Last Thursday we finally - after nine exciting, challenging and wonderful months - released the new components in Dow Jones Sustainability Index (DJSI).
The DJSI index family consists of a world index together with a set of regional and country indexes and is tracking the performance of the most sustainable companies in the world. The beauty of the index (and I am not just saying that because I work with it everyday) is that it makes corporate sustainability efforts and investors interested in putting their money in sustainable companies come together. And it's a win-win for everybody - the companies get recoginition for their hard work and investors get a selection of companies that we believe will outperform in the long run.
Two Swedish companies can be found on the list of top ten additions to DJSI Europe - SCA & Atlas Copco.
All information about the launch of the new results can be found here.
11 September, 2011
20 August, 2011
The challenges of sustainability
Sustainable logistics and sustainable supply chains have always been on my radar and part of my focus. Considering that most companies are moving towards more sustainable business practices, their supply chains and the management of those aiming at a more sustainable cradle-to-grave business model, will be increasingly important and gain more focus going forward.
I came across a great study from Deutsche Post DHL, pin-pointing important aspects and thoughts on sustainability in general, but also more specifically the challenges and opportunities for the logistics sector going forward. I wanted to share some of the aspects where they think that the pursuit of sustainability is especially challenged as well as adding some thoughts that I have on the topic.
As we all know, being unsustainable is often seen as more convienient and cost efficient than being sustainable - but why is that? In the study from Deutsche Post, four points are mentioned - I will share them together with my comments but also two other points on why it is so hard to really make the idea of sustainability come through.
1) Measurability - sustainability is, by definition, the combination of economic, environmental and social aspects. However, none of these can easily be measured in the same unit (if at all). Economic parameters are easily measured in GDP, renevue growth or returns to investors but when we come to intangibles like the environment or the well-beeing of employees it is becoming much harder. There is a clear need for quantification here (many of these aspect are possible to measure in qualitative ways, but much harder to put down in numbers, and even harder to transefer into monetary terms). Carbon pricing is one thing, the Stern report which is putting a price on climate change is another - but a unified and standardized way of measuring environmental and social impact is certainly needed and called for.
2) Dissynchronicity - unsustainable behaviour is often rewarded instantly, and the disadvantages or damage connected to the behaviour is visible only years later. Climate change is the evident example here; fossil fuels gives us cheap (okey, relatively cheap these days) energy immediately whereas the negative effects are still disputed (at least in the US) and will only be visible in the more distant future.
3) Perception of reality and probability - this is highly connected to the previous point; the reality of using unsustainable solutions is seen as positive and profitable; the likelyhood of negative consequences is seen as low or non-existing. Nuclear power is a good example here - the reality is that nuclear power is a reliable, cheap (well, at least with governmental support) and low-carbon energy source. Everybody knows that there is a probability for accidents, radioactive leakage and production of nuclear weapons - but this is seen as so minor that the postive sides of the reality is over-shadowing the potential risks.
4) Assymetric distribution of benefits and change - unsustainable behaviour is normally positively impacting a small group of people, who at the same time are more or less untouched by the negative impact of their actions. However, the future change and impact of this behaviour will ultimately impact another group of people, usually much larger and with less power. If you look at climate change - this is true as most fossil fuels are used in the developed world whereas most impact will hit developing countires.
... and my own additons to this list (I know there are many other challenges but I think that we have captured the most important points in the four bullets above together with my two additions below) ...
5) Disconnection between intention and implementation - there has been a shift over the last decade where increasingly more companies have developed sustainability policies for different parts of their businesses. However, one main challenge still remains, which is the implementation of these policies. There is a big gap between action and intention, that can only be closed if policies and guidelines are structured in a way that makes sense in everyday work for the 'normal' employee.
6) The contradiction between economic growth and environmental sustainability - a cultural shift is still needed to overcome the notion that increased environmental sustainability would lead to decreased economic growth. If implemented correctly, there are no Limits to Growth; they only need to be engineered in a sustainable way. The truth is that most environmental sustainability initiatives now are powered by the same argument - that it will decrease costs.
I do realize that we still have a long way to go - and I also know that I explicitly have said that I do not want to discuss the problems but the solutions; however, I thought that a summary of the problem would enable us all to move forward towards a more solution oriented sustainability discussion. The six points outlined above are all structural issues requiring structural solutions. The unsustainable world order cannot be broken by single players - what we need is a combination of corporations, legislators and investors to put pressure on finding sustainable solutions as well as learning how to identifiy feasible ways forward together with best practice examples.
I will not put any judgement or pre-mature thoughts into the fact that we again have super summer weather in Zurich (after one month of rain and autumn weather), but I think that we all should just see this as small warning signs; which means that we should go out, enjoy the sun, meet some friends and discuss how we can make this world a better place - one step at a time.
I came across a great study from Deutsche Post DHL, pin-pointing important aspects and thoughts on sustainability in general, but also more specifically the challenges and opportunities for the logistics sector going forward. I wanted to share some of the aspects where they think that the pursuit of sustainability is especially challenged as well as adding some thoughts that I have on the topic.
As we all know, being unsustainable is often seen as more convienient and cost efficient than being sustainable - but why is that? In the study from Deutsche Post, four points are mentioned - I will share them together with my comments but also two other points on why it is so hard to really make the idea of sustainability come through.
1) Measurability - sustainability is, by definition, the combination of economic, environmental and social aspects. However, none of these can easily be measured in the same unit (if at all). Economic parameters are easily measured in GDP, renevue growth or returns to investors but when we come to intangibles like the environment or the well-beeing of employees it is becoming much harder. There is a clear need for quantification here (many of these aspect are possible to measure in qualitative ways, but much harder to put down in numbers, and even harder to transefer into monetary terms). Carbon pricing is one thing, the Stern report which is putting a price on climate change is another - but a unified and standardized way of measuring environmental and social impact is certainly needed and called for.
2) Dissynchronicity - unsustainable behaviour is often rewarded instantly, and the disadvantages or damage connected to the behaviour is visible only years later. Climate change is the evident example here; fossil fuels gives us cheap (okey, relatively cheap these days) energy immediately whereas the negative effects are still disputed (at least in the US) and will only be visible in the more distant future.
3) Perception of reality and probability - this is highly connected to the previous point; the reality of using unsustainable solutions is seen as positive and profitable; the likelyhood of negative consequences is seen as low or non-existing. Nuclear power is a good example here - the reality is that nuclear power is a reliable, cheap (well, at least with governmental support) and low-carbon energy source. Everybody knows that there is a probability for accidents, radioactive leakage and production of nuclear weapons - but this is seen as so minor that the postive sides of the reality is over-shadowing the potential risks.
4) Assymetric distribution of benefits and change - unsustainable behaviour is normally positively impacting a small group of people, who at the same time are more or less untouched by the negative impact of their actions. However, the future change and impact of this behaviour will ultimately impact another group of people, usually much larger and with less power. If you look at climate change - this is true as most fossil fuels are used in the developed world whereas most impact will hit developing countires.
... and my own additons to this list (I know there are many other challenges but I think that we have captured the most important points in the four bullets above together with my two additions below) ...
5) Disconnection between intention and implementation - there has been a shift over the last decade where increasingly more companies have developed sustainability policies for different parts of their businesses. However, one main challenge still remains, which is the implementation of these policies. There is a big gap between action and intention, that can only be closed if policies and guidelines are structured in a way that makes sense in everyday work for the 'normal' employee.
6) The contradiction between economic growth and environmental sustainability - a cultural shift is still needed to overcome the notion that increased environmental sustainability would lead to decreased economic growth. If implemented correctly, there are no Limits to Growth; they only need to be engineered in a sustainable way. The truth is that most environmental sustainability initiatives now are powered by the same argument - that it will decrease costs.
I do realize that we still have a long way to go - and I also know that I explicitly have said that I do not want to discuss the problems but the solutions; however, I thought that a summary of the problem would enable us all to move forward towards a more solution oriented sustainability discussion. The six points outlined above are all structural issues requiring structural solutions. The unsustainable world order cannot be broken by single players - what we need is a combination of corporations, legislators and investors to put pressure on finding sustainable solutions as well as learning how to identifiy feasible ways forward together with best practice examples.
I will not put any judgement or pre-mature thoughts into the fact that we again have super summer weather in Zurich (after one month of rain and autumn weather), but I think that we all should just see this as small warning signs; which means that we should go out, enjoy the sun, meet some friends and discuss how we can make this world a better place - one step at a time.
15 August, 2011
Stop running for the bus - about finding sustainable solutions (instead of unsustainable problems)
The world is spinning, everything is constantly changing and life is a marathon where everybody is too busy with catching up. Catching up the bus that is about to leave, catching up with people that you are not even sure that you like, catching up with your blog writing that you haven't done for a (too) long time. Markets are crashing, countries are close to default and companies are doing their best to keep their head over the surface; trying to catch a bit of that last oxygen left in the air.
So why should anybody have time to care about sustainability? If you always are running for the bus - how will you ever manage to make a consious decision as a consumer? And if you are running a company gasping for breath - why should you even consider putting a side a budget for a flashy sustainability report with nice pictures of kids running on meadows? Basic needs will always come first; if you don't even have access to fresh water, your main concern will never be how many grams of carbs are in your salad.
