Dagens citat

"Vi är bäst på miljöresultat. De är bäst på miljöprat"
- Maud Olofsson (efter debatt med Maria Wetterstrand)

Så sjukt sant. Miljöpartiet är mycket prat och lite hockey - och miljön blir inte bättre av goda intentioner.

Två veckor kvar till val - uppdatering

Två veckor kvar till val - och jag laddar för att åka hem till Göteborg och köra hårt den sista veckan. Att göra valrörelse på distans är inte det lättaste, men debatten i Sverige och alla uppdateringar följs i alla fall med stort intresse av alla oss svenskar här nere i Zürich.

Sommaren har varit fantastisk och totalt utmattande på samma gång. Jag började jobba på SAM - sustainable asset management i april och de senaste fem månaderna har jag jobbat med att göra årets Dow Jones Sustainability Index. Det har varit massvis med jobb, men också så fantastiskt roligt att se hur olika företag arbetar med sustainability och hur det omsätts i investeringar.

För det är det här som är grejen - det är marknadskrafter som behövs för att få företag att ändra beteende, inte förbud. Under de senaste månaderna har jag sett otaliga exempel på det, och på vilka förbättringar som faktiskt görs - framförallt i Asien - för att gå över till mer hållbara sätt att bedriva företag.

Hursomhelst, nu är det valfokus som gäller. Och bättre sent än aldrig som jag brukar säga. På fredag åker jag till Sverige, och då är det stenhårt kampanjande som gäller. Jag hoppas att vi ses då.

Nu är det slut med stearinljus ...

Jag är inget jättefan av tidningar som försöker fundera ut fyndiga aprilskämt år efter år (inget kan någonsin slå nylonstrumpa som ger färg-TV ändå). Men detta var ändå ganska kul.

Detta är bara början ...

... om vi inte avskaffar elcertifikatsystemet. Inte för att jag tycker att det på något sätt är dåligt att Kina investerar i vindkraft och att kinesisk vindindustri är på stark frammarsch. Tvärt om. Det som är under all kritik är hur Europa (med undantag av Tyskland, Spanien och i perioder Danmark) har hanterat frågan om marknadsintroduktion av ny energiteknik. Jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Utan ett system där vind- och solenergi specifik gynnas genom teknikspecifika lagar så kommer Europa att stå utanför nästa stora industriella revolution. Och det är redan på väg att hända. Många politiker pratar om att vi ska skapa gröna jobb i högteknologiska sektorer, men det sker inte av sig själv och inte utan stöd.

Förövrigt såg jag det här på Miljöaktuellts hemsida. Ingen överraskning kanske att den offentliga sektorn är kass på innovation (eller att de själva tycker att de är bra). Men likväl ett dåligt betyg till stat, regioner och kommuner.

Ny distriktsstyrelse i Göteborg

Är nyss hemkommen till min brors lägenhet i Göteborg med en blandning av glädje och vemod. CUF Göteborg har haft distriktsstämma ikväll (väldigt lägligt just när jag var hemma) och jag har avgått som distriktsordförande efter två år. Det har varit två fantastiskt roliga, jobbiga och underbara år och jag vill tacka alla Göteborgs CUF:are som har gett mig förtroendet att leda distriktet. Nostalgisk som jag är så är det med lite vemod i hjärtat, men samtidigt med mycket glädje som jag lämnar över till en alldeles sprillans ny ordförande och en grym distriktsstyrelse. Jag tror inte att det är många distrikt som kan ståta med en sådan rutin och kunskap som ni har! Jag är övertygad om att Göteborg kommer att fortsätta att växa och att ni kommer att göra en grym valkampanj på hemmaplan (medan jag försöker göra mitt bästa från Schweiz).

Den nya styrelsen ser ut som följer:

Ordförande: Henrik Trusell, nyval
Vice ordförande: Daniel Tell, omval
Kassör: Niklas Dahlgren, omval
Ledamöter: Daniel Runvik, omval; Emma Wejedal, omval; Niklas Fröjd, nyval; Ida Jansson, nyval och Malin Henriksson, nyval.

