Mona och Ingvar

Mona Sahlin har på sistone pratat vitt och brett om vilket förebild Ingvar Kamprad är, att hon ska träffa honom och att han har bra idéer som kan gynna småföretagarna. Att Kamprad är en lysande förebild med många bra idéer, det betvivlar jag inte. Han är kanske en av mina allra största idoler.

I dagens partiledardebatt tog dock Jan Björklund fasta på två frågor som är väldigt viktiga:

Varför har ägarna till Ikea känt sig föranledda att flytta ägandet av Ikea ut ur Sverige?
Varför har Ikeas framgångsrike grundare känt sig föranledd att flytta ut ur Sverige?

Här någonstans tror jag att vi hittar en av de saker som gör att socialdemokratin aldrig kan leda till ett företagssammare Sverige.

Äntligen, Brynäs!

Skönt med lite lycka då och då. Såg precis att mitt lag, Brynäs vann ikväll med 4-0 över Timrå, och med tanke på att de förlorat de sju senaste matcherna så var det väl på tiden. En match till och Boork hade fått avgå, hur mycket guru han än är i Gävletrakten.

Nu ska det i alla fall sovas. Redovisning av vårt geoteknikprojekt imorgon.

"Könskrig"

En av böckerna som jag inhandlade på årets bokmässa är Könskrig som är en feministisk antologi med Tove Leffler och Elin Alvemark som redaktörer. Svd intervjuar idag Leffler om just boken och dess betydelse i feministdebatten.

Jag har bara läst bitar av boken ännu, och även om jag tycker den är bra och har många poänger så får jag knappast den "Upp till kamp"-känsla som jag fick när jag läste till exempel Fittstim. Men jag utlovar en längre redogörelse då boken är utläst.

Höstkänsla

I vanliga fall är jag en sådan som tycker om hösten, speciellt när man kan sitta inne och dricka te i tusen olika smakkombinationer och höra regnet smattra och titta på alla vackra, röda löv överallt. Men idag är allt tråkigt. Göteborg är grått, blåsigt och regnigt. Jag har två tentor nästa vecka och vill helst av allt bara ligga i soffan och hets-titta på vänner och äta gigantiska mängder lösgodis. Jag är dessutom en sån som gillar att gnälla, vilket är en förbannat dålig egenskap.

Med andra ord, nu när jag har fått gnälla av mig lite så känns det mycket bättre och jag kan kanske ge mig ut och springa en runda innan jag tar tag i skolböckerna lite till.

Det är inte kärnkraften vi ska satsa pengar på!

I DN idag går det att läsa att regeringen på torsdag kommer att ta ett beslut som ger svensk kärnkraftsforskning 4 miljoner kronor. Detta innebär att man nu för första gången aktivt går emot resultatet av folkomröstningen 1980. Pengarna kommer att slussas via Vetenskapsrådet och syftar till att ta fram ny kärnteknik och höja säkerheten på de reaktorer som finns idag.

Jag tycker att detta är totalt fel väg att gå. Visserligen så ger kärnkraft inga koldioxidutsläpp, men det kommer likväl aldrig att bli ett förnyelsebart bränsle. Jag anser att Sveriges chans är att satsa de medel man kan på forskning inom framtidens energikällor och på så sätt bli världsledande där. Att investera pengar i något som vi alla är överens om att vi på sikt vill avveckla är att kasta pengarna i sjön.

Och jag vet att det kommer att ropas från flera håll att svensk, säker kärnkraft är bättre än polsk kolkraft. Ja, men för varje krona vi satsar på kärnkraft så kommer vi att kunna satsa en krona mindre på att ta fram energikällor att ersätta kolet med.

Jag vill se ett Sverige där vi satsar på att bli världsledande på morgondagens energikällor - inte på kärnkraft!

Sakpolitik med CUF Göteborg

Ikväll drar CUF Göteborg äntligen igång med sina sakpolitiska diskussioner igen. Förra året hade vi sju underbara kvällar då hela det sakpolitiska programmet stöttes och blöttes - vilket även resulterade i en hel del motioner till stämman i Kalmar. Ikväll är det i alla fall demokratikapitlet som står på dagordningen, och jag lovar att rapportera om någon intressant fråga diskuteras lite extra.

Nu är det mer skola som gäller, efter att ha varit i Schweiz i två veckor och med en vecka till tenta så gäller det att ligga. Det finns saker som är roligare än geoteknik, jag lovar.

