Jag saknar ...

... min finaste som är alldeles för långt ifrån mig. Men nu är det bara en vecka till innan jag ska åka ner till Zürich igen. När jag flyttade till Göteborg och Andreas för tre och ett halvt år sen trodde jag aldrig att jag skulle behöva ha ett distansförhållande igen, all saknad, längtan och alla långa telefonsamtal. Men, även om telefonräkningen är högre, så har jag aldrig varit mer kär. Och jag vet att det alltid kommer att vara vi, och jag räknar timmar tills jag får vara hos min finaste igen. Och även om jag är själv i min lägenhet i Göteborg så känner jag mig aldrig ensam på riktigt.

Aldrig ensam, du är bara ett telefonsamtal bort, bara en vecka bort, sen får jag somna bredvid dig igen.

Det är tur att man håller sig sysselsatt i alla fall. Idag hade jag min första räkneövning, min lärardebut kan man säga. Och jag överlevde mot alla odds. De flesta kom tillbaka efter pausen och jag kunde svara på (nästan) alla frågor. Man får ju hoppas att någon lärde sig något.

Imorgon är det Västkurs i Skövde, och mitt eget lilla projekt - att starta upp CUF i Borås fortsätter. För er som ska dit - förbered er på en matsedel utöver det vanliga. Det är farligt att ge mig för mycket makt ...

Andreas, jag saknar dig. Du betyder allt för mig.

Klimatkonvent!

Den 24-25 november så kommer 250 gymnasieungdomar från hela Västra Götaland på Klimatkonvent i Göteborg. CUF är givetvis på plats i både diskussionsgrupper och i workshops. Det ska bli otroligt intressant och roligt att diskutera klimat och framförallt vad politiken kan göra för klimatet med ungdomar från hela regionen. Kolla gärna in på www.klimatkonventet.se

CUF är med som enda borgerliga ungdomsförbund, vilket verkligen visar att vi är ett grönt, borgerligt alternativ som tar miljöfrågan på allvar. På "andra" sidan finns Grön Ungdom och Ung Vänster med. Jag kan inte låta bli att kommentera Ung Vänsters val av workshop-rubrik: "Det är inte du som ska byta livsstil, det är överklassen". Det är kanske det mest skrattretande jag har hört, visserligen tror jag att ingen radikalt kommer att behöva byta livsstil då nya, mer effektiva tekniker utvecklas - men om någon skulle byta livsstil så kanske man ska titta lite utanför det som är mitt framför näsan och inse att alla i Sverige förbrukar mer av jordens resurser än vad som är hållbart just nu (Gränsen för vad som är hållbart i ett långt perspektiv ligger ungefär vid Indiens förbrukningsnivå per capita). Kör man med byta-livsstils-argument ska det vara alla som ska byta livsstil, i alla fall i vår del av världen.

Har ni hört talas om riktig solidaritet?

GU goes climate change

Nu är jag tillbaka i Sverige igen, en vecka efter i skolan, men vid gott mod som man brukar säga. Det är bara att ta sig i kragen och minska "Vänner" tittandet en liten aning de närmaste veckorna. Måste också tillägga att jag är lika förvånad varje dag som jag går till skolan, och verkligen tycker att föreläsningarna är intressanta, att få läsa miljö, uthållighet och teknikutveckling på heltid är fantastiskt spännande och ni får nog räkna med en hel del miljörelaterade inlägg här i fortsättningen.

Jag tänkte börja ge er ett litet smakprov, för att beskriva skillnaden mellan GU och Chalmers. Vår föreläsare, Christian Azar (som förövrigt sitter med i IPCC, FN:s klimatpanel) var och föreläste på GU och ställde frågan "Varför släpper Sverige ut mindre koldioxid per capita än det europeiska genomsnittet?". En GU kille viftar frenetiskt för att få ordet, och kommer med det fantastiska svaret: "There is less people per capita in Sweden". Underbart.

