektiv ligger ungefär vid Indiens förbrukningsnivå per capita). Kör man med byta-livsstils-argument ska det vara alla som ska byta livsstil, i alla fall i vår del av världen.

Har ni hört talas om riktig solidaritet?

GU goes climate change

Nu är jag tillbaka i Sverige igen, en vecka efter i skolan, men vid gott mod som man brukar säga. Det är bara att ta sig i kragen och minska "Vänner" tittandet en liten aning de närmaste veckorna. Måste också tillägga att jag är lika förvånad varje dag som jag går till skolan, och verkligen tycker att föreläsningarna är intressanta, att få läsa miljö, uthållighet och teknikutveckling på heltid är fantastiskt spännande och ni får nog räkna med en hel del miljörelaterade inlägg här i fortsättningen.

Jag tänkte börja ge er ett litet smakprov, för att beskriva skillnaden mellan GU och Chalmers. Vår föreläsare, Christian Azar (som förövrigt sitter med i IPCC, FN:s klimatpanel) var och föreläste på GU och ställde frågan "Varför släpper Sverige ut mindre koldioxid per capita än det europeiska genomsnittet?". En GU kille viftar frenetiskt för att få ordet, och kommer med det fantastiska svaret: "There is less people per capita in Sweden". Underbart.

(För er som undrar så är det rätta svaret att det svenska energiutbudet består nästan uteslutande av vattenkraft och kärnkraft som båda är koldioxidneutrala)

Bond-premiär och Metrointervju

Jag tycker om Internet, i alla fall just nu. En missad vecka i skolan blir liksom betydligt enklare om man kan skriva ut föreläsningarna här nere i Schweiz och se vad klasskamraterna har fått lära sig. Så jag kämpar på på distans kan man väl säga.

Ikväll ska jag och Andreas på Bond-premiären här i Schweiz (jag vet att det är en vecka efter Sverige ..) mysigt värre. Det är liksom trevligare att gå två på bio. Och jag tycker att Daniel Craig är en fantastisk Bond. Innan det ska jag och Jos ta en obligastorisk Starbucks-kaffe, myspys.

Igår ringde Metro Göteborg till mig och ville fråga lite om vad jag trodde om framtiden för Göteborg efter Göran Johansson, så jag vill tipsa er alla (som bor i Göteborg i alla fall) att låta bli att läsa Metro, då det kan dyka upp en bild på mig där. Mest för er egen skull så ni inte sätter morgonkaffet i halsen ..

Som att vakna upp till en ny värld

Det finns ju sämre dagar att börja blogga igen. När jag vaknade imorse (efter alldeles för lite sömn av förklarliga skäl) så kändes det lite som att vakna upp till en ny värld. Bara känslan av att veta att åtta förlorade Bush-år är över och att USA, världens enda supermakt, förhoppningsvis kommer att förändras till det bättre de närmaste fyra åren. Jag vet att Obamas politik har vissa brister, inte minst hans protektionistiska syn och motstånd mot frihandel, men jag tror och hoppas ändå att han är vad USA behöver. Och inte minst det faktum att han har fått massor av unga väljare att gå till valurnorna för första gången talar sitt tydliga språk - USA:s folk tror på Barack Obama och de tror att han kommer att göra skillnad - och är inte det det allra viktigaste?

I natt satt jag och min Andreas i Zürich och zappade mellan olika valvakor - trots att vi båda skulle upp och jobba tidigt så kändes detta som något man inte kan missa. Jag är i Schweiz hela veckan hos min finaste och bara det är ett underbart avbrott i mitt nya liv som gräsänka i Göteborg. Jag ska ta mig i kragen nu, och blogga duktigt. Det är nästan ett löfte.

Hemma igen!

Så är man tillbaka i Sverige och Göteborg igen efter en underbar sommar i Zürich. Jag anlände med tåg igår kväll, och imorse drog skolan igång med nytt Mastersprogram, nya klasskompisar och nya föreläsningssalar. Det tog sin lilla stund att hitta rätt, men sedan flöt allt på bra. Mastersprogrammet som jag nu börjar på och kommer att gå på de närmaste två åren är Industrial Ecology, och så här långt motsvarar det alla förväntningar. Imorgon drar kurserna igång, så vi får väl se om jag är lika positivt inställd då.

