IKEA och svenskar

Igår råkade jag ut för en synnerligen intressant (och ganska komisk) incident som gjorde att jag på allvar ställde mig själv frågan om vi svenskar verkligen är så lätta att känna igen.

Jag och Jos tog tåget till IKEA för att shoppa lite småsaker till hennes nya lägenhet, tavlor, diskborstar och kastruller och så där. Vi skulle också köpa de sista delarna till hennes och Raphis nya säng som de inte fick med sig hem när de var där och handlade stora saker i lördags. Vad vi inte insåg var att de där sista delarna till sängen var två stycken två meters paket, som enligt IKEA:s hemsida väger 13,7 kilo styck (snabb huvudräkning ger 27,4 kilo ihop). Beslutsamma som vi är lastade vi på oss grejerna - Jos två tunga kassar med tavlor och kastruller (och köttbullar till Andreas) och jag de två paketen.

Givetvis hade vi ingen bil, och kollektivtrafiken hem till Jos är ingen barnlek - buss från IKEA till tågstationen, tåg till Hauptbahnhof, byta tåg till Binz och sen gå sista biten hem till henne. Och mellan varje byte var det så klart en liten (inte liten!) promenadsträcka. Sjukt jobbigt var det - men också sjukt kul, speciellt för de som tittade på när vi kämpade oss framåt.

Så till det där med att vara typiskt svenskt; när vi skulle byta andra gången kommer en kille fram och frågar "You are not by any chance Swedish?". Jo, svarar vi, varpå han fortsätter: "I thought so, nobody else would buy so much stuff at IKEA without a car".

Så var det med det, blond, blåögd och bär på stora IKEA-paket - kan man vara närmare den svenska illusionen?

Jag har ont i alla mina muskler idag.

En vanlig dag i Zürich

En strålande dag i Zürich, solen skiner, vattnet glittrar. Jag och Jos körde minipicknick med hemmagjord take-away pasta till lunch i parken vid sjön. Med glass och vattenmelon efteråt. Skönt med lite paus i jobbet (det bli lätt ganska varmt på fjärde våningen utan luftkonditionering ..)

Igår var det Allsång på Skansen, en sådär höjdpunkt för svenskar i utlandet, det kan inte bli mycket mysigare än när man sitter här nere och tittar på Stockholms-solskenet. Schweizarna tycker att vi är galna (inte helt oväntat). Ikväll blir det lite Chailatte på Sihl City, shopping och sen hem till Zollikon och springa en runda på berget. Nice.

Carla Bruni förklarar

"Det är 2008. Kvinnor, även de som är gifta med viktiga män, fortsätter att jobba"

Carla Brunis nya skiva blir tydligen ratad av fransmännen och hon förklarar varför hon gjorde den, trots att hon är gift med Sarkozy. Jag gillar fransmän och franskvinnor. Det är skönt när folk förklarar för en.

Fem veckor i Zürich

Tid går fasansfullt fort, det är det som gör mig så rädd. Det känns som om det var förra veckan jag kom ner hit, men när jag tittar i almanackan så har halva sommaren snart gått och det är fortfarande så mycket som fortfarande ska hinnas med - stränder som ska besökas, restauranger som måste hinnas med, vänner man vill träffa och utflykter som ska göras.

Jag har följt Almedalsveckan via blogg- och nyhetsvärlden, och den vore en lögn att säga att det inte hugger lite i hjärtan när man tänker på hur roligt det hade varit att vara på plats, men that's life och jag har ju det inte så illa här heller.

Tänkte dock dela med mig av några bilder från min junimånad här nere (fotograf är min fantastiska kollega Josefine). Enjoy, och glöm inte att jag saknar er alla där hemma i Sverige!


Jag och Josefine innan Sveriges första match. Man är aldrig så svensk som när man är utomlands.


Andreas på midsommar. Tur att IKEA tar med sig svenska traditioner överallt.


Jag och Jos på midsommar. Lovely väder och härligt sällskap. Erika och Per i bakgrunden.


Holmen-party på Maries balkong, från vänster; jag, Raphi, Marie, Lennart, Annika, Andreas och Hans utanför bild.