(För er som undrar så är det rätta svaret att det svenska energiutbudet består nästan uteslutande av vattenkraft och kärnkraft som båda är koldioxidneutrala)

Bond-premiär och Metrointervju

Jag tycker om Internet, i alla fall just nu. En missad vecka i skolan blir liksom betydligt enklare om man kan skriva ut föreläsningarna här nere i Schweiz och se vad klasskamraterna har fått lära sig. Så jag kämpar på på distans kan man väl säga.

Ikväll ska jag och Andreas på Bond-premiären här i Schweiz (jag vet att det är en vecka efter Sverige ..) mysigt värre. Det är liksom trevligare att gå två på bio. Och jag tycker att Daniel Craig är en fantastisk Bond. Innan det ska jag och Jos ta en obligastorisk Starbucks-kaffe, myspys.

Igår ringde Metro Göteborg till mig och ville fråga lite om vad jag trodde om framtiden för Göteborg efter Göran Johansson, så jag vill tipsa er alla (som bor i Göteborg i alla fall) att låta bli att läsa Metro, då det kan dyka upp en bild på mig där. Mest för er egen skull så ni inte sätter morgonkaffet i halsen ..

Som att vakna upp till en ny värld

Det finns ju sämre dagar att börja blogga igen. När jag vaknade imorse (efter alldeles för lite sömn av förklarliga skäl) så kändes det lite som att vakna upp till en ny värld. Bara känslan av att veta att åtta förlorade Bush-år är över och att USA, världens enda supermakt, förhoppningsvis kommer att förändras till det bättre de närmaste fyra åren. Jag vet att Obamas politik har vissa brister, inte minst hans protektionistiska syn och motstånd mot frihandel, men jag tror och hoppas ändå att han är vad USA behöver. Och inte minst det faktum att han har fått massor av unga väljare att gå till valurnorna för första gången talar sitt tydliga språk - USA:s folk tror på Barack Obama och de tror att han kommer att göra skillnad - och är inte det det allra viktigaste?

I natt satt jag och min Andreas i Zürich och zappade mellan olika valvakor - trots att vi båda skulle upp och jobba tidigt så kändes detta som något man inte kan missa. Jag är i Schweiz hela veckan hos min finaste och bara det är ett underbart avbrott i mitt nya liv som gräsänka i Göteborg. Jag ska ta mig i kragen nu, och blogga duktigt. Det är nästan ett löfte.

Hemma igen!

Så är man tillbaka i Sverige och Göteborg igen efter en underbar sommar i Zürich. Jag anlände med tåg igår kväll, och imorse drog skolan igång med nytt Mastersprogram, nya klasskompisar och nya föreläsningssalar. Det tog sin lilla stund att hitta rätt, men sedan flöt allt på bra. Mastersprogrammet som jag nu börjar på och kommer att gå på de närmaste två åren är Industrial Ecology, och så här långt motsvarar det alla förväntningar. Imorgon drar kurserna igång, så vi får väl se om jag är lika positivt inställd då.

Inte bara skolan börjar med blixtfart. Den här veckan är det även möte med Väststyrelsen, uppstartsmöte med nya DS och på fredag åker CUF Göteborg till Grebbestad för en liten weekend-kickoff, det kommer blir underbart att träffa alla igen!

Slötittade förresten lite på 24:an i eftermiddags när jag packade upp mina väskor och fastnade i Obamas tal från demokraternas konvent. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att han är så fantastisk. Jag förstår inte hur någon kan tala på ett sådant sätt att jag får tårar i ögonen trots att det finns flertalet politiska åsikter som jag inte delar. Men så är det, jag faller för retoriken.

Holmenfest och besök

Snart går sommaren mot sitt slut, och det bli dags att åka hem till Göteborg och ny termin i skolan. Spännande med nytt Mastersprogram och nytt år med CUF, men också sorgligt att lämna Schweiz och allt underbart här nere. Helgen har varit mycket trevlig, med både besök av Karin och med Holmenfest, lite sista kvällen med gänget kan man väl säga ...