Inte bara skolan börjar med blixtfart. Den här veckan är det även möte med Väststyrelsen, uppstartsmöte med nya DS och på fredag åker CUF Göteborg till Grebbestad för en liten weekend-kickoff, det kommer blir underbart att träffa alla igen!

Slötittade förresten lite på 24:an i eftermiddags när jag packade upp mina väskor och fastnade i Obamas tal från demokraternas konvent. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att han är så fantastisk. Jag förstår inte hur någon kan tala på ett sådant sätt att jag får tårar i ögonen trots att det finns flertalet politiska åsikter som jag inte delar. Men så är det, jag faller för retoriken.

Holmenfest och besök

Snart går sommaren mot sitt slut, och det bli dags att åka hem till Göteborg och ny termin i skolan. Spännande med nytt Mastersprogram och nytt år med CUF, men också sorgligt att lämna Schweiz och allt underbart här nere. Helgen har varit mycket trevlig, med både besök av Karin och med Holmenfest, lite sista kvällen med gänget kan man väl säga ...

Tänkte dela med mig av lite bilder:

Holmenfest hos Josefine och Rahpi i Binz. Från vänster: Andreas, Lennart, Raphi, Urs och Hans.

Flickorna på Holmenfesten; Josefine, Annika, Marie och jag.

Jag och Karin på Uetliberg, en fantastisk dag med underbart väder och utsikt över Zürich.

Mysfika i stan med Karin, milkshake och banansplit är kraftigt underskattat, speciellt med Mövenpickglass!

Man ska inte göra det svårare än vad det är

Igår var ingen rolig häckdag, varken för Susanna Kallur eller för de nästan 90 000 kineser som var på plats för att se nationalidolen Liu Xiang springa 110 meter häck. Liu fick som bekant lämna arenan bakvägen efter att hälsenan sagt ifrån. Kineserna på läktaren så i det närmaste förstörda ut och de som blev intervjuade av SVT utanför arenan var alla besvikna över att han inte kunde starta. Men så kom en så där underbar kommentar av en ung kinesiska, SVT:s reporter frågade varför hon tyckte så mycket om Liu Xiang och hon svarade:

"Because I'm Chinese"

Så enkelt, och så självklart. Och så ärligt.

Don't drink and drive?

Ibland stöter man på de där små kulturskillnaderna mellan Sverige och Schweiz, som (förutom språket och de välstädade parkerna) gör att man inser att man befinner sig utomlands. När jag kom ner till Schweiz i juni såg jag att de hade byggt ett nytt hus, en mörkgrå romb mitt på en parkeringsplats som inte alls passade in.

Nu, två månader senare, har jag förstått vad som försigår i den där romben. Inte bara är det den flashigaste biltvätt jag någonsin sett (med stora fönster så man kan titta när bilarna tvättas, som på bio ungefär..) det är dessutom en lounge&bar - och en ganska lyxig sådan att döma av bilderna. Kan man på ett tydligare sätt uppmuntra bilister att sätta sig bakom ratten efter ett par glas? Jag måste ju givetvis testa detta fenomen - återkommer med ytterligare kommentarer.

Naturligtvis tar jag bussen dit.

OS Frustration

För första gången är jag bakbunden under OS. Med bakbunden menar jag fast på jobbet, utan svensk radio, svensk TV eller ens möjligheten att lyssna på radio på internet eftersom vi inte har några hörlursingångar i våra små burkar här nere. Alla OS jag kan minnas har jag suttit fastklistrad framför TV:n och följt allt från vattenpolo och dubbeltrapp till modern femkamp och handboll. Jag har haft koll på alla svenskar, alla kommentatorer och oftast följt både tävlingarna och sett sammandraget på kvällen. Nu är jag utelämnad till OS-studion och Emil Karlssons minut-för-minut rapportering på aftonbladet.se.

Och ja, jag vet att jag inte är ensam och att massor av er där hemma också jobbar på ställen där ni inte kan lyssna på radio eller titta på TV. Men lite, lite extra synd om mig är det i alla fall. Tur att lillebror ska skicka ner OS-bilagan så jag kan drömma mig bort (och hålla koll på när det är värt att gå upp klockan tre på morgonen).