I say - turn it around; this is the time to care about sustainability - all aspects of the concept. Never have we been closer to actually jeopardizing the possibilities of future generations then now. The financial system is more fragile than ever, the natural environment is put under pressure that we do not even know the consequences of and facebook has replaced most human interaction.
I am not saying that sustainability is something that you can just implement and start considering, not as a company and not as an individual. Sustainability will never be about nice reporting, cool commercials or big words. It will not be about who can describe and discuss the problems and it will not be about gradual improvement. In the end it will all be about solution providers, it will be about those who can run a country, a company, a household while looking for solutions and not for problems. Don't read me wrong - I think disclosure and discussions about material problems is one part of finding the solution; but it is for sure not the solution.
The sustainability discussion has been circulating around formulating the problem for way to long and that needs to be turned around. A little more action, a little less conversation - please. The world is like a cancer patient where the doctor has spent years on finding the cause and the exact nature of the tumor but still didn't give once single dose of radiation. We need to take a leap of faith, we need to dare - we need to accept that we will be wrong and that it is a part of the learning process. There is not one solution - it has been said many times before - but there is a big portfolio of possible solutions and we must try our way through all the possible combinations before we find the winning hand.
I want to write about the solutions, I want to write about technology that will be changing the future. I want the discussion to be optimistic and I want the summer to come back to Zurich. Remember, if you miss the bus - there will allways be a new one and while you are waiting, you can look up into the sky and feel the sun on your face.
So why should anybody have time to care about sustainability? If you always are running for the bus - how will you ever manage to make a consious decision as a consumer? And if you are running a company gasping for breath - why should you even consider putting a side a budget for a flashy sustainability report with nice pictures of kids running on meadows? Basic needs will always come first; if you don't even have access to fresh water, your main concern will never be how many grams of carbs are in your salad.
I say - turn it around; this is the time to care about sustainability - all aspects of the concept. Never have we been closer to actually jeopardizing the possibilities of future generations then now. The financial system is more fragile than ever, the natural environment is put under pressure that we do not even know the consequences of and facebook has replaced most human interaction.
I am not saying that sustainability is something that you can just implement and start considering, not as a company and not as an individual. Sustainability will never be about nice reporting, cool commercials or big words. It will not be about who can describe and discuss the problems and it will not be about gradual improvement. In the end it will all be about solution providers, it will be about those who can run a country, a company, a household while looking for solutions and not for problems. Don't read me wrong - I think disclosure and discussions about material problems is one part of finding the solution; but it is for sure not the solution.
The sustainability discussion has been circulating around formulating the problem for way to long and that needs to be turned around. A little more action, a little less conversation - please. The world is like a cancer patient where the doctor has spent years on finding the cause and the exact nature of the tumor but still didn't give once single dose of radiation. We need to take a leap of faith, we need to dare - we need to accept that we will be wrong and that it is a part of the learning process. There is not one solution - it has been said many times before - but there is a big portfolio of possible solutions and we must try our way through all the possible combinations before we find the winning hand.
I want to write about the solutions, I want to write about technology that will be changing the future. I want the discussion to be optimistic and I want the summer to come back to Zurich. Remember, if you miss the bus - there will allways be a new one and while you are waiting, you can look up into the sky and feel the sun on your face.
16 June, 2011
A green room in Copenhagen
I spent last weekend in Copenhagen/Sweden and it was something magic about being touristy so close to home. It was also well needed to be off work for four days - I feel all the energy coming back to me again and the fighting spirit being a bit restored after some tough months.
Our super-cool (and very green) hotel room in Copenhagen (upper picture). It was a great hotel which I can recommend to anyone that likes something that is a bit more boutique and a bitt less Scandic. Being a real tourist i Copenhagen includes, of course, walking along the water in Nyhavn (lower picture).
The time in Sweden was also great, got to see the family and got a sneek-preview of Swedish summer (blue sky, sun, beach & ice cream). Below is a picture from the beach in Åhus.
Anyway - so after a great four day weekend (including celebrating my birthday), I am back at work. Still a lot of hard work to be done before September, but we are getting there and it's exciting. I must say that I am still stunned every day that I am doing something real, something with an impact. After having spent 17 years in school, you get very distant from reality and it is easy to forget that there is a world beyond papers and exams and the liking of your teachers.
I like the world out there - it pushes you boundaries, it challenges you and it makes you to a better person while doing it. It's not until there is something real on the line, something that is impacting not only yourself but also other people, that you can realize your real capabilities and potential.
Our super-cool (and very green) hotel room in Copenhagen (upper picture). It was a great hotel which I can recommend to anyone that likes something that is a bit more boutique and a bitt less Scandic. Being a real tourist i Copenhagen includes, of course, walking along the water in Nyhavn (lower picture).The time in Sweden was also great, got to see the family and got a sneek-preview of Swedish summer (blue sky, sun, beach & ice cream). Below is a picture from the beach in Åhus.
Anyway - so after a great four day weekend (including celebrating my birthday), I am back at work. Still a lot of hard work to be done before September, but we are getting there and it's exciting. I must say that I am still stunned every day that I am doing something real, something with an impact. After having spent 17 years in school, you get very distant from reality and it is easy to forget that there is a world beyond papers and exams and the liking of your teachers.I like the world out there - it pushes you boundaries, it challenges you and it makes you to a better person while doing it. It's not until there is something real on the line, something that is impacting not only yourself but also other people, that you can realize your real capabilities and potential.
07 June, 2011
Where have I been for the last nine months?
I have always believed that bans and restrictions are not what will solve the sustainability and environmental challenges that we are facing but that we need to find solutions through the free market and already established systems. And it's in that exact direction I am currently dedicating my time, my heart and all my energy.
Stay tuned for further updates on the incredible unexciting events of the journey that I call my life.
Stay tuned for further updates on the incredible unexciting events of the journey that I call my life.
New beginning
This is me starting over.
I have blogged in Swedish in the past, but now realized that all my daily interactions are all happening in English and that this is a good time to switch, to start over and to make this blog come alive again.
I have high believes in my Swedish readers (if there are any left) and I am quite sure that the language change won't be an issue for them. I will keep focusing on Swedish environmental policy and politics - but I hope to be able to also expand into some more general thoughts about sustainability since this is what I do everyday and where my heart is.
So welcome - or welcome back!
I have blogged in Swedish in the past, but now realized that all my daily interactions are all happening in English and that this is a good time to switch, to start over and to make this blog come alive again.
I have high believes in my Swedish readers (if there are any left) and I am quite sure that the language change won't be an issue for them. I will keep focusing on Swedish environmental policy and politics - but I hope to be able to also expand into some more general thoughts about sustainability since this is what I do everyday and where my heart is.
So welcome - or welcome back!
06 September, 2010
Dagens citat
"Vi är bäst på miljöresultat. De är bäst på miljöprat"
- Maud Olofsson (efter debatt med Maria Wetterstrand)
Så sjukt sant. Miljöpartiet är mycket prat och lite hockey - och miljön blir inte bättre av goda intentioner.
- Maud Olofsson (efter debatt med Maria Wetterstrand)
Så sjukt sant. Miljöpartiet är mycket prat och lite hockey - och miljön blir inte bättre av goda intentioner.
05 September, 2010
Två veckor kvar till val - uppdatering
Två veckor kvar till val - och jag laddar för att åka hem till Göteborg och köra hårt den sista veckan. Att göra valrörelse på distans är inte det lättaste, men debatten i Sverige och alla uppdateringar följs i alla fall med stort intresse av alla oss svenskar här nere i Zürich.
Sommaren har varit fantastisk och totalt utmattande på samma gång. Jag började jobba på SAM - sustainable asset management i april och de senaste fem månaderna har jag jobbat med att göra årets Dow Jones Sustainability Index. Det har varit massvis med jobb, men också så fantastiskt roligt att se hur olika företag arbetar med sustainability och hur det omsätts i investeringar.
För det är det här som är grejen - det är marknadskrafter som behövs för att få företag att ändra beteende, inte förbud. Under de senaste månaderna har jag sett otaliga exempel på det, och på vilka förbättringar som faktiskt görs - framförallt i Asien - för att gå över till mer hållbara sätt att bedriva företag.
Hursomhelst, nu är det valfokus som gäller. Och bättre sent än aldrig som jag brukar säga. På fredag åker jag till Sverige, och då är det stenhårt kampanjande som gäller. Jag hoppas att vi ses då.
Sommaren har varit fantastisk och totalt utmattande på samma gång. Jag började jobba på SAM - sustainable asset management i april och de senaste fem månaderna har jag jobbat med att göra årets Dow Jones Sustainability Index. Det har varit massvis med jobb, men också så fantastiskt roligt att se hur olika företag arbetar med sustainability och hur det omsätts i investeringar.
För det är det här som är grejen - det är marknadskrafter som behövs för att få företag att ändra beteende, inte förbud. Under de senaste månaderna har jag sett otaliga exempel på det, och på vilka förbättringar som faktiskt görs - framförallt i Asien - för att gå över till mer hållbara sätt att bedriva företag.