Tänkte dela med mig av lite bilder:

Holmenfest hos Josefine och Rahpi i Binz. Från vänster: Andreas, Lennart, Raphi, Urs och Hans.

Flickorna på Holmenfesten; Josefine, Annika, Marie och jag.

Jag och Karin på Uetliberg, en fantastisk dag med underbart väder och utsikt över Zürich.

Mysfika i stan med Karin, milkshake och banansplit är kraftigt underskattat, speciellt med Mövenpickglass!

Man ska inte göra det svårare än vad det är

Igår var ingen rolig häckdag, varken för Susanna Kallur eller för de nästan 90 000 kineser som var på plats för att se nationalidolen Liu Xiang springa 110 meter häck. Liu fick som bekant lämna arenan bakvägen efter att hälsenan sagt ifrån. Kineserna på läktaren så i det närmaste förstörda ut och de som blev intervjuade av SVT utanför arenan var alla besvikna över att han inte kunde starta. Men så kom en så där underbar kommentar av en ung kinesiska, SVT:s reporter frågade varför hon tyckte så mycket om Liu Xiang och hon svarade:

"Because I'm Chinese"

Så enkelt, och så självklart. Och så ärligt.

Don't drink and drive?

Ibland stöter man på de där små kulturskillnaderna mellan Sverige och Schweiz, som (förutom språket och de välstädade parkerna) gör att man inser att man befinner sig utomlands. När jag kom ner till Schweiz i juni såg jag att de hade byggt ett nytt hus, en mörkgrå romb mitt på en parkeringsplats som inte alls passade in.

Nu, två månader senare, har jag förstått vad som försigår i den där romben. Inte bara är det den flashigaste biltvätt jag någonsin sett (med stora fönster så man kan titta när bilarna tvättas, som på bio ungefär..) det är dessutom en lounge&bar - och en ganska lyxig sådan att döma av bilderna. Kan man på ett tydligare sätt uppmuntra bilister att sätta sig bakom ratten efter ett par glas? Jag måste ju givetvis testa detta fenomen - återkommer med ytterligare kommentarer.

Naturligtvis tar jag bussen dit.

OS Frustration

För första gången är jag bakbunden under OS. Med bakbunden menar jag fast på jobbet, utan svensk radio, svensk TV eller ens möjligheten att lyssna på radio på internet eftersom vi inte har några hörlursingångar i våra små burkar här nere. Alla OS jag kan minnas har jag suttit fastklistrad framför TV:n och följt allt från vattenpolo och dubbeltrapp till modern femkamp och handboll. Jag har haft koll på alla svenskar, alla kommentatorer och oftast följt både tävlingarna och sett sammandraget på kvällen. Nu är jag utelämnad till OS-studion och Emil Karlssons minut-för-minut rapportering på aftonbladet.se.

Och ja, jag vet att jag inte är ensam och att massor av er där hemma också jobbar på ställen där ni inte kan lyssna på radio eller titta på TV. Men lite, lite extra synd om mig är det i alla fall. Tur att lillebror ska skicka ner OS-bilagan så jag kan drömma mig bort (och hålla koll på när det är värt att gå upp klockan tre på morgonen).

Ikväll bär det av till Basel och Champions League kvalet mellan IFK och FCB. Jag har min svenska flagga från EM-festen prydligt ihopvikt i väskan.

IKEA och svenskar

Igår råkade jag ut för en synnerligen intressant (och ganska komisk) incident som gjorde att jag på allvar ställde mig själv frågan om vi svenskar verkligen är så lätta att känna igen.

Jag och Jos tog tåget till IKEA för att shoppa lite småsaker till hennes nya lägenhet, tavlor, diskborstar och kastruller och så där. Vi skulle också köpa de sista delarna till hennes och Raphis nya säng som de inte fick med sig hem när de var där och handlade stora saker i lördags. Vad vi inte insåg var att de där sista delarna till sängen var två stycken två meters paket, som enligt IKEA:s hemsida väger 13,7 kilo styck (snabb huvudräkning ger 27,4 kilo ihop). Beslutsamma som vi är lastade vi på oss grejerna - Jos två tunga kassar med tavlor och kastruller (och köttbullar till Andreas) och jag de två paketen.