Äntligen har Björklund fått med Kd på tåget

Nu har Alliansen äntligen enats angående de religiösa friskolorna. Det som framförallt är viktigt är att man nu kommer att kunna stänga de skolor som inte följer de regler som finns. Barn är otroligt lätta att påverka, och att låta dem gå i en skola där skapelseberättelsen lärs ut på biologin istället för Darwins evolutionslära är det samma som att inte ge dem ett fritt val. Tack, Björklund för att du lyckats få fram ett bra lagförslag som alla är med på.

Frihet attraherar unga!

Inte mycket hade förändrats i den senaste Sifo-undersökningen, oppositionen leder fortfarande lite över Alliansen - men inte oroväckande mycket.

Något som däremot är oroväckande är att hos ungdomar mellan 18-23 år så leder sosseröran med 60-36, vilket är ett betydligt större problem. Varför attraherar vi inte ungdomar som de på andra sidan gör? Precis som skrivs i Svd:s ledarblogg idag så tror jag att det allra största problemet är att vi har tappat frihetsdiskussionen bland allt prat om jobb och skatter.

Jobb och skatter i alla ära, men det som attraherar ungdomar är mycket sällan facktermer (jag vet att det finns undantag) utan känslor och framtidstro. Jag tror att vi kan vinna otroligt mycket på att föra en öppnare frihetsdebatt, en debatt om människans fria vilja och möjlighet att kunna påverka sina egna liv. Om problematiken med ett land där staten bestämmer hela vägen in i ditt vardagsrum och den underbara känslan av frihet när man sjäv få ta beslut.

Vi måste döda vänsterns känslodrypande "ni vill slå på de som ligger"-klassamhällesprat med vår egen, sprudlande tro på att varje individ kan påverka sitt eget liv.

Om att leva som man lär

Jag vet inte hur länge jag har skrikit mig hes om etanolbilar och förnyelsebara bränslen. Jag har gjort projekt om det i skolan och motionerat om det till stämman. Men aldrig någonsin har jag själv åkt eller kört etanolbil. Skandal kan tyckas, men jag har ju mina anledningar - bland annat så har jag ingen egen bil och åker bara bil typ fyra gånger om året när jag är hemma hos mamma och pappa.

Men idag blev jag av med min etanolbils-oskuld - min morfar har nämligen köpt en alldels sprillans ny flexifuel Saab. Som han dessutom bara kör på etanol. Jag är helt överlycklig och ett extremt stolt barnbarn!

Behöver jag tillägga att den spann som en katt - och att morfar var glad över de 10 000 som vi i Centerpartiet ger till honom för hans investering i framtiden?

"Att nåt så nära kan vara så långt bort"

På onsdag kan Sverige bli klara för EM, efter segern mot Lichtenstein igår är det nära, nära till Schweiz och Österrike nästa sommar. Det känns tryggt. Mer nervös är jag för lottningen senare i höst. Om Sverige får spela gruppspelet i Zürich, Bern, Basel eller till och med Genève så lovar jag att jag kommer vara på plats med svenska flagga i högsta hugg. Wien är däremot långt, långt iväg. Hade verkligen varit sjukt roligt att kunna vara riktigt, riktigt på plats.

Så håll tummarna allihopa, så lovar jag att det finns gott om sängplatser hos oss nästa sommar!

Nu bär det av till Yngsjö för att fira mormors 70-års dag. Ett giganstiskt smörgåsbord ska intas och av erfarenhet vet jag att det kommer att bli till att rulla hemåt efteråt. Mätt som aldrig förr.

Underbart, Halvar!

När jag kom hem till mamma och pappa i Hässleholm vid lunch idag, så berättade pappa en sak för mig som gjorde mig riktigt stolt över min släkt. Farfars svåger Halvar, 89 år gammal, har gift sig med Annie-Gerd, 86 år. De gifte sig den 25 augusti, men först i fredags bar det av på bröllopsresa till Rom eftersom Halvar inte ville missa älgjakten. Här och här kan ni läsa om Halvar. Snacka om livsglädje, way to go Halvar!

Den olympiska grundtanken

I samband med oroligheterna i Burma väcktes än en gång kravet på att från svenskt håll bojkotta OS. Magnus Andersson skrev om detta och tog upp det som jag tycker är så viktigt - idrottare är inga politiker. Själva grundtanken och själen i de Olympiska Spelen är just att låta politik och oenigheter vara för en månad och koncentrera sig på idrotten. OS är fredsmäkleri på hög nivå.