Hursomhelst, nu är det valfokus som gäller. Och bättre sent än aldrig som jag brukar säga. På fredag åker jag till Sverige, och då är det stenhårt kampanjande som gäller. Jag hoppas att vi ses då.
02 April, 2010
Nu är det slut med stearinljus ...
Jag är inget jättefan av tidningar som försöker fundera ut fyndiga aprilskämt år efter år (inget kan någonsin slå nylonstrumpa som ger färg-TV ändå). Men detta var ändå ganska kul.
30 March, 2010
Detta är bara början ...
... om vi inte avskaffar elcertifikatsystemet. Inte för att jag tycker att det på något sätt är dåligt att Kina investerar i vindkraft och att kinesisk vindindustri är på stark frammarsch. Tvärt om. Det som är under all kritik är hur Europa (med undantag av Tyskland, Spanien och i perioder Danmark) har hanterat frågan om marknadsintroduktion av ny energiteknik. Jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Utan ett system där vind- och solenergi specifik gynnas genom teknikspecifika lagar så kommer Europa att stå utanför nästa stora industriella revolution. Och det är redan på väg att hända. Många politiker pratar om att vi ska skapa gröna jobb i högteknologiska sektorer, men det sker inte av sig själv och inte utan stöd.
Förövrigt såg jag det här på Miljöaktuellts hemsida. Ingen överraskning kanske att den offentliga sektorn är kass på innovation (eller att de själva tycker att de är bra). Men likväl ett dåligt betyg till stat, regioner och kommuner.
Förövrigt såg jag det här på Miljöaktuellts hemsida. Ingen överraskning kanske att den offentliga sektorn är kass på innovation (eller att de själva tycker att de är bra). Men likväl ett dåligt betyg till stat, regioner och kommuner.
25 March, 2010
Ny distriktsstyrelse i Göteborg
Är nyss hemkommen till min brors lägenhet i Göteborg med en blandning av glädje och vemod. CUF Göteborg har haft distriktsstämma ikväll (väldigt lägligt just när jag var hemma) och jag har avgått som distriktsordförande efter två år. Det har varit två fantastiskt roliga, jobbiga och underbara år och jag vill tacka alla Göteborgs CUF:are som har gett mig förtroendet att leda distriktet. Nostalgisk som jag är så är det med lite vemod i hjärtat, men samtidigt med mycket glädje som jag lämnar över till en alldeles sprillans ny ordförande och en grym distriktsstyrelse. Jag tror inte att det är många distrikt som kan ståta med en sådan rutin och kunskap som ni har! Jag är övertygad om att Göteborg kommer att fortsätta att växa och att ni kommer att göra en grym valkampanj på hemmaplan (medan jag försöker göra mitt bästa från Schweiz).
Den nya styrelsen ser ut som följer:
Ordförande: Henrik Trusell, nyval
Vice ordförande: Daniel Tell, omval
Kassör: Niklas Dahlgren, omval
Ledamöter: Daniel Runvik, omval; Emma Wejedal, omval; Niklas Fröjd, nyval; Ida Jansson, nyval och Malin Henriksson, nyval.
Tack, och lycka till - CUF Göteborg kommer att fortsätta vara fantastiskt!
Den nya styrelsen ser ut som följer:
Ordförande: Henrik Trusell, nyval
Vice ordförande: Daniel Tell, omval
Kassör: Niklas Dahlgren, omval
Ledamöter: Daniel Runvik, omval; Emma Wejedal, omval; Niklas Fröjd, nyval; Ida Jansson, nyval och Malin Henriksson, nyval.
Tack, och lycka till - CUF Göteborg kommer att fortsätta vara fantastiskt!
16 March, 2010
Det där med medbestämmande behöver inte vara så svårt
I Zürich spärrades många ögon upp idag när en röd spårvagn trafikerade gatorna (spårvagnarna i Zürich är blå-vita, som de i Göteborg). Anledningen är att man snart behöver köpa in ett 60-tal nya vagnar och därför vill testa dem innan köpet. Under testen så kommer både kommentarer från förare och passagerare att samlas in för att man ska kunna säkerställa att de nya spårvagnar motsvarar kundförväntningar såväl som önskemål från förarna. Testen som genomförs nu är den tredje typen av spårvagn som testas.
Jag vet inte om det är jag som är naiv, men är inte detta en bra grej att genomföra innan en investering. Jag drar mig till minnes att inköpet av de nya spårvagnarna i Göteborg för några år sedan orsakade klagomål både från förare och resenärer. Beslut som tas i samråd med berörda brukar ge positiva resultat. Känslan av att kunna påverka, allt från typ av spårvagnar till skattesatser är viktigt. Bara som ett tips från coachen.
Och när jag ändå är inne på Schweiz-temat: "Du är vad du äter" kan tyckas vara en fyndig titel på ett TV-program. Men igår slog det mig vad det heter på tyska, då kan vi snacka fyndigt: "Man ist was man isst". Fast det var bara en parentes.
Jag vet inte om det är jag som är naiv, men är inte detta en bra grej att genomföra innan en investering. Jag drar mig till minnes att inköpet av de nya spårvagnarna i Göteborg för några år sedan orsakade klagomål både från förare och resenärer. Beslut som tas i samråd med berörda brukar ge positiva resultat. Känslan av att kunna påverka, allt från typ av spårvagnar till skattesatser är viktigt. Bara som ett tips från coachen.
Och när jag ändå är inne på Schweiz-temat: "Du är vad du äter" kan tyckas vara en fyndig titel på ett TV-program. Men igår slog det mig vad det heter på tyska, då kan vi snacka fyndigt: "Man ist was man isst". Fast det var bara en parentes.
Marknaden är fortfarande inte redo - men tyskarna kan inte själva dra lasset
De tyska inmatningstarifferna för sol- och vindenergi har varit överlägsna alla andra styrmedel (som det svenska elcertifikatsystemet) då det kommer till att hjälpa nya tekniker in på marknaden och skapa större tillverkningsvolymer. Nu är dock en minskning av dessa på väg, även om en förlängning föreslagits för vissa typer av solcellsinstallationer. Det är inte förvånande att tyskarna börjar dra in på stödet. Marknaden för solceller är ännu inte redo, den behöver fortfarande stöd. Men tyskarna (och spanjorerna) kan inte dra hela lasset själva, speciellt inte nu när det finns en överhängande risk att ett certifikatsystem liknande det svenska kommer att bli EU-standard.
Det enda vettiga är att skrota elcertifikatsystemet och stötta tyskarna i deras kamp att skapa en europeisk, konkurrenskraftig industri för förnyelsebar energiteknik. Annars kommer nästa industriella revolution att utspela sig i en helt annan del av världen än den senaste.
Det enda vettiga är att skrota elcertifikatsystemet och stötta tyskarna i deras kamp att skapa en europeisk, konkurrenskraftig industri för förnyelsebar energiteknik. Annars kommer nästa industriella revolution att utspela sig i en helt annan del av världen än den senaste.
15 March, 2010
En första slutsats: transporter är för billigt
Det är kanske ingen nyhet, att transporter är för billigt. Men nu, när jag är drygt två månader in på arbetet med mitt ex-jobb så visas det med all önskvärd tydlighet. Jag tittar på hur man ska kunna mäta och styra miljöpåverkan från godstransporter och utför ex-jobbet åt ABB. Efter att ha genomfört mina första intervjuer i veckan så är det en sak som kanske kan ses som förvånande, speciellt från politiskt håll.
För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.
Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?
Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.
Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.
Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.
För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.
Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?
Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.
Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.
Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.
26 February, 2010
Om göteborgska trängselavgifter
Det har blossat upp en ordentlig debatt kring införandet av trängselavgifter i Göteborg. Ett nytt enfrågeparti (jag ska inte ens kommentera vad jag tycker om enfrågepartier), Vägvalet, har startats och diskussionen på nätet går varm. Så jag känner att några kommentarer är på plats.
För det första så tycker jag inte att förslaget i Göteborg är perfekt på något sätt; framförallt bör miljöbilar undantas avgifterna och genomresor göras billigare. Dessutom känns det som att 40 betalstationer (jag vet inte om det är sant, men jag läste det någonstans) är aningen överdrivet. Om inte annat för att trängselavgifter inom en inte allt för avlägsen framtid inte kommer att behöva bestämmas av fasta stationer överhuvudtaget utan kan grundas på exakta avstånd i inbyggda GPS:er - vänta några år bara; tekniken är på frammarsch.
För det andra så tycker jag att infrastrukturplaneringen i Göteborg under (S) ledning har varit ett skämt; Götatunneln där både kostnader och tid drog iväg oförsvarligt mycket är ett exempel på de socialdemokratiska, lyckokalkylerade prestigeprojekten. Därför tar det emot för mig att se trängselavgifter som enbart infrastrukturfinansiering (även om det uppenbarligen behövs).