Givetvis hade vi ingen bil, och kollektivtrafiken hem till Jos är ingen barnlek - buss från IKEA till tågstationen, tåg till Hauptbahnhof, byta tåg till Binz och sen gå sista biten hem till henne. Och mellan varje byte var det så klart en liten (inte liten!) promenadsträcka. Sjukt jobbigt var det - men också sjukt kul, speciellt för de som tittade på när vi kämpade oss framåt.

Så till det där med att vara typiskt svenskt; när vi skulle byta andra gången kommer en kille fram och frågar "You are not by any chance Swedish?". Jo, svarar vi, varpå han fortsätter: "I thought so, nobody else would buy so much stuff at IKEA without a car".

Så var det med det, blond, blåögd och bär på stora IKEA-paket - kan man vara närmare den svenska illusionen?

Jag har ont i alla mina muskler idag.

En vanlig dag i Zürich

En strålande dag i Zürich, solen skiner, vattnet glittrar. Jag och Jos körde minipicknick med hemmagjord take-away pasta till lunch i parken vid sjön. Med glass och vattenmelon efteråt. Skönt med lite paus i jobbet (det bli lätt ganska varmt på fjärde våningen utan luftkonditionering ..)

Igår var det Allsång på Skansen, en sådär höjdpunkt för svenskar i utlandet, det kan inte bli mycket mysigare än när man sitter här nere och tittar på Stockholms-solskenet. Schweizarna tycker att vi är galna (inte helt oväntat). Ikväll blir det lite Chailatte på Sihl City, shopping och sen hem till Zollikon och springa en runda på berget. Nice.

Carla Bruni förklarar

"Det är 2008. Kvinnor, även de som är gifta med viktiga män, fortsätter att jobba"

Carla Brunis nya skiva blir tydligen ratad av fransmännen och hon förklarar varför hon gjorde den, trots att hon är gift med Sarkozy. Jag gillar fransmän och franskvinnor. Det är skönt när folk förklarar för en.

Fem veckor i Zürich

Tid går fasansfullt fort, det är det som gör mig så rädd. Det känns som om det var förra veckan jag kom ner hit, men när jag tittar i almanackan så har halva sommaren snart gått och det är fortfarande så mycket som fortfarande ska hinnas med - stränder som ska besökas, restauranger som måste hinnas med, vänner man vill träffa och utflykter som ska göras.

Jag har följt Almedalsveckan via blogg- och nyhetsvärlden, och den vore en lögn att säga att det inte hugger lite i hjärtan när man tänker på hur roligt det hade varit att vara på plats, men that's life och jag har ju det inte så illa här heller.

Tänkte dock dela med mig av några bilder från min junimånad här nere (fotograf är min fantastiska kollega Josefine). Enjoy, och glöm inte att jag saknar er alla där hemma i Sverige!


Jag och Josefine innan Sveriges första match. Man är aldrig så svensk som när man är utomlands.


Andreas på midsommar. Tur att IKEA tar med sig svenska traditioner överallt.


Jag och Jos på midsommar. Lovely väder och härligt sällskap. Erika och Per i bakgrunden.


Holmen-party på Maries balkong, från vänster; jag, Raphi, Marie, Lennart, Annika, Andreas och Hans utanför bild.

Centerpartiet i Göteborg tar ställning mot FRA

Igår tog Centerpartiet i Göteborg beslut om att gå ut med ett uttalande mot den omtalade FRA-lagen. Uttalandet finns att läsa här nedan:

"Tisdagen den 17 juni väntas riksdagen rösta igenom propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet – i folkmun kallad FRA-lagen eller Lex Orwell.
Försvarets radioanstalt (FRA) föreslås få utöka sin signalspaning till att även inkludera trafik i kabel för att kunna möta tekniska förändringar och utöka möjligheterna att spana på allt som innefattas under det vida begreppet ”yttre hot”.