Ikväll bär det av till Basel och Champions League kvalet mellan IFK och FCB. Jag har min svenska flagga från EM-festen prydligt ihopvikt i väskan.

IKEA och svenskar

Igår råkade jag ut för en synnerligen intressant (och ganska komisk) incident som gjorde att jag på allvar ställde mig själv frågan om vi svenskar verkligen är så lätta att känna igen.

Jag och Jos tog tåget till IKEA för att shoppa lite småsaker till hennes nya lägenhet, tavlor, diskborstar och kastruller och så där. Vi skulle också köpa de sista delarna till hennes och Raphis nya säng som de inte fick med sig hem när de var där och handlade stora saker i lördags. Vad vi inte insåg var att de där sista delarna till sängen var två stycken två meters paket, som enligt IKEA:s hemsida väger 13,7 kilo styck (snabb huvudräkning ger 27,4 kilo ihop). Beslutsamma som vi är lastade vi på oss grejerna - Jos två tunga kassar med tavlor och kastruller (och köttbullar till Andreas) och jag de två paketen.

Givetvis hade vi ingen bil, och kollektivtrafiken hem till Jos är ingen barnlek - buss från IKEA till tågstationen, tåg till Hauptbahnhof, byta tåg till Binz och sen gå sista biten hem till henne. Och mellan varje byte var det så klart en liten (inte liten!) promenadsträcka. Sjukt jobbigt var det - men också sjukt kul, speciellt för de som tittade på när vi kämpade oss framåt.

Så till det där med att vara typiskt svenskt; när vi skulle byta andra gången kommer en kille fram och frågar "You are not by any chance Swedish?". Jo, svarar vi, varpå han fortsätter: "I thought so, nobody else would buy so much stuff at IKEA without a car".

Så var det med det, blond, blåögd och bär på stora IKEA-paket - kan man vara närmare den svenska illusionen?

Jag har ont i alla mina muskler idag.

En vanlig dag i Zürich

En strålande dag i Zürich, solen skiner, vattnet glittrar. Jag och Jos körde minipicknick med hemmagjord take-away pasta till lunch i parken vid sjön. Med glass och vattenmelon efteråt. Skönt med lite paus i jobbet (det bli lätt ganska varmt på fjärde våningen utan luftkonditionering ..)

Igår var det Allsång på Skansen, en sådär höjdpunkt för svenskar i utlandet, det kan inte bli mycket mysigare än när man sitter här nere och tittar på Stockholms-solskenet. Schweizarna tycker att vi är galna (inte helt oväntat). Ikväll blir det lite Chailatte på Sihl City, shopping och sen hem till Zollikon och springa en runda på berget. Nice.

Carla Bruni förklarar

"Det är 2008. Kvinnor, även de som är gifta med viktiga män, fortsätter att jobba"

Carla Brunis nya skiva blir tydligen ratad av fransmännen och hon förklarar varför hon gjorde den, trots att hon är gift med Sarkozy. Jag gillar fransmän och franskvinnor. Det är skönt när folk förklarar för en.

Fem veckor i Zürich

Tid går fasansfullt fort, det är det som gör mig så rädd. Det känns som om det var förra veckan jag kom ner hit, men när jag tittar i almanackan så har halva sommaren snart gått och det är fortfarande så mycket som fortfarande ska hinnas med - stränder som ska besökas, restauranger som måste hinnas med, vänner man vill träffa och utflykter som ska göras.

Jag har följt Almedalsveckan via blogg- och nyhetsvärlden, och den vore en lögn att säga att det inte hugger lite i hjärtan när man tänker på hur roligt det hade varit att vara på plats, men that's life och jag har ju det inte så illa här heller.

Tänkte dock dela med mig av några bilder från min junimånad här nere (fotograf är min fantastiska kollega Josefine). Enjoy, och glöm inte att jag saknar er alla där hemma i Sverige!


Jag och Josefine innan Sveriges första match. Man är aldrig så svensk som när man är utomlands.


Andreas på midsommar. Tur att IKEA tar med sig svenska traditioner överallt.


Jag och Jos på midsommar. Lovely väder och härligt sällskap. Erika och Per i bakgrunden.


Holmen-party på Maries balkong, från vänster; jag, Raphi, Marie, Lennart, Annika, Andreas och Hans utanför bild.