För mig är trängselavgifter en samhällsekonomiskt effektiv miljöåtgärd där externa kostnader internaliseras och, i detta fall, bilisterna får betala för sin miljöpåverkan. Vissa verkar hävda att bilister är extra hårt drabbade, och jag har många gånger tidigare påpekat att det är ett osunt stor fokus på transport då det kommer till minskningar av växthusgaser och luftföroreningar, men om målet är att internalisera alla externa miljökostnader så måste man börja någonstans och detta är just nu praktiskt genomförbart. För mig är polluters pay principle den lag som bör gälla. Även för de på Hisingen.
Vad gäller samhällsekonomisk effektivitet så är det så där härligt politiker-flummigt, men om man ska vara ärlig så är det, hur abstrakt det än låter, något som är bra för alla. Gunnar Lannér, lektor på väg- och trafikgruppen på Chalmers, sa en gång till mig att det är samhällsekonomiskt effektivt att införa trängselavgifter i städer ner till Örebros storlek och man är ju beredd att tro på honom när Jonas Eliasson (KTH) konstaterar att trängselskatterna i Stockholm har varit en succé; bland annat har den samhälleliga vinsten varit 654 MSEK per år, exklusive investeringskostnader, sedan de återinfördes 2007 och trängseln har minskat med 50 procent.
Trängselavgifter är en litet steg på vägen på en internalisering av externa miljökostnader, men det är ett stort steg för mänskligheten. För mig att principen det viktiga; en effektiv miljöpolitik måste bygga på att korrigera då marknaden inte lyckas sätta ett pris på gemensamma tillgångar som miljön. Jag är i alla fall sugen på att lämna över ett jordklot i hyfsat skick till de som kommer efter oss. Är du?
För det första så tycker jag inte att förslaget i Göteborg är perfekt på något sätt; framförallt bör miljöbilar undantas avgifterna och genomresor göras billigare. Dessutom känns det som att 40 betalstationer (jag vet inte om det är sant, men jag läste det någonstans) är aningen överdrivet. Om inte annat för att trängselavgifter inom en inte allt för avlägsen framtid inte kommer att behöva bestämmas av fasta stationer överhuvudtaget utan kan grundas på exakta avstånd i inbyggda GPS:er - vänta några år bara; tekniken är på frammarsch.
För det andra så tycker jag att infrastrukturplaneringen i Göteborg under (S) ledning har varit ett skämt; Götatunneln där både kostnader och tid drog iväg oförsvarligt mycket är ett exempel på de socialdemokratiska, lyckokalkylerade prestigeprojekten. Därför tar det emot för mig att se trängselavgifter som enbart infrastrukturfinansiering (även om det uppenbarligen behövs).
För mig är trängselavgifter en samhällsekonomiskt effektiv miljöåtgärd där externa kostnader internaliseras och, i detta fall, bilisterna får betala för sin miljöpåverkan. Vissa verkar hävda att bilister är extra hårt drabbade, och jag har många gånger tidigare påpekat att det är ett osunt stor fokus på transport då det kommer till minskningar av växthusgaser och luftföroreningar, men om målet är att internalisera alla externa miljökostnader så måste man börja någonstans och detta är just nu praktiskt genomförbart. För mig är polluters pay principle den lag som bör gälla. Även för de på Hisingen.
Vad gäller samhällsekonomisk effektivitet så är det så där härligt politiker-flummigt, men om man ska vara ärlig så är det, hur abstrakt det än låter, något som är bra för alla. Gunnar Lannér, lektor på väg- och trafikgruppen på Chalmers, sa en gång till mig att det är samhällsekonomiskt effektivt att införa trängselavgifter i städer ner till Örebros storlek och man är ju beredd att tro på honom när Jonas Eliasson (KTH) konstaterar att trängselskatterna i Stockholm har varit en succé; bland annat har den samhälleliga vinsten varit 654 MSEK per år, exklusive investeringskostnader, sedan de återinfördes 2007 och trängseln har minskat med 50 procent.
Trängselavgifter är en litet steg på vägen på en internalisering av externa miljökostnader, men det är ett stort steg för mänskligheten. För mig att principen det viktiga; en effektiv miljöpolitik måste bygga på att korrigera då marknaden inte lyckas sätta ett pris på gemensamma tillgångar som miljön. Jag är i alla fall sugen på att lämna över ett jordklot i hyfsat skick till de som kommer efter oss. Är du?
11 February, 2010
Kompetens och prestationer - inget för Miljöpartiet
Nu har Miljöpartiet i Göteborg visat ett smakprov på vad en röst på dem i valet kommer att innebära i realiteten. I kommunstyrelsen behandlades i veckan en motion från Vänsterpartiet. De vill att den som har högst bruttolön i kommunen inte får ha mer än fyra gånger så hög lön som den med lägst. Denna motion röstade Miljöpartiet, i Sveriges näst största stad, för. De båda partierna skriver följande i yrkandet till motionen (finns tyvärr inte på internet):
"Konsekvensen av förslaget kommer att innebära en lönepolicy där faktorer som kompetens, utbud/efterfrågan på arbetskraft och prestation får en mindre synlig löneeffekt. Istället kommer de timmar som den anställde lägger ner på sitt arbete att vara en tydligare faktor för vilken lön som erhålls."
Citatet är omöjligt att misstolka - en röst på Miljöpartiet är en röst på ett Sverige där kompetens och prestationer inte ska avgöra din lön. Ett Sverige där utbildning och effektivitet inte lönar sig utan det enda som räknas är hur många timmar du lägger ner på jobbet. Inte konstigt att Miljöpartiet ständigt kritiserar den senaste mandatperiodens miljöpolitik - att göra saker snabbt och effektivt är ju inget som verkar falla dem i smaken.
Nu vet vi i alla fall vad Miljöpartiet i Göteborg kommer att åstadkomma om de får styra tillsammans med (S) ytterligare en mandatperiod. Och det är inte vare sig kompetens- eller prestationsrelaterat.
Läs också Rickard som skriver utförligare på ämnet.
Uppdatering: Magnus Andersson kommenterar också Miljöpartiets vänstersväng.
"Konsekvensen av förslaget kommer att innebära en lönepolicy där faktorer som kompetens, utbud/efterfrågan på arbetskraft och prestation får en mindre synlig löneeffekt. Istället kommer de timmar som den anställde lägger ner på sitt arbete att vara en tydligare faktor för vilken lön som erhålls."
Citatet är omöjligt att misstolka - en röst på Miljöpartiet är en röst på ett Sverige där kompetens och prestationer inte ska avgöra din lön. Ett Sverige där utbildning och effektivitet inte lönar sig utan det enda som räknas är hur många timmar du lägger ner på jobbet. Inte konstigt att Miljöpartiet ständigt kritiserar den senaste mandatperiodens miljöpolitik - att göra saker snabbt och effektivt är ju inget som verkar falla dem i smaken.
Nu vet vi i alla fall vad Miljöpartiet i Göteborg kommer att åstadkomma om de får styra tillsammans med (S) ytterligare en mandatperiod. Och det är inte vare sig kompetens- eller prestationsrelaterat.
Läs också Rickard som skriver utförligare på ämnet.
Uppdatering: Magnus Andersson kommenterar också Miljöpartiets vänstersväng.
08 February, 2010
När är det dags för action?
Med risk för att börja låta tjatig för de (kanske tre stycken) som följer min blogg; men är det inte dags snart att bredda fokus i miljödebatten? Det är för mycket produktion, transport och kostnader som diskuteras och för lite energieffektivisering, bebyggelse och besparingar. Missförstå mig rätt, jag står längst fram i leden då det kommer till att vi ska kämpa för en förnyelsebar energiproduktion och fordonsflotta, men det kommer att ta tid - och det finns saker vi kan göra nu, direkt, och spara både energi och pengar på köpet.
Peter Johansson, VD på Schneider Electric Buildings Sweden, skriver idag en debattartikel i Miljö Aktuellt där han manar till energieffektivare byggande - inte bara bland nyproduktioner utan också genom effektivisering av det redan befintliga bostadsbeståndet.
Och det är här min frustration kommer in; jag gjorde min C-uppsats om hållbart byggande - det var två år sedan och en liten klick i havet om man jämför med forskning och genomförda projekt som finns på området. Lik väl är det tyst som muren får politiskt håll. Man pratar bilar, bilar, bilar och mångmiljardinvesteringar i snabbtåg. Men när det kommer till byggbranschen så tigs det som muren. Man vågar inte reglera, inte ställa krav - och då handlar det ändå om åtgärder där investeringarna i de flesta fall skulle vara tillbakabetalda inom tio år och miljövinsterna enorma.
Det svenska byggbeståndet står för 30 procent av koldioxidutsläppen, transporter för 25 procent. Är det kanske dags för en jämställdhetsdebatt även på det här området? Jag säger som den gode Dolph: a little less conversation and a little more action, please.
Peter Johansson, VD på Schneider Electric Buildings Sweden, skriver idag en debattartikel i Miljö Aktuellt där han manar till energieffektivare byggande - inte bara bland nyproduktioner utan också genom effektivisering av det redan befintliga bostadsbeståndet.