Övervakningen kommer att ske medelst automatisk sökordsteknik, där kopior av alla meddelanden som uppfyller särskilda kriterier kommer att sparas för manuell kontroll av myndighetens personal. Lagförslaget omfattar bara trafik som korsar landets gränser, men då en stor del av trafiken går via utländska servrar kommer merparten av den svenska Internettrafiken ändå att avsökas. Avlyssningen kommer att ske i preventivt syfte, utan att någon misstanke om brott föreligger.

Vilken nytta de föreslagna återgärderna kommer att ha kan ifrågasättas. Personer med onda avsikter lär kryptera sina meddelanden eller sköta sin korrespondens via reguljär post (vilken ännu är fredad från statlig granskning.) Kvar blir den vanlige medborgaren.

Vi anser rätten till privatliv vara en av grundbultarna i det demokratiska samhället och denna syn återfinns i det Öppenhetsmanifest som partiet antog våren 2006 och några månader senare gick till val på. Vi inser också att övervakningen i slutändan kommer att skötas av människor, med de risker som detta för med sig. Det saknas inte exempel på hur övervakningsmöjligheter har missbrukats och databaser läckt. Målen för förslaget är som redan påtalats vaga, och det finns även risk för ändamålsglidning. Regeringens proposition kan dessutom komma att äventyra meddelarskyddet, då inga garantier kan ges att anonyma uppgiftslämnare inte fastnar i FRAs filter.

En av de centerpartistiska förbättringar som anförts till den nya propositionens försvar är den kontrollstation som inrättas för att efter några år granska hur lagen har fungerat. Det torde dock inte vara någon nyhet att när politiska åtgärder väl har implementerats så tenderar de att vara svåra att rulla tillbaka.

De vackra orden i Öppenhetsmanifestet blir inte så mycket mer än just vackra ord på ett papper om inte visionerna avspeglas i sakpolitiken. Det är med besvikelse vi nu ser hur vårt eget parti är delaktigt i införandet av en integritetskränkande lagstiftning av detta slag och vi har full förståelse för det missnöje som många väljare uttrycker inför tisdagens votering.

Ett centerpartistiskt ”JA” den 17 juni kommer att undergräva partiets trovärdighet i integritetsfrågor och vi uppmanar därför riksdagsgruppen att tygla övervakningsivern och låta partipiskan vila."

Tillbaka!

Efter några månaders uppehåll så kommer jag nu tillbaka till bloggandet med målsättningen att hålla i lite längre denna gång. Mycket har hänt sedan senast, och jag är tillbaka i Zürich igen för att tillbringa sommaren här, precis som två år tidigare. Tänkte ge en kortfattad resumé av det senaste halvåret:

- Jag har lyckats ta mig igenom en termin till i skolan, och är nu klar med kandidatutbildningen (3 år). Det hela avslutades förra veckan med att mitt kandidatarbete Uthålligt byggande - framtagande av fyra indikatorer för ett hållbart byggande och tillämpning av dessa på två projekt i Göteborgsområdet lämnades och presenterades. Det har varit ett fantastiskt roligt arbete och enligt vå handledare kommer det att bli en bestseller (dock tveksamt inom vilka kretsar ..)

- Jag har hunnit med två veckor i Zürich över påsk och en vecka i New York (vilken underbar stad!). Nu är jag dessutom tillbaka i Zürich, mitt i EM-hetsen. Underbart.

- CUF Göteborg har valt ny distriktsstyrelse, och jag har blivit vald till ordförande eftersom vår fantastiska Karin Fälldin lämnar oss för pojkvän och jobb i Örebro. Jag ser verkligen framot att starta upp arbetet med den nya styrelsen i höst. Det har också varit stämma i Jönköping, en fantastisk sådan, med härliga debatter och bra (oftast) beslut.

Jag önskar er varmt välkomna tillbaka till min blogg, och utlovar en salig blandning av EM (svårt att låta bli när man är på plats), politik och husbyggande.