Tack, och lycka till - CUF Göteborg kommer att fortsätta vara fantastiskt!

Det där med medbestämmande behöver inte vara så svårt

I Zürich spärrades många ögon upp idag när en röd spårvagn trafikerade gatorna (spårvagnarna i Zürich är blå-vita, som de i Göteborg). Anledningen är att man snart behöver köpa in ett 60-tal nya vagnar och därför vill testa dem innan köpet. Under testen så kommer både kommentarer från förare och passagerare att samlas in för att man ska kunna säkerställa att de nya spårvagnar motsvarar kundförväntningar såväl som önskemål från förarna. Testen som genomförs nu är den tredje typen av spårvagn som testas.

Jag vet inte om det är jag som är naiv, men är inte detta en bra grej att genomföra innan en investering. Jag drar mig till minnes att inköpet av de nya spårvagnarna i Göteborg för några år sedan orsakade klagomål både från förare och resenärer. Beslut som tas i samråd med berörda brukar ge positiva resultat. Känslan av att kunna påverka, allt från typ av spårvagnar till skattesatser är viktigt. Bara som ett tips från coachen.

Och när jag ändå är inne på Schweiz-temat: "Du är vad du äter" kan tyckas vara en fyndig titel på ett TV-program. Men igår slog det mig vad det heter på tyska, då kan vi snacka fyndigt: "Man ist was man isst". Fast det var bara en parentes.

Marknaden är fortfarande inte redo - men tyskarna kan inte själva dra lasset

De tyska inmatningstarifferna för sol- och vindenergi har varit överlägsna alla andra styrmedel (som det svenska elcertifikatsystemet) då det kommer till att hjälpa nya tekniker in på marknaden och skapa större tillverkningsvolymer. Nu är dock en minskning av dessa på väg, även om en förlängning föreslagits för vissa typer av solcellsinstallationer. Det är inte förvånande att tyskarna börjar dra in på stödet. Marknaden för solceller är ännu inte redo, den behöver fortfarande stöd. Men tyskarna (och spanjorerna) kan inte dra hela lasset själva, speciellt inte nu när det finns en överhängande risk att ett certifikatsystem liknande det svenska kommer att bli EU-standard.

Det enda vettiga är att skrota elcertifikatsystemet och stötta tyskarna i deras kamp att skapa en europeisk, konkurrenskraftig industri för förnyelsebar energiteknik. Annars kommer nästa industriella revolution att utspela sig i en helt annan del av världen än den senaste.

En första slutsats: transporter är för billigt

Det är kanske ingen nyhet, att transporter är för billigt. Men nu, när jag är drygt två månader in på arbetet med mitt ex-jobb så visas det med all önskvärd tydlighet. Jag tittar på hur man ska kunna mäta och styra miljöpåverkan från godstransporter och utför ex-jobbet åt ABB. Efter att ha genomfört mina första intervjuer i veckan så är det en sak som kanske kan ses som förvånande, speciellt från politiskt håll.

För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.

Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?

Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.

Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.

Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.

Om göteborgska trängselavgifter

Det har blossat upp en ordentlig debatt kring införandet av trängselavgifter i Göteborg. Ett nytt enfrågeparti (jag ska inte ens kommentera vad jag tycker om enfrågepartier), Vägvalet, har startats och diskussionen på nätet går varm. Så jag känner att några kommentarer är på plats.

För det första så tycker jag inte att förslaget i Göteborg är perfekt på något sätt; framförallt bör miljöbilar undantas avgifterna och genomresor göras billigare. Dessutom känns det som att 40 betalstationer (jag vet inte om det är sant, men jag läste det någonstans) är aningen överdrivet. Om inte annat för att trängselavgifter inom en inte allt för avlägsen framtid inte kommer att behöva bestämmas av fasta stationer överhuvudtaget utan kan grundas på exakta avstånd i inbyggda GPS:er - vänta några år bara; tekniken är på frammarsch.