Och det är här min frustration kommer in; jag gjorde min C-uppsats om hållbart byggande - det var två år sedan och en liten klick i havet om man jämför med forskning och genomförda projekt som finns på området. Lik väl är det tyst som muren får politiskt håll. Man pratar bilar, bilar, bilar och mångmiljardinvesteringar i snabbtåg. Men när det kommer till byggbranschen så tigs det som muren. Man vågar inte reglera, inte ställa krav - och då handlar det ändå om åtgärder där investeringarna i de flesta fall skulle vara tillbakabetalda inom tio år och miljövinsterna enorma.
Det svenska byggbeståndet står för 30 procent av koldioxidutsläppen, transporter för 25 procent. Är det kanske dags för en jämställdhetsdebatt även på det här området? Jag säger som den gode Dolph: a little less conversation and a little more action, please.
04 February, 2010
Den fantastiska människan
Sitter i vår nya, stora lägenhet och filosoferar med ömma muskler (kom precis hem från gymmet). När jag flög ner till Zürich senast så slog det mig hur fantastisk människan är, hur gränslös innovationslustan har varit och vilka möjligheter det finns om man bara låter innovation och entreprenörskap sprudla.
Tanken slog mig just under inflygningen till Zürich, jag satt vid fönstret precis över vingen och tittade ut. Och vad fantastiskt och förunderligt det är att se en hel stad lysa från ovan när man sitter i ett flygplan högt upp i luften. Hittills har människan övervunnit alla hinder naturen har gett henne (även om vissa saker verkar ta längre tid än andra, läs: fusion); vi har lärt oss flyga och lysa upp när solen har gått ner. Och det bara med hjälp av innovativa människor och en vilja att utforska världen, att göra det omöjliga och möjligheten att använda sitt entreprenörskap på en fri marknad.
Om man tänker på det, så är många fantastiska uppfinningar och upptäckter (som elektricitet och flygplan) egentligen bara en efterskapning av det naturen redan gett. Elektriciteten är ett sätt att återskapa ljuset och energin från solen och flygplanet är ett sätt att låta även människan få vingar som fåglarna.
Vad vill jag då med detta (aningen flummiga och way too filosofiska) inlägg? Jo, förutom att berätta att jag precis har varit och tränat, så vill jag slå ett slag mot all valfläskande, förbjudande miljöpartistisk miljöpolitik. Ingen blir gladare av (eller tror jag innerst inne vill) bli förbjuden att köpa bensin eller få sin elförbrukning ransonerad. Däremot tror jag på att människans fantastiskhet kommer att vara det som löser våra problem - om vi tror på alla de begåvade människor därute och deras fantastiska idéer och utformar en politik där det är lättare för nya, smarta lösningar att komma in på marknaden så kommer vi också att kunna lösa de miljöproblem vi har.
Människan har övervunnit alla hinder hon hittills ställts inför - varför skulle det vara annorlunda den här gången när vi är rikare och har mer kunskap än någonsin?
Tanken slog mig just under inflygningen till Zürich, jag satt vid fönstret precis över vingen och tittade ut. Och vad fantastiskt och förunderligt det är att se en hel stad lysa från ovan när man sitter i ett flygplan högt upp i luften. Hittills har människan övervunnit alla hinder naturen har gett henne (även om vissa saker verkar ta längre tid än andra, läs: fusion); vi har lärt oss flyga och lysa upp när solen har gått ner. Och det bara med hjälp av innovativa människor och en vilja att utforska världen, att göra det omöjliga och möjligheten att använda sitt entreprenörskap på en fri marknad.
Om man tänker på det, så är många fantastiska uppfinningar och upptäckter (som elektricitet och flygplan) egentligen bara en efterskapning av det naturen redan gett. Elektriciteten är ett sätt att återskapa ljuset och energin från solen och flygplanet är ett sätt att låta även människan få vingar som fåglarna.
Vad vill jag då med detta (aningen flummiga och way too filosofiska) inlägg? Jo, förutom att berätta att jag precis har varit och tränat, så vill jag slå ett slag mot all valfläskande, förbjudande miljöpartistisk miljöpolitik. Ingen blir gladare av (eller tror jag innerst inne vill) bli förbjuden att köpa bensin eller få sin elförbrukning ransonerad. Däremot tror jag på att människans fantastiskhet kommer att vara det som löser våra problem - om vi tror på alla de begåvade människor därute och deras fantastiska idéer och utformar en politik där det är lättare för nya, smarta lösningar att komma in på marknaden så kommer vi också att kunna lösa de miljöproblem vi har.
Människan har övervunnit alla hinder hon hittills ställts inför - varför skulle det vara annorlunda den här gången när vi är rikare och har mer kunskap än någonsin?
18 December, 2009
Ett slut är också en början ...
Sitter på golvet i en tom och urstädad lägenhet. Det känns nästan surrealistiskt att det är samma lägenhet som jag har bott i under fyra av mina Chalmers år. Vemodigt, men också spännande att få göra något nytt och spännande. Och att äntligen få bo ihop med Andreas igen.
Ett slut är en början, brukar man säga. Och nu är det ex-jobb och sedan förhoppningsvis ett riktigt, spännande och utmanande jobb som väntar. Men jag kommer aldrig glömma Göteborg och tiden här. Den har varit sådär underbar, krävande och livsomvälvande som man kan förvänta sig av sin högskoletid. Och jag kommer aldrig att glömma alla människor som gjorde den sådär fantastisk och jag hoppas att ni aldrig glömmer mig trots att jag försvinner till Schweiz.
Nu ska vi packa in det sista i bilen och sen kommer min underbaraste Andreas hem!
Ett slut är en början, brukar man säga. Och nu är det ex-jobb och sedan förhoppningsvis ett riktigt, spännande och utmanande jobb som väntar. Men jag kommer aldrig glömma Göteborg och tiden här. Den har varit sådär underbar, krävande och livsomvälvande som man kan förvänta sig av sin högskoletid. Och jag kommer aldrig att glömma alla människor som gjorde den sådär fantastisk och jag hoppas att ni aldrig glömmer mig trots att jag försvinner till Schweiz.
Nu ska vi packa in det sista i bilen och sen kommer min underbaraste Andreas hem!
14 December, 2009
Klimatstrategi och krigsstrategi - vad har de gemensamt?
För er som känner mig (politiskt i alla fall) så vet ni det redan, och för er som inte gör det så får ni reda på det nu; det senaste året har jag drivit en liten privat mission i Centerpartiet och CUF - nämligen att man ska skrota elcertifikatsystemet som har en tendens att bara gynna redan etablerade aktörer på energimarknaden och förnyelsebara bränslen som redan är kommersiellt gångbara. Jag skriver om det här bland annat. Min kamp kom i alla fall halvvägs - det kom in i CUF:s sakpolitiska program, klubbades på (C) Göteborgs distriktsstämma och slutade vid detta aningen urvattnade citat: "Centerpartiet vill ... stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion då det kommer till sol- och vågkraft".
Hur som helst sitter jag just nu och skriver på ett scientific paper om just elcertifikat och till vilken grad de underlättar marknadsintroduktion för nya entreprenörer. Handledare är min favorit elcertifikatsguru Staffan Jacobsson som var den som öppnade mina ögon för problemen med systemet förra hösten. Idag delade han med sig av en liknelse utöver det vanliga - och den tänker jag skicka vidare till er nu:
När man fortfarande utformade den svenska krigföringen efter potentiella angrepp från att ryssen skulle anfalla så var grundtanken i Skåne att ryssarna skulle landstiga på Österlen. Strategin var då att genskjuta dem genom att kasta sig över Linderödsåsen och mota tillbaka dem innan de hann landstiga i någon hamn, då skulle det vara kört. Målet var effectiveness snarare än efficiency - ryssen skulle motas bort från hamnarna även om det resulterade i fler dödsoffer. Fokus var att på ett effektivt sätt lyckas med målsättningen (inga ryssar på svensk mark) även om kostnaden var högre än vad den skulle kunna ha varit om krigsföringen lagts upp på ett annat sätt.
Kanske anar ni vart jag är på väg. Kanske är det för sent för oss att tänka neoklassisk kostnadseffektivitet ut i fingerspetsarna när ryssen är halvvägs in i hamnen (eller klimatförändringarna är på väg att trilla över kanten till oåterkalleliga). Kanske måste vi bara köra, för att nå ett effektivt resultat och döda ryssen i tid (eller ställa om till ett helt nytt energisystem innan det är för sent) även om det kommer att kosta några extra svenska soldater livet (eller några extra procent av BNP). Kanske är den strategin det enda sättet att rädda livet på de civila skåningarna när ryssarna invaderar (eller rädda alla de länder som kommer att drabbas otroligt hårt av ett förändrat klimat). Kanske måste vi sätta effectiveness över efficiency just i detta fallet.
Jag har inte bestämt mig själv vad som kommer vara mest lyckat rent politiskt, men jag vet att vi måste handla nu och jag hoppas att alla ledare som bråkar på COP15 förstår det och gör något vettigt med de mandat de har fått från alla oss som inte kan vara där. Men det är onekligen en bra liknelse som tål att tänkas på. Speciellt för dem som ständigt ser på världen genom neoklassiska glasögon.
Några svenska soldaters liv mot att hindra ryssen från att ta över Skåne - var drar vi gränsen? Kanske är teknikspecifika inmatningslagar en av lösningarna?