Idag skriver svenska FN-förbundets Aleksander Gabelic och Bonian Golmohammadi i Svd om just vikten av att inte bojkotta OS i Kina på ett lysande sätt. Speciellt intressant är just det faktum att kravs ställs på idrottsmännen - samtidigt som både politiker, turister och representanter från näringlivet åker i skytteltrafik till Kina. Innan någon börjar prata om att bojkotta OS tycker jag att man bör fundera över vad man mer borde bojkotta i så fall.

Jag håller med Gabelic och Golmohammadi om att utbildning och medvetenhet hos kineserna är det viktigaste. Och jag hoppas att OS kan bli ett steg mot ett öppnare Kina - utan bojkott!

Zürich från luften

På plats igen

Så var man tillbaka i Göteborg igen. Kommer aldrig vänja mig vid hetsdagar som idag: jobba halv dag, kånka väskor, flyga, kånka väskor och packa upp. Mina armar är inte byggda för så mycket väskkånkande.

Ikväll är det Idol, soffan och ompackning. Imorgon Hässleholm. Mormor fyller år på måndag så det blir mega-smörgåsbord på Yngsjöhavsbad på söndag. Det kan man ju bara inte missa.

Saknar alltid Schweiz lite när jag kommer hem; jobbet, lägenheten, katterna, sjön, värmen, tyskan, Jossan och Alperna. Men å andra sidan så saknar man saker i Sverige när man är i Schweiz.

8 förlorade år

Så var det sista dagen på Nobelprisveckan, och dags för Fredspriset. Inte helt oväntat hade de båda pristagarna med miljön och klimathotet att göra. Al Gore och IPCC är värdiga vinnare.

För mig som grät när Al Gore förlorade mot Bush i presidentvalet känns det dock lite bittert. Om han hade fått styra USA i åtta år hade världen definitivt sett helt annorlunda ut. Det är ju inget sammanträffande att Bush var en extrem högoddsare då Fredspriset tippades på Ladbrokes.

Sammanfattningsvis: Jag är glad för Als skull och för att norrmännen uppmärksammade miljön. Jag är förbannad på USA:s totalt odemokratiska valsystem som gjorde att vi fick dras med George W i 8 år.

Procentsatser eller jämställdhet?

Råkade stöta på ett inlägg om kvotering på Ung Vänsters blogg. Ett inlägg som främst gick ut på att håna motståndare till kvotering. Och jag blir så trött på denna debatt som aldrig kan få någon vettig nyans från vänsterhåll.

Inte nog med att Ung Vänster har tagit patent på begreppet feminism och gjort det till något som folk sammankopplar med saker som kvotering, tvång och orakade ben. Jag är också feminist, men jag tror på frihet - jag tror på individen och varje enskild människa. Och jag tror att vi aldrig någonsin kommer att kunna skapa en slagkraftig och effektiv jämställdhetspolitik om inte alla är med på det. En av de kanske viktigaste sakerna är att män måste förstå att de tjänar på jämställdhet - de slipper också ur sina stereotypa könsroller och blir fria.

Så var det det där med kvotering. Det kommer aldrig, aldrig, aldrig att lösa problemet. Jag tror inte på procentsatser, jag tror på människor, på förändrade normer och förväntningar, på medvetna föräldrar, på uppmuntran istället för straff. Till skillnad från Ung Vänster så tror inte jag att man skapar ett jämställt samhälle med förbud, regler och procentsatser.

Över min döda kropp att jag skulle ta ett jobb om jag visste att någon annan var bättre lämpad för det. Jag vill inte att staten ska ge mig en enda fördel för att jag är tjej. Jag vill däremot skapa mig mina egna fördelar för att jag är Ida.

Har Horace blivit politiskt korrekt?

Det har varit mycket diskussioner kring den mansdominerade Nobelvärlden och huruvida män värderar mäns jobb högre än kvinnors eftersom de kan identifiera sig bätte med det. Detta diskuterades bland annat i morgonsoffan hos SVT i måndags. Och nu, efter en vecka med manliga Nobelprisvinnare så kom äntligen den där kvinnan - Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur.

Och inte nog med att Lessing är kvinna - hon är även skrivit ett av de mest betydelsefulla feministiska verken, The golden notebook (1962). Även om Lessing inte själv kallar verket feministiskt så är det en otroligt komplex bok som både berör könskampen och det politiska klimat som fanns i Europa under 1960-talet.