För det andra så tycker jag att infrastrukturplaneringen i Göteborg under (S) ledning har varit ett skämt; Götatunneln där både kostnader och tid drog iväg oförsvarligt mycket är ett exempel på de socialdemokratiska, lyckokalkylerade prestigeprojekten. Därför tar det emot för mig att se trängselavgifter som enbart infrastrukturfinansiering (även om det uppenbarligen behövs).

För mig är trängselavgifter en samhällsekonomiskt effektiv miljöåtgärd där externa kostnader internaliseras och, i detta fall, bilisterna får betala för sin miljöpåverkan. Vissa verkar hävda att bilister är extra hårt drabbade, och jag har många gånger tidigare påpekat att det är ett osunt stor fokus på transport då det kommer till minskningar av växthusgaser och luftföroreningar, men om målet är att internalisera alla externa miljökostnader så måste man börja någonstans och detta är just nu praktiskt genomförbart. För mig är polluters pay principle den lag som bör gälla. Även för de på Hisingen.

Vad gäller samhällsekonomisk effektivitet så är det så där härligt politiker-flummigt, men om man ska vara ärlig så är det, hur abstrakt det än låter, något som är bra för alla. Gunnar Lannér, lektor på väg- och trafikgruppen på Chalmers, sa en gång till mig att det är samhällsekonomiskt effektivt att införa trängselavgifter i städer ner till Örebros storlek och man är ju beredd att tro på honom när Jonas Eliasson (KTH) konstaterar att trängselskatterna i Stockholm har varit en succé; bland annat har den samhälleliga vinsten varit 654 MSEK per år, exklusive investeringskostnader, sedan de återinfördes 2007 och trängseln har minskat med 50 procent.

Trängselavgifter är en litet steg på vägen på en internalisering av externa miljökostnader, men det är ett stort steg för mänskligheten. För mig att principen det viktiga; en effektiv miljöpolitik måste bygga på att korrigera då marknaden inte lyckas sätta ett pris på gemensamma tillgångar som miljön. Jag är i alla fall sugen på att lämna över ett jordklot i hyfsat skick till de som kommer efter oss. Är du?

Kompetens och prestationer - inget för Miljöpartiet

Nu har Miljöpartiet i Göteborg visat ett smakprov på vad en röst på dem i valet kommer att innebära i realiteten. I kommunstyrelsen behandlades i veckan en motion från Vänsterpartiet. De vill att den som har högst bruttolön i kommunen inte får ha mer än fyra gånger så hög lön som den med lägst. Denna motion röstade Miljöpartiet, i Sveriges näst största stad, för. De båda partierna skriver följande i yrkandet till motionen (finns tyvärr inte på internet):

"Konsekvensen av förslaget kommer att innebära en lönepolicy där faktorer som kompetens, utbud/efterfrågan på arbetskraft och prestation får en mindre synlig löneeffekt. Istället kommer de timmar som den anställde lägger ner på sitt arbete att vara en tydligare faktor för vilken lön som erhålls."

Citatet är omöjligt att misstolka - en röst på Miljöpartiet är en röst på ett Sverige där kompetens och prestationer inte ska avgöra din lön. Ett Sverige där utbildning och effektivitet inte lönar sig utan det enda som räknas är hur många timmar du lägger ner på jobbet. Inte konstigt att Miljöpartiet ständigt kritiserar den senaste mandatperiodens miljöpolitik - att göra saker snabbt och effektivt är ju inget som verkar falla dem i smaken.

Nu vet vi i alla fall vad Miljöpartiet i Göteborg kommer att åstadkomma om de får styra tillsammans med (S) ytterligare en mandatperiod. Och det är inte vare sig kompetens- eller prestationsrelaterat.