Hur som helst sitter jag just nu och skriver på ett scientific paper om just elcertifikat och till vilken grad de underlättar marknadsintroduktion för nya entreprenörer. Handledare är min favorit elcertifikatsguru Staffan Jacobsson som var den som öppnade mina ögon för problemen med systemet förra hösten. Idag delade han med sig av en liknelse utöver det vanliga - och den tänker jag skicka vidare till er nu:
När man fortfarande utformade den svenska krigföringen efter potentiella angrepp från att ryssen skulle anfalla så var grundtanken i Skåne att ryssarna skulle landstiga på Österlen. Strategin var då att genskjuta dem genom att kasta sig över Linderödsåsen och mota tillbaka dem innan de hann landstiga i någon hamn, då skulle det vara kört. Målet var effectiveness snarare än efficiency - ryssen skulle motas bort från hamnarna även om det resulterade i fler dödsoffer. Fokus var att på ett effektivt sätt lyckas med målsättningen (inga ryssar på svensk mark) även om kostnaden var högre än vad den skulle kunna ha varit om krigsföringen lagts upp på ett annat sätt.
Kanske anar ni vart jag är på väg. Kanske är det för sent för oss att tänka neoklassisk kostnadseffektivitet ut i fingerspetsarna när ryssen är halvvägs in i hamnen (eller klimatförändringarna är på väg att trilla över kanten till oåterkalleliga). Kanske måste vi bara köra, för att nå ett effektivt resultat och döda ryssen i tid (eller ställa om till ett helt nytt energisystem innan det är för sent) även om det kommer att kosta några extra svenska soldater livet (eller några extra procent av BNP). Kanske är den strategin det enda sättet att rädda livet på de civila skåningarna när ryssarna invaderar (eller rädda alla de länder som kommer att drabbas otroligt hårt av ett förändrat klimat). Kanske måste vi sätta effectiveness över efficiency just i detta fallet.
Jag har inte bestämt mig själv vad som kommer vara mest lyckat rent politiskt, men jag vet att vi måste handla nu och jag hoppas att alla ledare som bråkar på COP15 förstår det och gör något vettigt med de mandat de har fått från alla oss som inte kan vara där. Men det är onekligen en bra liknelse som tål att tänkas på. Speciellt för dem som ständigt ser på världen genom neoklassiska glasögon.
Några svenska soldaters liv mot att hindra ryssen från att ta över Skåne - var drar vi gränsen? Kanske är teknikspecifika inmatningslagar en av lösningarna?
07 December, 2009
Innovation och IKEA; bra kombination
Har jobbat på IKEA hela helgen, är ganska trött nu - det känns som att halva Västsverige har varit där för att köpa ljus till julen. Det finns få ställen som man kan träffa lika mycket intressant folk som på IKEA och jag har två små berättelser som jag bara måste dela med mig av. Det finns inga gränser för människan innovation och nyskapande och detta är bara små smakprov på det.
- Den första kunden som kom in i lördags morse fyllde en hel kundvagn med värmeljus (120 stycken 100-pack med GLIMMA). Jag stod precis bredvid, och trevlig som man är i sin gula IKEA tröja så frågade jag om han gillade att att tända ljus (jag förväntade mig givetvis svaret att han köpte till ett företag eller liknande). Då berättar han att han värmer hela sitt hus från 1860-talet med värmeljus; ett 100-pack om dagen går det åt. Nu köpte han på det så att det skulle räcka till mars. Fascinerande, ett sådär lagom mått av galenskap, snålhet och innovation. Mysigt måste det vara också.
- När jag stod och plockade TINDRA LJUV (trepack med doftljus som luktar kanelbulle, chokladkaka och kola) så hör jag ett gäng killar i 25 års åldern bakom mig stå och diskutera ljusen. Ljusavdelningen är ju sällan fullsmockad med killar i den åldern så jag spetsade öronen; den ena killen hade köpt ett paket ljus och tänt kanelbulleljuset när han hade visning på lägenheten han skulle sälja. Ett enkelt sätt att få lite hemtrevlig doft - och tydligen ett bra sätt att få upp priset lite när det blev budgivning. Det slutade med att alla hans kompisar tyckte att det var en bra idé och köpte varsitt paket.
Nu är dags för spurten innan jul - 3 caseinlämningar, 2 presentationer och 1 tenta ska samsas med försäljning av möbler, flyttstädning och lite möten. Den 18:e december kan jag andas ut. Då är sista kursen på Chalmers avklarad, bara ex-jobbet kvar och Andreas kommer hem och vårt 1,5 år långa distansförhållande sjunger äntligen på sista versen.
- Den första kunden som kom in i lördags morse fyllde en hel kundvagn med värmeljus (120 stycken 100-pack med GLIMMA). Jag stod precis bredvid, och trevlig som man är i sin gula IKEA tröja så frågade jag om han gillade att att tända ljus (jag förväntade mig givetvis svaret att han köpte till ett företag eller liknande). Då berättar han att han värmer hela sitt hus från 1860-talet med värmeljus; ett 100-pack om dagen går det åt. Nu köpte han på det så att det skulle räcka till mars. Fascinerande, ett sådär lagom mått av galenskap, snålhet och innovation. Mysigt måste det vara också.
- När jag stod och plockade TINDRA LJUV (trepack med doftljus som luktar kanelbulle, chokladkaka och kola) så hör jag ett gäng killar i 25 års åldern bakom mig stå och diskutera ljusen. Ljusavdelningen är ju sällan fullsmockad med killar i den åldern så jag spetsade öronen; den ena killen hade köpt ett paket ljus och tänt kanelbulleljuset när han hade visning på lägenheten han skulle sälja. Ett enkelt sätt att få lite hemtrevlig doft - och tydligen ett bra sätt att få upp priset lite när det blev budgivning. Det slutade med att alla hans kompisar tyckte att det var en bra idé och köpte varsitt paket.
Nu är dags för spurten innan jul - 3 caseinlämningar, 2 presentationer och 1 tenta ska samsas med försäljning av möbler, flyttstädning och lite möten. Den 18:e december kan jag andas ut. Då är sista kursen på Chalmers avklarad, bara ex-jobbet kvar och Andreas kommer hem och vårt 1,5 år långa distansförhållande sjunger äntligen på sista versen.
27 November, 2009
Debatt och en fantastisk riksdagslista i Göteborg
Långt blogguppehåll har det blivit - men nu är det dags att dra igång igen. Mycket har såklart hänt sedan i somras, men jag börjar med det senaste. Igår fick jag mina "15 minutes of fame"; jag var med i Debatt och diskuterade klimatkris. 4 CUF:are var på plats - jag, Magnus Andersson, Emma Wejedal och Daniel Tell för att diskutera tillväxt och klimatet. Programmet i sin helhet och eftersnacket kan du se här.
Betydligt mer fantastiskt än att jag fick vara med i TV är det faktum att Centerpartiet i Göteborg nu har spikat sina listor till valet nästa år. Med den yngsta riksdagslistan någonsin, 55 procent av kandidaterna är under 30 år, så kommer vi att lyfta Göteborg i september 2010. Och det mest fantastiska är att medan (S) kvoterar in ungdomar på sina listor genom stämmobeslut (och då är det 25 procent under 35 år som gäller) så är vår fantastiska lista ett resultat av fantastiska och starka individer. Rickard Nordin är på andra plats på listan - grymt!
Imorgon blir det inspirationsdag i Göteborg och sedan hem till mamma och pappa för att äta julbord på söndag. Fin uppladdning för näst sista tentan någonsin på tisdag.
Betydligt mer fantastiskt än att jag fick vara med i TV är det faktum att Centerpartiet i Göteborg nu har spikat sina listor till valet nästa år. Med den yngsta riksdagslistan någonsin, 55 procent av kandidaterna är under 30 år, så kommer vi att lyfta Göteborg i september 2010. Och det mest fantastiska är att medan (S) kvoterar in ungdomar på sina listor genom stämmobeslut (och då är det 25 procent under 35 år som gäller) så är vår fantastiska lista ett resultat av fantastiska och starka individer. Rickard Nordin är på andra plats på listan - grymt!
Imorgon blir det inspirationsdag i Göteborg och sedan hem till mamma och pappa för att äta julbord på söndag. Fin uppladdning för näst sista tentan någonsin på tisdag.
18 June, 2009
Learning how to go with the flow
Efter en och en halv veckas joggande i skogen ovanför Zollikon varje morgon har jag kunnat konstatera att jag har gjort en sak rätt och många, många fel ur ett hemmafruperspektiv.
Rätt: Det är helt rätt att ge sig ut runt klockan nio för dagens motionsrunda. Skogen är fylld med hemmafruar som precis har skickat iväg barnen till skolan och mannen till jobbet.
Fel: Mitt största fel är helt klart att jag faktiskt springer. Det verkar vara helt ute. Man ska gå, så är det. Men jag är stark, och kämpar mot grupptrycket. Sen är det tydligen inte helt optimalt att vara själv (även om jag har ipoden med mig); man ska ha hund, stavar, häst eller åtminstone en annan hemmafru med sig. Kombinationer av så många som möjligt, exempelvis stavar, hund och vän eller häst och stavar verkar ge extra pluspoäng.
