Detta är bara början ...

... om vi inte avskaffar elcertifikatsystemet. Inte för att jag tycker att det på något sätt är dåligt att Kina investerar i vindkraft och att kinesisk vindindustri är på stark frammarsch. Tvärt om. Det som är under all kritik är hur Europa (med undantag av Tyskland, Spanien och i perioder Danmark) har hanterat frågan om marknadsintroduktion av ny energiteknik. Jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Utan ett system där vind- och solenergi specifik gynnas genom teknikspecifika lagar så kommer Europa att stå utanför nästa stora industriella revolution. Och det är redan på väg att hända. Många politiker pratar om att vi ska skapa gröna jobb i högteknologiska sektorer, men det sker inte av sig själv och inte utan stöd.

Förövrigt såg jag det här på Miljöaktuellts hemsida. Ingen överraskning kanske att den offentliga sektorn är kass på innovation (eller att de själva tycker att de är bra). Men likväl ett dåligt betyg till stat, regioner och kommuner.

Ny distriktsstyrelse i Göteborg

Är nyss hemkommen till min brors lägenhet i Göteborg med en blandning av glädje och vemod. CUF Göteborg har haft distriktsstämma ikväll (väldigt lägligt just när jag var hemma) och jag har avgått som distriktsordförande efter två år. Det har varit två fantastiskt roliga, jobbiga och underbara år och jag vill tacka alla Göteborgs CUF:are som har gett mig förtroendet att leda distriktet. Nostalgisk som jag är så är det med lite vemod i hjärtat, men samtidigt med mycket glädje som jag lämnar över till en alldeles sprillans ny ordförande och en grym distriktsstyrelse. Jag tror inte att det är många distrikt som kan ståta med en sådan rutin och kunskap som ni har! Jag är övertygad om att Göteborg kommer att fortsätta att växa och att ni kommer att göra en grym valkampanj på hemmaplan (medan jag försöker göra mitt bästa från Schweiz).

Den nya styrelsen ser ut som följer:

Ordförande: Henrik Trusell, nyval
Vice ordförande: Daniel Tell, omval
Kassör: Niklas Dahlgren, omval
Ledamöter: Daniel Runvik, omval; Emma Wejedal, omval; Niklas Fröjd, nyval; Ida Jansson, nyval och Malin Henriksson, nyval.

Tack, och lycka till - CUF Göteborg kommer att fortsätta vara fantastiskt!

Det där med medbestämmande behöver inte vara så svårt

I Zürich spärrades många ögon upp idag när en röd spårvagn trafikerade gatorna (spårvagnarna i Zürich är blå-vita, som de i Göteborg). Anledningen är att man snart behöver köpa in ett 60-tal nya vagnar och därför vill testa dem innan köpet. Under testen så kommer både kommentarer från förare och passagerare att samlas in för att man ska kunna säkerställa att de nya spårvagnar motsvarar kundförväntningar såväl som önskemål från förarna. Testen som genomförs nu är den tredje typen av spårvagn som testas.

Jag vet inte om det är jag som är naiv, men är inte detta en bra grej att genomföra innan en investering. Jag drar mig till minnes att inköpet av de nya spårvagnarna i Göteborg för några år sedan orsakade klagomål både från förare och resenärer. Beslut som tas i samråd med berörda brukar ge positiva resultat. Känslan av att kunna påverka, allt från typ av spårvagnar till skattesatser är viktigt. Bara som ett tips från coachen.

Och när jag ändå är inne på Schweiz-temat: "Du är vad du äter" kan tyckas vara en fyndig titel på ett TV-program. Men igår slog det mig vad det heter på tyska, då kan vi snacka fyndigt: "Man ist was man isst". Fast det var bara en parentes.