Kvinna och feminist - är du sjuk Horace?

SVP går framåt

Som ett brev på posten publicerades idag resultatet av den senaste SRG-valbarometern här i Schweiz. Och otroligt nog så fortsätter SVP att plocka röster och har nu nått rekordsiffror - 27.3 % av rösterna, vilket är minst sagt skrämmande med tanke på deras främlingsfientliga propaganda.

SP (socialdemokraterna) går knappt tillbaka och ligger nu på 21.7 %. FDP (liberalerna) och CVP (kristdemokraterna) tampas i mitten med 15.5 respektive 15.4 %. Die Grüne ligger på 10 procent och deras framgångar verkar ha mattats lite.

Köttfrossa

Jag har alltid sett mig själv som lite hobbyvegetarian, som undvikit kött när det varit möjligt. Mest för miljöns skull, men även för att jag inte riktigt gillar kött. Men idag testade jag fyra nya sorters kött när jag, Andreas, Raphael och Josefine var på mexikansk restaurang och åt fajitas.

Mina fyra nya köttsorter är: krokodil, struts, bläckfisk och känguru.

Korta kommentarer runt schweiziska valet

Som sagt så är valrörelsen i full gång här i Schweiz. Det finns fem stora partier, men det handlar inte alls om partipolitik på samma sätt som hemma - här är det i stort sett bara personval som gäller. Dessutom sitter alla de fem stora partierna i regeringen (Bundesrat).

Det har gjorts en del undersökningar och de frågor som är absolut viktigast för schweizarna i valet är miljö/klimat och integrationsfrågor - vilket har märkts i debatten. Die Grüne har gått fram väldigt mycket (på socialdemokraternas bekostnad mestadels) och SVP (schweiziska folkpartiet) har blivit otroligt uppmärksammade också i utlandet för sin aggressiva integrationspolitik.

Det som uppmärksammats mest är kanske valaffischen med tre vita får som sparkar ut ett svart från den schweiziska flaggan och att de vill införa förbud motuppförande av minareter. För mig känns detta otroligt rasistiskt, men ni ska veta att detta är Schweiz största parti, med över 25 % av rösterna. Schweizarna är otroligt patriotiska och SVP vinner otroligt mycket på att de vill "bevara Schweiz schweiziskt". Dessutom finns det väldigt mycket invandrare i Schweiz (även om det mesta är arbetskraftsinvandring) - 20 % i hela landet och i Zürich är siffran med all säkerhet ännu högre.

Detta har givetvis uppmärksammats runt om i världen och SVP har (med rätta) kallats högerextrema både av "New York Times", "El Pais" och ett antal andra större tidningar. Det har skrivits otroligt mycket om detta i schweizisk media och nu är nästan 50 procent rädda för att SVP:s politik ska ge Schweiz dåligt rykte i utlandet. Om det kommer ge något utslag på valresultatet vet man inte ännu.

Mer om valet följer för den som är intresserad av schweizisk politik!

Schweiziska valet - klockrent citat

Det drar ihop sig till val i Schweiz, och det är verkligen valkampanj av stora mått här just nu. Jag ska kommentera det lite mer när jag får tid, men jag måste bara dela med mig av ett citat som jag läste i "20 Minuten", schweizisk gratistidning imorse.

I Schweiz är debatten om att sänka rösträttsåldern till 16 år ganska het, och en kanton har redan gjort det. En förespråkare för sänkt rösträttsålder fick frågan om inte 16-åringar är för omogna och för lite politiskt intresserade för att få rösta, varpå hon svarar:

"Sen när har intelligens och politiskt intresse blivit ett krav för att få rösta?"

Och visst är det så.

Bildbevis på kapitalismens överlägsenhet

Det har basunerats ut i världens alla medier de senaste dagarna - bildbeviset på kapitalismens överlägsenhet. Korea är fascinerande, det är ett land, en kultur, en befolkning. På en generation har två olika politiska system gjort dem till varandras motsatser. Kommunism mot kapitalism, fattigdom mot tillväxt, nord mot syd. Och bilden säger allt; beige pyjamas mot svart kostym, 80-tals glasögon mot slips, nord mot syd.

Ett fredsavtal länderna emellan är givetvis ett första steg på väg. Men det är så mycket som behövs, framförallt måste Kim Jong-Il en gång för alla börja se till sitt folks bästa och inte vara nöjd bara han får årgångsviner och DVD-filmer till residenset i Pygongyang.