Läs också Rickard som skriver utförligare på ämnet.

Uppdatering: Magnus Andersson kommenterar också Miljöpartiets vänstersväng.

När är det dags för action?

Med risk för att börja låta tjatig för de (kanske tre stycken) som följer min blogg; men är det inte dags snart att bredda fokus i miljödebatten? Det är för mycket produktion, transport och kostnader som diskuteras och för lite energieffektivisering, bebyggelse och besparingar. Missförstå mig rätt, jag står längst fram i leden då det kommer till att vi ska kämpa för en förnyelsebar energiproduktion och fordonsflotta, men det kommer att ta tid - och det finns saker vi kan göra nu, direkt, och spara både energi och pengar på köpet.

Peter Johansson, VD på Schneider Electric Buildings Sweden, skriver idag en debattartikel i Miljö Aktuellt där han manar till energieffektivare byggande - inte bara bland nyproduktioner utan också genom effektivisering av det redan befintliga bostadsbeståndet.

Och det är här min frustration kommer in; jag gjorde min C-uppsats om hållbart byggande - det var två år sedan och en liten klick i havet om man jämför med forskning och genomförda projekt som finns på området. Lik väl är det tyst som muren får politiskt håll. Man pratar bilar, bilar, bilar och mångmiljardinvesteringar i snabbtåg. Men när det kommer till byggbranschen så tigs det som muren. Man vågar inte reglera, inte ställa krav - och då handlar det ändå om åtgärder där investeringarna i de flesta fall skulle vara tillbakabetalda inom tio år och miljövinsterna enorma.

Det svenska byggbeståndet står för 30 procent av koldioxidutsläppen, transporter för 25 procent. Är det kanske dags för en jämställdhetsdebatt även på det här området? Jag säger som den gode Dolph: a little less conversation and a little more action, please.

Den fantastiska människan

Sitter i vår nya, stora lägenhet och filosoferar med ömma muskler (kom precis hem från gymmet). När jag flög ner till Zürich senast så slog det mig hur fantastisk människan är, hur gränslös innovationslustan har varit och vilka möjligheter det finns om man bara låter innovation och entreprenörskap sprudla.

Tanken slog mig just under inflygningen till Zürich, jag satt vid fönstret precis över vingen och tittade ut. Och vad fantastiskt och förunderligt det är att se en hel stad lysa från ovan när man sitter i ett flygplan högt upp i luften. Hittills har människan övervunnit alla hinder naturen har gett henne (även om vissa saker verkar ta längre tid än andra, läs: fusion); vi har lärt oss flyga och lysa upp när solen har gått ner. Och det bara med hjälp av innovativa människor och en vilja att utforska världen, att göra det omöjliga och möjligheten att använda sitt entreprenörskap på en fri marknad.

Om man tänker på det, så är många fantastiska uppfinningar och upptäckter (som elektricitet och flygplan) egentligen bara en efterskapning av det naturen redan gett. Elektriciteten är ett sätt att återskapa ljuset och energin från solen och flygplanet är ett sätt att låta även människan få vingar som fåglarna.

Vad vill jag då med detta (aningen flummiga och way too filosofiska) inlägg? Jo, förutom att berätta att jag precis har varit och tränat, så vill jag slå ett slag mot all valfläskande, förbjudande miljöpartistisk miljöpolitik. Ingen blir gladare av (eller tror jag innerst inne vill) bli förbjuden att köpa bensin eller få sin elförbrukning ransonerad. Däremot tror jag på att människans fantastiskhet kommer att vara det som löser våra problem - om vi tror på alla de begåvade människor därute och deras fantastiska idéer och utformar en politik där det är lättare för nya, smarta lösningar att komma in på marknaden så kommer vi också att kunna lösa de miljöproblem vi har.

Människan har övervunnit alla hinder hon hittills ställts inför - varför skulle det vara annorlunda den här gången när vi är rikare och har mer kunskap än någonsin?