Hursomhelst, jag kämpar på. Det finns mycket anpassning att göra - men imorgon är det midsommar och jag har varit på IKEA och shoppat sill och tunnbröd så det kommer att bli fantastiskt!
Rätt: Det är helt rätt att ge sig ut runt klockan nio för dagens motionsrunda. Skogen är fylld med hemmafruar som precis har skickat iväg barnen till skolan och mannen till jobbet.
Fel: Mitt största fel är helt klart att jag faktiskt springer. Det verkar vara helt ute. Man ska gå, så är det. Men jag är stark, och kämpar mot grupptrycket. Sen är det tydligen inte helt optimalt att vara själv (även om jag har ipoden med mig); man ska ha hund, stavar, häst eller åtminstone en annan hemmafru med sig. Kombinationer av så många som möjligt, exempelvis stavar, hund och vän eller häst och stavar verkar ge extra pluspoäng.
Hursomhelst, jag kämpar på. Det finns mycket anpassning att göra - men imorgon är det midsommar och jag har varit på IKEA och shoppat sill och tunnbröd så det kommer att bli fantastiskt!
17 June, 2009
SGBC - men byggbranschen behöver mer än frivilliga övernskommelser
I veckan har Sweden Green Building Council bildats. Det hela är en sammanslutning mellan byggföretag, arkitekter, fastighetsägare och andra som har inflytande över svensk byggindustri. Drift av byggnader står idag för mellan 30 coh 40 procent av energianvändningen i världen - men har en otrolig förbättringspotential som är alldeles för outnyttjad. En paraplyorganisation som denna kan förhoppningsvis hjälpa till att dra upp gemensamma riktlinjer för en bransch som enligt min mening har alldeles för slapp lagstiftning när det kommer till energianvändning.
Byggbranschen är långsam och konservativ och den behöver minst sagt en sprak i baken när det kommer till energieffektivisering och energisnåla hus. En lagstiftning på 110 kWh/kvadratmeter och år är alldeles för lam när man utan särkilt stora investeringar kan bygga hus med halva energiåtgången. Jag har bland annat tidigare skrivit om ämnet här, här och här. Och CUF är, vad jag vet, det enda ungdomsförbund som har ett stämmobesult på att vi vill sänka 110 kWh-lagstiftningen.
Teknikutveckling och åtgärder som underlättar för ny teknik att ta sig in på marknaden är några av de absolut viktigaste frågorna om vi ska kunna möta klimatkrisen, och det som frusterar mig så sjukt mycket är när det finns teknik som är maknadsmässigt gångbar men som inte används för att lagstiftningen är för slapp i en konservativ bransch. SGBC är ett steg i rätt riktning och jag hoppas på goda resultat - men frivilla överenskommelser kommer inte att vara nog för att förändra så snabbt som vi behöver.
Jag finner det fortfarande både intressant och besynnerligt att det diskuteras transport och därmed både morötter och piskor för att få oss att gå över till mer hållbara transportslag och drivmedel medan byggbranschen och hela byggbeståndet fortfarande är tabu och vandrar i någon form av mörker. Transporter svarar för 25 procent av energianvändningen - byggbeståndet för 30 till 40 procent. Varför detta mörker i den poltiska debatten?
Byggbranschen är långsam och konservativ och den behöver minst sagt en sprak i baken när det kommer till energieffektivisering och energisnåla hus. En lagstiftning på 110 kWh/kvadratmeter och år är alldeles för lam när man utan särkilt stora investeringar kan bygga hus med halva energiåtgången. Jag har bland annat tidigare skrivit om ämnet här, här och här. Och CUF är, vad jag vet, det enda ungdomsförbund som har ett stämmobesult på att vi vill sänka 110 kWh-lagstiftningen.
Teknikutveckling och åtgärder som underlättar för ny teknik att ta sig in på marknaden är några av de absolut viktigaste frågorna om vi ska kunna möta klimatkrisen, och det som frusterar mig så sjukt mycket är när det finns teknik som är maknadsmässigt gångbar men som inte används för att lagstiftningen är för slapp i en konservativ bransch. SGBC är ett steg i rätt riktning och jag hoppas på goda resultat - men frivilla överenskommelser kommer inte att vara nog för att förändra så snabbt som vi behöver.
Jag finner det fortfarande både intressant och besynnerligt att det diskuteras transport och därmed både morötter och piskor för att få oss att gå över till mer hållbara transportslag och drivmedel medan byggbranschen och hela byggbeståndet fortfarande är tabu och vandrar i någon form av mörker. Transporter svarar för 25 procent av energianvändningen - byggbeståndet för 30 till 40 procent. Varför detta mörker i den poltiska debatten?
12 June, 2009
Man gör bara ett debutalbum
Jag inser att Johan Palm bara är typ sexton och att han troligen inte har några intentioner att går med i mensa anytime soon, men kunde ingen av de som producerade hans reklamfilm förklarat att man bara gör ett debutalbum (ja, jag tillbringar för mycket tid framför TV:n).
Imorgon blir det sola, bada och prata politik på Letten med Andreas och Lars på dagen och födelsedagsmiddag på kvällen. Inte dåligt. Det kommer att bli en fantastisk Zürich-helg.
Imorgon blir det sola, bada och prata politik på Letten med Andreas och Lars på dagen och födelsedagsmiddag på kvällen. Inte dåligt. Det kommer att bli en fantastisk Zürich-helg.
Flodhästgener och ISO14001 certifiering
Idag har (troligtvis) det första pressmeddelandet någonsin innehållande mig skickats ut. Jag är såklart sjukt glad och nöjd, men problematiken med min flodhäst-look är ganska påtaglig i fotografiet. Nu när jag är hemmafru har jag ju som bekant hyfsat mycket tid över (mellan pressvecksstrykandet) att analysera obetydliga saker och det är ett faktum: På 80 procent av alla bilder som jag är med på sticker jag ut hakan i en väldigt påtaglig flodhästpose. Förhoppningsvis är det bara en stillbildsdefekt och inte ett tecken på en okänd flodhästs mormors-mormors-mor. Jag får diskutera det med mamma och pappa vid tillfälle.
Uppdatering: Jag vill ju inte påstå att pressmeddelandet kommer att göra mig till landskändis - men kanske kändis i nordöstra Skåne för en dag. Hittills har Kristianstadsbladet ringt och jag hittade detta på Norra Skånes hemsida.
Något som jag helt glömde bort att skriva om i valrörelsen, men som jag är otroligt glad och stolt över (och som kanske bevisar vilket parti som är det riktiga miljöpartiet) är att Centerpartiet som (troligtvis) första parti i hela världen har blivit certifierade enligt ISO 14001 som innebär att man har ett internationellt certifierat miljöledningssystem. En sådan certifiering är en bekräftelse på att man tar miljöproblematiken på största allvar och har en strategi för hur man ska handskas med den inom organisationen. Som jag sagt så många gånger tidigare - det är detta som skiljer Centerpartiet från Miljöpartiet - vi är doers, inte tomma löften.
Uppdatering: Jag vill ju inte påstå att pressmeddelandet kommer att göra mig till landskändis - men kanske kändis i nordöstra Skåne för en dag. Hittills har Kristianstadsbladet ringt och jag hittade detta på Norra Skånes hemsida.
Något som jag helt glömde bort att skriva om i valrörelsen, men som jag är otroligt glad och stolt över (och som kanske bevisar vilket parti som är det riktiga miljöpartiet) är att Centerpartiet som (troligtvis) första parti i hela världen har blivit certifierade enligt ISO 14001 som innebär att man har ett internationellt certifierat miljöledningssystem. En sådan certifiering är en bekräftelse på att man tar miljöproblematiken på största allvar och har en strategi för hur man ska handskas med den inom organisationen. Som jag sagt så många gånger tidigare - det är detta som skiljer Centerpartiet från Miljöpartiet - vi är doers, inte tomma löften.
11 June, 2009
Hemmafrulivet dag tre och valreflektioner
Idag har jag lämnat det ombonade hemmet i Zollikon och begett mig in till Zürich med min Burberry väska i högsta hugg som en äkta hemmafru. Klar överrepresentation av kvinnor på bussen, en härlig tur på stan och en islatte. Sen hämtade jag Andreas bil på hans jobb och begav mig tillbaka hem. Underbar dag.
Liten reflektion: Bara i ett land med mer jordbrukssubventioner än i EU-området kan man uppleva det jag upplevde idag - framför UBS (en av Europas största banker) huvudkontor finns en bondgård med åtta (!) kor. Fabulous.
På tal om jordbrukssubventioner så försöker jag fortfarande förstå hur Miljöpartiet kan lyckas så väl med sin överbudspolitik. Även Karl och Oscar har reflekterat över detta. Det må vara så att väljare är irrationella och att marginalkostanderna för "mysalternativen" är låga men jag tror fortfarande att mycket av svaret ligger i Centerpartiets sätt att märknadsföra oss. Vi har inte nått ut med vår miljöpolitik. Väljarna förknippar oss fortfarande inte med miljöpolitik och ingen är tillräckligt tydlig med vad som skiljer oss från Miljöpartiet och varför vår väg kommer att vara minst lika effektiv som förbudsvägen.