Nu är i allafall beslutet taget (enligt Aftonbladet) att länderna ska skicka en gemensam hejarklack till OS i Peking nästa år. Det gäller att ta de viktigaste besluten först.

Rädda sossar

Det känns på något sätt som om Göteborg, den härliga arbetarstaden, har blivit sossarnas riktiga högborg. Här har man kvar makten, men Göran Johansson som enväldig härskare. Livrädda är man dock, speciellt nu när Centerpartiet startat en avdelning på självaste Avenyn. Denna rädsla tar sig främst uttryck i form av smustkastning och allmänt hån av landsbygden. Andreas Ljungkvist och Marie Wickberg har skrivit mer om detta fenomen.

Bokmässans skörder

Fick med mig fem böcker hem från bokmässan. Lovar att ge mitt utlåtande då de är färdiglästa (tiden för detta kan variera mellan två dagar och två år). En salig blandning blev det i alla fall:

Kyoto och fjärilarna - en klimatthriller av Lennart Ramberg. Klimatdebatten ur en annan synvinkel har man sagt. Vi får väl se.

Våld, en historia av kärlek - av Joyce Carol Oates, en av favoritförfattarna vars språk är så underbart att man nästan tappar andan i vissa av hennes böcker. Läs Blonde!

Montecore, en unik tiger - av Jonas Hassen Khemiri. Är sjukt nyfiken på honom. Har liksom legat i min "läsdvala" medan han har slagit igenom.

Ett tal till min systers bröllop - av Linda Skugge. En av dem som väckte mitt feminismintresse med Fittstim för sådär jättelängesen, kan fortfarande inte låta bli och läsa hennes böcker. Brukar bli sådär härligt, upplyft förbannad.

Könskrig, hur vi delas upp och hur vi hör ihop - samlingbok med flera olika skribenter, kända och okända. Spännande.

Sowieso, nu ska jag återgå till packning. Schweiz imorgon. Underbart. Kanske kan jag redogöra för en av böckerna när jag kommer hem om två veckor.

Daugava

"mina ögon för blöta
för att orka göra epilogen rättvis
jag orkar inga fler ord
inga krafter för en vacker utgång"


Winnerbäck, lika poetisk och underbar som alltid. Hoppas på att kunna vara på plats när han spelar i Göteborg senare i oktober. Kommer aldrig glömma första gången jag såg Winnerbäck live. Kärlek vid första ögonkastet.


"jag skulle kanske leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu"

Bror, Schweiz och bokmal i exil

Full fart framåt. Idag fyller lillebror (som nu är stor) 20. Big day. Detta ska givetvis firas. Sen är det massor som ska skrivas till vår underbara tidning Verto. Glöm inte att söka till Redaktionsrådet! Vi behöver fler engagerade, taggade CUF:are med pennan i högsta hugg!

På söndag sedan så bär det av ner till det förlovade landet, Schweiz, igen. Underbart att få uppleva lite höst där nere, få jobba lite och träffa alla underbara vänner igen! Två veckor kommer jag och Andreas vara där nere innan vi kommer tillbaka till Sverige igen och får bita i det sura äpplet efter att ha försakat skolan i två veckor. Men vad gör man inte för att få ytterligare några fina, schweiziska idéer att sätta tänderna i under CUF Göteborgs sakpolitiska diskusionskvällar under hösten.

Jag vågar nästan utlova minst en ny Schweiz-motion till nästa stämma ..

Sist men inte minst så är det ju även bokmässa i Göteborg i helgen, så där mysigt och höstigt. Speciellt för mig som är lite av en bokmal i exil. Älskar böcker, men har för lite tid. Dessutom har Chalmers förstört det där med bokglädje för mig nu. De roligaste böckerna jag har läst de senaste två åren har handlat om byggnadsmaterial och geoteknik. Men inspiration behöver man alltid och därför ska jag ta mig tid att gå runt och mysa lite på svenska mässan i helgen.

Det gäller att samla makt

I helgen samlades närmare 100 CUF:are i Göteborg på den återuppstådda maktsamlingen, jag skriver om detta på CUF Göteborg blogg.

Tack alla ni som var med och förgyllde helgen!