Marknaden är fortfarande inte redo - men tyskarna kan inte själva dra lasset

De tyska inmatningstarifferna för sol- och vindenergi har varit överlägsna alla andra styrmedel (som det svenska elcertifikatsystemet) då det kommer till att hjälpa nya tekniker in på marknaden och skapa större tillverkningsvolymer. Nu är dock en minskning av dessa på väg, även om en förlängning föreslagits för vissa typer av solcellsinstallationer. Det är inte förvånande att tyskarna börjar dra in på stödet. Marknaden för solceller är ännu inte redo, den behöver fortfarande stöd. Men tyskarna (och spanjorerna) kan inte dra hela lasset själva, speciellt inte nu när det finns en överhängande risk att ett certifikatsystem liknande det svenska kommer att bli EU-standard.

Det enda vettiga är att skrota elcertifikatsystemet och stötta tyskarna i deras kamp att skapa en europeisk, konkurrenskraftig industri för förnyelsebar energiteknik. Annars kommer nästa industriella revolution att utspela sig i en helt annan del av världen än den senaste.

En första slutsats: transporter är för billigt

Det är kanske ingen nyhet, att transporter är för billigt. Men nu, när jag är drygt två månader in på arbetet med mitt ex-jobb så visas det med all önskvärd tydlighet. Jag tittar på hur man ska kunna mäta och styra miljöpåverkan från godstransporter och utför ex-jobbet åt ABB. Efter att ha genomfört mina första intervjuer i veckan så är det en sak som kanske kan ses som förvånande, speciellt från politiskt håll.

För det miljöpolitiska arbetet handlar ju mycket om att få till ekonomiska styrmedel som gör att företag vill, vågar och tjänar på att välja det mer miljövänliga alternativet. Jag kan bara konstatera att det inte fungerar särskilt bra. Ledtiderna till kunderna i dagens globaliserade samhälle är så korta att det som verkligen spelar roll är tid, inte pengar (eller i slutändan är det väl pengar, men inte de man sparar på minska transportkostnader utan de man tjänar på att ha nöjda kunder). Och tid är svårt. I Europa är vägtransporter överlägsna båt- och tågtransporter ledtidsmässigt och på den globala marknaden är flyg överlägset båttransporter tidsmässigt.

Att flyg är mycket, mycket dyrare än att transportera med båt verkar spela mindre roll. Tid är det som räknas, snabba leveranser. Begreppet "just-in-time" har förvrängts där inte längre förmågan att leverera när man lovar spelar någon roll. Vad som spelar roll är hur snart den tidpunkten inträffar. Och allt grundas i att det är för billigt att transportera. Om transporten svarar för mindre än fem procent av den totala kostnaden för en transport - vad gör då den extra kostnaden som en flygtransport innebär?

Och detta innebär problem för den lagstiftande makten. För om ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter inte kommer att hjälpa, vad gör man då? Ska man köra på förbud á la Miljöpartiet? Nej, man måste skapa ett värderingsskifte - och det tar tid. Det har redan börjat på vissa plan, men det är lång väg till ett samhälle där miljökrav väger lika tungt som ledtids- och kostnadskrav när man upphandlar transporttjänster. En ökad internalisering av miljökostnader kommer att hjälpa, om alla kostnader bärs av transporterna kommer det att bli en stor skillnad i pris, men det är långt dit. Långt, långt.

Men, misströsta inte. Jag har en plan. Jag tror inte att de ekonomiska incitament som skapas genom förändrade skatter eller utökade utsläppsrättssystem kommer att vara nog. Jag tror att det bästa man kan göra från politiskt håll är att främja forskning och marknadsintroduktion av ny teknik. Och jag tror att det största jobbet kan göras inifrån företagen. Där kan man göra skillnad. Där kan man långsamt omvandla strukturer, där kan man välja, där kan man lyfta frågorna, göra folk medvetna och integrera miljöarbetet i alla beslut som tas. Men det måste göras inifrån, det är därifrån initiativen måste komma. Och man måste plocka frukt där den hänger som lägst, där det finns mest att tjäna - både miljömässigt och ekonomisk. Så är det.

Det är lätt att bli frustrerad och apatisk när man tittar på alla systemfel som finns i vårt samhälle. Men någonstans måste man börja. Och jag är optimist - jag tror på teknik och på människor med en fast övertygelse om att vi kan lösa allt. Over and out.