Personligen tror jag att en lösning kan vara ett namnbyte. Centerpartiet attraherar inga nya väljargrupper, eller åtminstone sker övergången otroligt långsamt. Centerpartiet är som bekant inte det mest hippa namnet, det är inget lockande i det - det är mellanmjölk, så är det bara. Ett alternativ för att nå ut är kanske att snylta lite från ett av de nyaste (surprise) schweiziska partierna - die grün-liberale (även den som inte är det minsta bevandrad i tyska bör kunna räkna ut betydelsen av det). Man kanske inte behöver gå hela vägen, men ett tillägg á la Folkpartiet till Centerpartiet - miljöliberalerna eller Centerpartiet - gröna liberaler skulle kunna göra gott.
Jag ber till Darwin och alla de andra killarna i min personliga vetenskapsreligon om en marknadsföring som träffar på rätt ställen till nästa val.
Liten reflektion: Bara i ett land med mer jordbrukssubventioner än i EU-området kan man uppleva det jag upplevde idag - framför UBS (en av Europas största banker) huvudkontor finns en bondgård med åtta (!) kor. Fabulous.
På tal om jordbrukssubventioner så försöker jag fortfarande förstå hur Miljöpartiet kan lyckas så väl med sin överbudspolitik. Även Karl och Oscar har reflekterat över detta. Det må vara så att väljare är irrationella och att marginalkostanderna för "mysalternativen" är låga men jag tror fortfarande att mycket av svaret ligger i Centerpartiets sätt att märknadsföra oss. Vi har inte nått ut med vår miljöpolitik. Väljarna förknippar oss fortfarande inte med miljöpolitik och ingen är tillräckligt tydlig med vad som skiljer oss från Miljöpartiet och varför vår väg kommer att vara minst lika effektiv som förbudsvägen.
Personligen tror jag att en lösning kan vara ett namnbyte. Centerpartiet attraherar inga nya väljargrupper, eller åtminstone sker övergången otroligt långsamt. Centerpartiet är som bekant inte det mest hippa namnet, det är inget lockande i det - det är mellanmjölk, så är det bara. Ett alternativ för att nå ut är kanske att snylta lite från ett av de nyaste (surprise) schweiziska partierna - die grün-liberale (även den som inte är det minsta bevandrad i tyska bör kunna räkna ut betydelsen av det). Man kanske inte behöver gå hela vägen, men ett tillägg á la Folkpartiet till Centerpartiet - miljöliberalerna eller Centerpartiet - gröna liberaler skulle kunna göra gott.
Jag ber till Darwin och alla de andra killarna i min personliga vetenskapsreligon om en marknadsföring som träffar på rätt ställen till nästa val.
09 June, 2009
Beobachtungen einer Hausfrau
De närmaste tre månaderna kommer bloggen (förutom miljö- och energipolitik som alltid) att reflektera över livet som hemmafru i Schweiz. I brist på jobb kommer jag att kombinera två distanskurser med ett grymt välbetalt internship som Hausfrau. Inte dåligt.
Idag är min första dag på jobbet. Följande reflektioner har gjorts så här långt:
1. Efter att "Godmorgon Sverige" är slut finns det verkligen inget på TV under ett par timmar. Bara TV-shop och UR, inte ens Oprah. Ett utmärkt tillfälle för dagens löprunda, jag känner mig redan som en ny människa.
2. Ordentlig som jag är begav jag mig efter löprundan och efterföljande dusch till affären för att veckohandla. Big mistake. Handla aldrig på lunchtid när du är hemmafru, då är alla de där förvärvsarbetande där och inhandlar lunch och du mister de förmåner som finns med att kunna handla på dagtid. Misstaget ska aldrig upprepas.
Efter det lilla missödet med handlingen kom jag dock back on track när jag kom hem, slängde ihop en sallad och kunde ägna luchen åt att sappa mellan Ellen DeGeneres och Oprah. Väldigt mycket daytime-TV, väldigt mycket hemmafru. Underbart.
Det här är jag förövrigt grymt nöjd över. Jag skulle inte byta utbildning för allt i världen, jag älskar mitt Master's program, men det är ju kul att ha det på print (av någon annan än Naturskyddsföreningen som blivit gudaförklarade på sistone).
Idag är min första dag på jobbet. Följande reflektioner har gjorts så här långt:
1. Efter att "Godmorgon Sverige" är slut finns det verkligen inget på TV under ett par timmar. Bara TV-shop och UR, inte ens Oprah. Ett utmärkt tillfälle för dagens löprunda, jag känner mig redan som en ny människa.
2. Ordentlig som jag är begav jag mig efter löprundan och efterföljande dusch till affären för att veckohandla. Big mistake. Handla aldrig på lunchtid när du är hemmafru, då är alla de där förvärvsarbetande där och inhandlar lunch och du mister de förmåner som finns med att kunna handla på dagtid. Misstaget ska aldrig upprepas.
Efter det lilla missödet med handlingen kom jag dock back on track när jag kom hem, slängde ihop en sallad och kunde ägna luchen åt att sappa mellan Ellen DeGeneres och Oprah. Väldigt mycket daytime-TV, väldigt mycket hemmafru. Underbart.
Det här är jag förövrigt grymt nöjd över. Jag skulle inte byta utbildning för allt i världen, jag älskar mitt Master's program, men det är ju kul att ha det på print (av någon annan än Naturskyddsföreningen som blivit gudaförklarade på sistone).
05 June, 2009
Grym kampanjspurt
Vår egen "pink army" intog Nordstan i Göteborg idag - och det var en kampanjspurt som hette duga. En, som alltid, fantastiskt bra och snygg Marie var på plats och under dagen räknade jag till inte mindre än 18(!) CUF:are som var på plats, i sjukt snygga rosa tröjor och som delade ut närmare 1200(!) Marie-foldrar och massvis med annat valmaterial.
Om inte Göteborg har upptäckt oss tidigare så kan jag lova att de gjorde det idag! Och underbart är att köerna ringlar långa till förröstningslokalerna från öppning till stängning. Oengagemanget som media basunerar ut märks i alla fall inte i Göteborg. Själv gav jag idag upp tanken på att gå och rösta på söndag (det finns en del annat att göra) och gick till förröstningsvagnen på Landala Torg (det är mindre kö där ..) och kryssade Marie efter en fantastisk dag. Gör det du också - du har två dagar på dig!
Om inte Göteborg har upptäckt oss tidigare så kan jag lova att de gjorde det idag! Och underbart är att köerna ringlar långa till förröstningslokalerna från öppning till stängning. Oengagemanget som media basunerar ut märks i alla fall inte i Göteborg. Själv gav jag idag upp tanken på att gå och rösta på söndag (det finns en del annat att göra) och gick till förröstningsvagnen på Landala Torg (det är mindre kö där ..) och kryssade Marie efter en fantastisk dag. Gör det du också - du har två dagar på dig!
04 June, 2009
Är du latent centerpartist?
Jag hoppas att ingen missat att valet närmar sig med stormsteg - på söndag är det dags och jag hoppas att alla utnyttjar sin rösträtt och beger sig till vallokalen (om man inte redan har gjort det). I Göteborg har förtidsröstandet troligtvis slagit alla rekord, Göteborgs stad har gjort ett fantastiskt arbete - det känns inbjudande, roligt och viktigt att rösta när man möts av den EU-flaggor och gula stjärnor i Nordstan. Att man dessutom kan rösta med legitimation (utan röstkort) gör att det är enkelt och tillgängligt. Precis vad som behövs.
Jag brukar säga att alla är centerpartister, men de vet inte om det. Jag är medveten om att detta är en sanning med modifikation, men det är mer än en väljare som kommit fram till mig och sagt att de gjort vilket-parti-är-jag-quiz på internet och blivit centerpartister i slutändan. Och funnit det förvånande. Jag är inte förvånad. Centerpartiets politik är modern och frihetstörstande, och har utvecklats och reformerats till något nytt och spännande de senaste åren. Vi är vassa och vågar ta ställning i stället för att mesa i mitten och vi utgår från människor och inte system. Om du är en av dem som är latent centerpartist och inte vågar ta steget ut - kolla på filmerna här och låt dig övertygas.
Jag brukar säga att alla är centerpartister, men de vet inte om det. Jag är medveten om att detta är en sanning med modifikation, men det är mer än en väljare som kommit fram till mig och sagt att de gjort vilket-parti-är-jag-quiz på internet och blivit centerpartister i slutändan. Och funnit det förvånande. Jag är inte förvånad. Centerpartiets politik är modern och frihetstörstande, och har utvecklats och reformerats till något nytt och spännande de senaste åren. Vi är vassa och vågar ta ställning i stället för att mesa i mitten och vi utgår från människor och inte system. Om du är en av dem som är latent centerpartist och inte vågar ta steget ut - kolla på filmerna här och låt dig övertygas.
Subscribe to:
Posts (Atom)