Straffade pappor behöver individuell föräldrarförsäkring

På DN Debatt tar man upp ett problem som jag flertalet gånger tryckt på i debatten om den individuella föräldrarförsäkringen - nämlingen det faktum att inte bara mammor förlorar på att föräldrarförsäkringen ser ut som den gör idag. Alla förlorar på att inte dela försäkringen lika mellan vårdnadshavarna:

Mamman - för att hon förväntas vara hemma och därför ses som "en dålig mamma" om hon väljer att gå tillbaka till jobbet tidigare än genomsnittnet. Och få saker är mer föraktat av samhället än dåliga mödrar. På det sättet kommer kvinnor alltjämt att ligga steget efter män vad gäller både löneutveckling och karriärsmöjligheter.
Pappan - för att han förväntas satsa allt på jobbet och inte vara hemma längre än maximalt två månader med sitt barn. En man som prioriterar familjen före jobbet är knappast attraktiv hos chefen då det kommer till befordran och löneökningar.
Barnet - ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Att ge ett barn 20 % pappa och 80 % mamma är det samma som att låta det växa upp med stereotypa könsroller från dag ett.

Givetvis är det här otroligt komplext, och i grund och botten så grundar sig problemet i de för
väntningar som samhället ställer på oss utifrån kön. Men att förändra dessa normer och värderingar tar otroligt lång tid. Jag tror på frihet och jag tror på köksbordsdemokrati, men detta är en sak som kan göra så otroligt mycket för jämställdheten, för kvinnors löneutveckling och möjligheter på arbetsmarknaden och för uppluckringen av våra stereotypa föreställningar av män och kvinnor att jag tror att det är värt det.

Kvinnor förtjänar en rättvis chans på arbetsmarknaden, utan krav från samhället och utan att det viskas om hennes dåliga moderskap bakom ryggen på henne. Män förtjänar att få vara hemma med sina barn, utan att kallas toffel av sina manliga kollegor och utan att diskrimineras av sina arbetsgivare. Men detta händer inte av sig själv, och det händer inte över en natt om vi inte gör något.

En individuell föräldrarförsäkring är rätt sak att göra.

Grön Ungdom på hal is

Magnus Andersson har idag publicerat ett synnerligen intressant (och skrämmande) inlägg på sin blogg, där han berättar att Grön Ungdom går samman med Revolutionär Kommunistisk Ungdom, Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Ungsocialisterna och Ung Vänster och kampanjar mot Alliansens skolpolitik.

Läs Magnus blogginlägg här.

Underbar, idésprudlande helg!

Jag är så glad att vi äntligen har kommit igång med Cityakuten! En kampanj som det har pratats om sedan jag gick med i CUF (och innan det också, har jag nu fått veta). I princip kan man sammanfatta kampanjen med att vi vill göra Göteborg till en bättre stad att bo i, på alla möjliga sätt och vis men främst enligt våra fyra kampanjpunkter:

1. Trafikmagasinet - bygg ut och förättra kollektivtrafiken, bilfrizon i Göteborg innanför Vallgraven och på Avenyn, trängselavgifter ..
2. Mitt i naturen - skapa en nationalstadspark i Göteborg, förbättra luften, fler soptunnor, schweiziskt sopsorteringssystem ..
3. Bygglov - bygg mer, förtäta city, individuell betalning av el, värme och vatten, bygg miljövänligt, marknadshyror ..
4. När och fjärran - gör Göteborg till en Fairtrade City!

Jag är otroligt stolt över vår kampanj, som i många avseenden rör precis de punkter som jag intresserar mig mest för i politiken och som jag även sitter och tragglar i skolan varje dag med byggande och miljö.

Helgen inleddes med en kick-off dag på Scandic under lördagen då vi hade bjudit en rad olika föreläsare bland annat från Trafikkontoret, Västsvenska Industri- och handelskammaren och Fairetrade. Dessutom kom även Magnus Andersson och pratade om miljövänligt byggande och marknadshyror och Andreas pratade om det så omtalade sopsorteringssystemet i Zürich. Det var en otroligt lyckad dag med god uppslutning och mycket engagerade frågor och diskussioner.

Under söndagen så var vi mer utåtriktade och delade ut flygblad och annat smått och gott i Brunnsparken. Då hade vi dessutom fin-fint sällskap av Johan Pettersson och Ida Karlsson från Förbundsstyrelsen.

För att sammanfatta denna fantastiskt inspirerande helg så vill jag tacka alla underbara medlemmar i Göteborg, vi kan bli hur bra som helst, och jag tror att folk i Göteborg börjar märka vilka vi är och att vi verkligen bryr oss om att Göteborg ska bli en bättre stad för alla som bor här. Ni är guld värda, allihopa!